Min födelsedag 2025

Så fyllde jag år igen. Det kan låta barnsligt, sannolikt gör det det. Jag blir uppriktigt glad över att bli firad på min födelsedag. Att folk bryr sig om att tänka på mig och visa det gör mig alldeles varm inombords. Visst det är kul andra dagar också, men denna dag är bara för ...att jag är jag. Inte för att att jag har lyckats med något. Omgiven av folk som vill mig väl.

Först litet champagne och skönsång vid sängkanten 

 Som övergick till hotellfrukost i köket.
Tårtan var pepparkakskladdkaka- hade önskat mig någon av alla kladdkakor som vi brukar ha, utom den med kakao.

Hela övriga familjen är kraftigt förkylda. 

 Anders sover just nu i ett annat rum på grund av extrem hosta. Jag kan höra dem alla, hur de hostar oavbrutet i sina rum på natten. Jag har, än så länge, klarat mig.

Övriga familjemedlemmar var samtliga ganska tagna. Jag fick likväl allt ljus på mig ändå, jag möttes verkligen av ett toppenfirande.

Ägg Benedict till lunch och oxfile med pommes till middag.

Boken som jag fick" lektioner i kemi" hade jag valt själv efter att ha sett någon del av en tv serie baserad på boken. Underst på bilden högst upp i detta inlägg är en duk som Anders köpt. Kommer att passa ypperligt till alla grekisk inspirerade dukningar som jag redan har i bakhuvudet. Av Arvid fick jag en heldag med honom under sportlovet. Av Sigrid fick jag fem matlagningar med henne. Kul!!!

Medan övriga familjen sov ( de hade nog feber dessutom och de nattliga hostattackerna hade väl påverkat deras sömn tänker jag) eller förberedde någon måltid, tände jag en brasa i salongens kakelugn och njöööt.

Järntruppen av riktigt goda vänner skickade hälsningar redan på förmiddagen, syrran ringde och sjöng och ja, jag hade det alldeles prima där.

Så grattade en av mina kusiner på mammas sida. Inte nog med det.

Hon sände dessutom en hel drös med gamla bilder. Många har jag aldrig sett. Ovan en bild på mamma.

Pappa.

Mormor, morfar och mamma.

Pappa Stig stående bakom. Längst till vänster farfar Ture, faster Maj-Britt, farmor Ebba, mamma Edla och faster Inga-Greta.

Moster Marianne och mamma.

Morfar Bror.

Mamma och mormor Linnea.

Linnea och Marianne.

Syrran springer före. Jag, mamma, kusin Susanne, moster Britt-Inger, morbror Göran och kusin Anette.

Syrran och jag.

Mamma och syrran.

Syrran, morbror Allan och mormor Linnea.

Ni anar, jag hade en härlig stund med gamla bilder.

Pappa och syrran.

Hela övriga familjen har sagt angående bilderna när jag visat dem "du och Edla (alternativt du och mormor..") är ju verkligen kopior. Och visst är vi lika.

Men nästan ännu mer spännande var de inspelade intervjuerna som kusin Anette skickade.

Mycket kände jag igen. Att de hade det fattigt.

Historien då prästen i byn hade erbjudit sig att (genom kyrkans försorg antar jag) bekosta fortsatta studier för Edla då hon var så extremt duktig i skolan, möttes av ett nej av morfar. Hon skulle arbeta och göra rätt för sig. Ett beslut som jag aldrig tror att hon riktigt förlät honom. Hon sparade senare ihop så pass att hon kunde åka till Stockholm, plugga till telegrafist och resa utomlands . Och under någon av dessa resor träffa min pappa.

En del som berättades var helt nytt för mig.

Som att morfar ungefär samtidigt hade sagt upp sig från ett arbete. Han hade varit någon form av befäl i det militära. Och han trivdes inte med att basa över sina vänner. Därefter förblev han arbetslös under en längre tid.

Mamma, mormor, morfar och Marianne som står framför.

En väldigt trevlig födelsedag måste jag säga. Tack!!!