Så har det passerat 10 år sedan Anders gick ner på knä, där på Gondolen och friade. Så romantiskt. Men vad fort tiden har gått - är det verkligen hela 10 år sedan - samtidigt känns det som om det var en helt annat tidsepok - var det bara 10 år sedan? Vi bodde i stan, hade inga barn....mycket var annorlunda.
Anders fixade mat och dryck och jag fokuserade på dukning. Även blommorna ingick i min avdelning. Dels köte jag 20 rosor med kortare stjälkar (kan de vara 25 cm långa?)
Dessa fick jag hjälp av Sigrid att placera på lämpligt sätt i en vattenindränkt oasis som var placerad i en jardinjär.
Sigrid hjälpte för övrigt även till att placera 5 000 små röda plastdiamanter på bordet.
Sigrid gjorde ett litet hjärta av några diamanter.
Duken hade jag litet otur med - jag hade köpt en vit linneduk med röd bård runt om. Denna fuktade jag kvällen innan och lade i mangeln över natten. Dålig idé - den röda bården hade färgat av sig. Jag lade en vit mindre linneduk över denna bårdförsedda duk för att på så sätt dölja de rosa blafforna som numera sitter på dukens mitt. Nå, det fungerade ganska bra.
Röda stearinljus i kandelabrarna och röda selterglas tar allt det röda ett steg vidare.
Vår rosinstallation i jardinjären. Jättenöjda blev vi med resultatet, jag och Sigrid.
En bordsuppsats med rött glastallrik stor gapande tom nära bordets mitt - på den ska vi lägga dagens efterrätt - chokladtryfflar.
20 vita och röda 60 cm långa röda rosor placerade jag i en vanlig hög vas.
Nu börjar det likna något.
Metallfåglarna hade samlats runt den största kandelabern.
Servetterna var vikta som hjärtan.
Det var jag som skulle lämna barnen på skolan denna tisdagmorgon varför det mesta förarbetet gjordes på måndag kväll och tisdag morgon.
Väl hemma igen hade Anders fixat iordning Smörgåstårtan med stort S.
Han var i färd med att tända ljusen då jag kom hem.
Snart var allt klart för att sätta sig till bords.
Kvällens dryck. Ytterligare information om denna kommer i ett annat inlägg.
Någon kollega undrade om vi skulle lämna bort barnen för att få fira vårt jubileum ifred.
Nej, det hade vi inte tänkt. Jag tror att det egentligen främst är då man har spädbarn som man skulle behöva få vara själva ibland. För vår del fanns det inga sådana möjligheter då. Nu skulle det kännas märkligt om de inte var med.
Älskar dig Anders!
