Bilkörning i mörkret...

Sigrid skulle sova över hos sin kompis i Hallstahammar i helgen.

Hon ville åka dit på fredagen.

Eftersom jag arbetade hemma kändes det enklast om jag körde henne dit och Anders hämtade henne på söndagen.

Då skulle vi hinna börja köra före mörkret inföll, det blir ju mörkt så tidigt nu.

Jag ville åka så snart hon kommit hem från skolan.

Google Map var inställd på målet och jag var redo.

Ditresan gick ändå ganska smidigt och hade jag några funderingar så kunde Sigrid läsa av vägbeskrivningen på mobilen och hjälpa till.

Men hemresan...

Nu var det totalt beckmörkt.

Jag hade knappat in hemresan helgalet och jag fick aldrig till det.

Innan jag ens hade tagit mig ur villaområdet där kompisen med familj bor, hade jag, istället för att åka som ett u, lyckats pricka in varenda gata, upp ner, vänster, höger - brukar det verkligen vara ett gupp här?...

Nå, nu visste jag bättre. Nu var det bara att svänga vänster efter att ha kört rakt fram ett tag...

Trodde jag.

Har man dåligt/inget lokalsinne så brukar man ofta svänga av för tidigt - jag tror att jag har hört att det är statistiskt säkerställt. Och jag tror faktiskt det är sant.

Så även denna gång...

Mobilen läste upp de mest märkliga korsningar som jag ombads svänga in på. Korsningar som inte fanns - vägen bestod av idel raksträcka.

Ett tu tre var jag på en slingrig väg helt utan belysning varken i form av gatulampor eller ljus från något hus...

Tur i oturen var bilen fulltankad...Detta skulle nog kunna ta ett tag. Jag såg ingenstans att vända heller.

När jag äntligen började få syn på belysning - jag trodde inte att det var möjligt. Det fanns tom en skylt till Västerås. Därefter Stockholm, och så en till ..Uppsala, hm Stockholm var spårlöst försvunnet.

Nåväl tänkte jag. Hamnar jag i Uppsala så grejar jag det, tänkte jag.

Så dök Stockholm anvisningar upp igen. Inte nog med det - jag hade kommit upp på E18 - jag kände igen mig, jag visste vart jag skulle.

Lättnaden var obeskrivlig.

Den enorma maktlösheten som infinner sig då man verkligen inte har någon aning vart man är och vart man ska. Är det dessutom mörkt så är det ju ännu svårare att ens försöka lokalisera sig...

Det är det värsta med att köra bil. 

Tycker jag.

Men då man väl "överlistat" svårigheterna...

Jag satt och skrålade ikapp med musiken som jag lyckats få igång där under det värsta mörkret.

Total lycka är när jag hittat rätt!