Iunch på Gällöfsta Herrgård

Vi hade tagit ledigt på måndagen för att kunna ha en mysig höstdag.

Och äta på något trevligt ställe i närheten!

Från början hade vi tänkt cykla, men varför inte passa på att promenera?

Vi var ju ändå lediga!

Anders drömmar om att kunna få syn på en och annan örn grusades dock ganska omgående - det var svårt att se någonting i dimman. Att Gustav II Adolf inte såg något där på slagfältet i Lützern brukar jag ofta tänka på då det blir denna dimma i slutet av oktober/början av november. 

Man behöver inte ha särskilt dålig syn för att få problem.

Men det är ändå mysigt på något sätt.

Ja, säkert inte för Gustaf II Adolf, han dog ju därute när han förirrat sin in i fiendeled. Men för oss andra, vi med litet fredligare avsikter.

Herrgården välkomnade oss.

Den är vacker.

Både på utsidan...

...och insidan.

1700-tal mmmm

Man hade pyntat i höstfärger.

Och havreax.

Bröd och vatten väntade oss på ett rustikt ekbord.

Jag har tänkt på det tidigare.

När vi byggde vårt hus - tipsade snickaren oss om att snickra på en list ganska lågt ner på väggen som vi kunde måla i gråvitt tillsammans med väggen under - så skulle det se ut som panel, men till ett helt annat pris.

Snickaren på Gällöfsta tycks ha liknande tanke.

Smart. Om man vill ha det litet 1700-tals artat.

Första två rätterna var en kopp varm tomatsoppa och en sallad på tomat, fetaost, nöter och gröna blad. Samt litet olivtapenade vid sidan.

Vi åt med god aptit.

Huvudrätten var yakiniku med syrad lök. Och ris.

Men vi var törstiga av den ganska långa promenaden.

Som tagit dryga två timmar.

Litet kaffe på det.

Ska man verkligen njuta av lunch måste det få ta litet tid. omöjligt att göra varje dag.

Litet biljard på det?

Hemvägen kändes betydligt kortare, även om den också tog sina modiga 2 timmar. 

Dimman hade lättat dessutom.