Servettbrytningen: Kvadrater på höjd

För några veckor sedan fick vi detta mail till bloggens mailadress:

"Hej Lena!

 

Vi känner inte varandra, men jag ville tacka för allt du har lärt mig. Jag hittade er blogg för ett par år sedan när jag var på jakt efter nya servettbrytningar. Numera tittar jag in varje vecka för att se vilka nya fina duknings- och brytningsidéer du har.

 

Förutom att jag har lärt mig många servettbrytningar direkt av dig, så har jag också blivit mycket bättre på att lista ut hur jag kan göra när jag ser en ny (färdig) version. Lika duktig som du är jag ändå inte än.

 

Jag hittade två bilder på nätet och ville visa dem för dig. Jag sitter här och försöker, men får inte riktigt till dem. Det är svårare när jag bara ser dem från ena hållet. Råkar du känna till dem? ..."

 

"...Tack för all inspiration du sprider, och hoppas veckoslutet är lika soligt hos dig som här!" 

GISSA OM JAG BLEV GLAD!!!! 

Jätteglad! Och jättemallig! 

Så fint skrivet! 

Så fina och vänliga ord! 

Det värmde verkligen. 

Sedan dess har jag legat i hårdträning. 

Och skam den som ger sig; ett tu tre lossnade det! 

Jag tror att den ena ska brytas så här. 

Den andra var betydligt svårare...Vi får se om jag lyckas få till den... 

Stort tack M. för Dina fina ord. 

Och vid fler undringar, tveka inte att maila - för det är ju det jag vill...

Vänd på servetten.

Veckans druva: Pukhliakovsky

Pukhliakovsky är en vitvinsdruva som sannolikt har sitt ursprung Rostovregionen i sydvästra Ryssland nära gränsen till Ukraina. Förmodligen är den döpt efter byn Puhliakovskaya.

Viner på druvan har ofta låg alkoholhalt och är inte så fylliga.

Veckans vintips: Joseph Mellot Sancerre La Chatellenie 2018

 Joseph Mellot Sancerre La Chatellenie 2018, Loire, Frankrike, 200 kr

Frisk och fräsch sauvignon blanc från Sancerre i Loire med typiska inslag av nässlor och krusbär med en citrustonad, tydlig syra. Lägg till lite gröna äpplen och något tropiskt och bilden blir mer komplett. Gott, även en vinterkväll. Men visst fick vinet en att längta till sommarkvällar utomhus...

Druvan och vinet 11: Shiraz; Penfolds Bin 150 Marananga Shiraz 2018

Shiraz

Shiraz, eller syrah, är en rödvinsdruva som då framför allt uppträder under två snarlika namn - syrah och shiraz. Den omnämns i skrift i Rhônedalen år 1781 under namnet "sira". Det är även i Rhônedalen druvan tros ha sitt ursprung.

År 1998 visade man med hjälp av DNA-teknik att syrah uppstått genom en naturlig korsning av druvsorterna mondeuse blanche och dureza. Det kan även vara så att ett visst släktskap med pinot noir finns. Mondeuse blanche är eventuellt förälder till viognier - även det en druvsort man förknippar med Rhônedalen.

Shiraz är ju, förutom att vara namnet på denna druvsort, även en stad i Iran. Ur detta har teorin om persiskt ursprung uppstått. Men det är inte mer än en udda teori.

Viner gjorda på syrah/shiraz har ofta inslag av läder, lakrits, svartpeppar och bränt gummi. Det sistnämnda uppstår då mognaden inte helt har uppnåtts. Vidare är inslag av choklad och vanilj vanlig - kanske mest tydligt i vinerna från nya världen?

Odlingar med druvan hittas i redan nämnda Rhônedalen. Här används namnet syrah. Shiraz förknippas mest med Australien. Utöver dessa båda områden hittas odlingar i övriga södra Frankrike, USA, Ungern, Rumänien, Nya Zeeland, Spanien, Mexiko, Chile, Peru, Bolivia, Uruguay och Sydafrika. En internationell och global druvsort, minst sagt!

Penfolds Bin 150 Marananga Shiraz 2018, Adelaide, Australien, nr 92863, 499 kr

Jag tror mig känna igen Penfoldsstilen någorlunda. Inte så att jag alltid gissar rätt i en blindprovning - även om det har hänt att jag har kunnat hävda "Det här måste vara ett Penfoldsvin!" Nåja, det hör inte till vanligheterna.

I detta alldeles utmärkta exempel på ett mycket gott vin från Penfolds hittar vi inslag av björnbär, choklad, och vanilj i samspråk med toner av lakrits och örter i allmänhet. Mycket gott! Kändes ganska snällt i sin framtoningen jämfört med det vin från Ribera del Duero som vi provade samtidigt.

Segt att springa...

Jodå -jag harvar vidare med mitt springande 7 -10  km per dag.

Men, jag är egentligen ingen löpare, börjar tycka att det känns ganska segt.

Nu går det dessutom inte att springa i skogen - för halt och blött.

Och detta är inte jätteavkopplande...

Nåväl, det är bara att bita ihop...

Och jag är VÄLDIGT nöjd då jag är hemma igen...

Minnet av den känslan funkar fint som drivmedel...

Hotelliknande frukost

Sigrids kompis T. sov över hos oss i helgen.

En otroligt trevlig tjej så det är bara trevligt.

Nå just när vi har övernattande gäster eller då någon av oss fyller år tenderar vi att börja morgonen med hotelliknande frukostar.

Alla sorters drycker, risifrutti, blommor,

pålägg

smoothie och kokta ägg dyker upp på frukostbordet.

Varför inte varje lördag?

Egentligen.

Ganska litet besvär en gång i veckan men man bär med sig en lyxig känsla under resterande delen av dagen.

Fredagskväll i köket och Sigrids kompis T. sover över

"Små barn och små bekymmer, stora barn och stora bekymmer."

Det stämmer inte alls för oss - hittills åtminstone.

Peppar, peppar.

Ingen av våra barn trivdes särskilt bra på dagis då det var riktigt små, de ville helst vara hemma med mig och Anders och ta det litet lugnt.

Det riktigt skär i en förälder som måste lämna ett barn som inte vill bli lämnad.

Jättejobbigt.

Det där ständigt dåliga samvetet - måste skynda mer för att komma hem, måste ge mig iväg till jobbet ännu tidigare för att komma hem....fort, fort...

Jag hade väckarklockan på 04.20, var på jobbet kl 06.30 - allt var väldigt schemalagt (Anders hade ju likadant men i andra ändan av dagen). 

Eventuella sömnsvårigheter fick helt enkelt inte existera. 

Jag kan själv se på bilder från den tiden att både jag och Anders var rundare under småbarnsperioden.

Kompenserade med mat...

Det dåliga samvetet satt kvar även då de blev litet äldre och faktiskt tyckte att dagis var ok.

Den satt även kvar under fritidstiden, även om de båda då verkligen trivdes och undrade varför jag kom skenande med andan i halsen...

Nu har det dåliga samvetet släppt.

Helt.

Med god anledning - båda trivs.

Under sista veckan har vi mest sett Sigrid och hennes kompis T. på tomten - åkandes pulka.

Numera är det litet ovanligare att vi får vara med.

I helgen skulle Sigrids kompis T. sova över.

De hade beställt sushi.

Sigrid ville även att det skulle vara riktigt fin dukning.

Hmmmm...

Fredagskväll med både mat som tar längre tid och en mer avancerad dukning...

Då behövde nog de hjälpa till...

Jag visade dem kort hur man gjorde.

Sedan övergick jag till att duka.

Anders hade erbjudit sig att göra efterrätt.

Vi fick helt enkelt en väldigt mysig stund i köket.

Och maten blev utsökt!

Efterrätten likaså! Moccarutor!

Dukningen?

Sigrid ville ha vit duk, bordsplatån och epergnen.

Blommorna var kvar från förra helgen - vi fick dem av familjen B-J.

Mycket bra kvalitet helt uppenbart - inte en slokande blomma i sikte.

Det blev riktigt fint och uppskattat.

Arvid tränar 6 dagar i veckan just nu.

Med sin kompis Ch.

Nej, jag får absolut INTE komma med till gymmet...

Servettbrytning: Belgisk våffla

En läsare har faktiskt mailat!

Och beskrivit servettbrytningarna här i väldigt positiva ordalag.

Jag blev väldigt, väldigt glad, det är ju sådant man verkligen vill höra.

Och dessutom roligt att höra av någon som följer vår blogg!

Hon undrade över 2 servettbrytningar som hon även bifogade bilder på.

Visste jag möjligen?

Nej, dessvärre inte...ännu.

Men nu håller jag på för allt vad tygen håller.

Så tills dess ...håll tillgodo.

Här kommer en gammal trotjänare: Belgisk våffla!

Och är det någon fler som undrar över någon servettbrytning - eller förslag på dukning - hör GÄRNA av er!

Detta är ett väldigt stort (och nördigt) intresse som jag har - och är ni fler därute....jippie!

Veckans druva: Noria

 Noria är en vitvinsdruva med ett ursprung i Slovakien. Det var vid VSVVs forskningscenter i Velky Krtis som man korsade druvsorterna riesling och sémillon med varandra - resulatet fick namnet noria. År 2002 togs druvsorten med i det officiella druvregistret. 

Viner på druvan är friska och citrustonade med lite inslag som påminner om sémillon. Syran är tydlig - här syns släktskapet med riesling.

Veckans vintips: Faustino I Gran Reserva 2009

Faustino I Gran Reserva 2009, Rioja, Spanien, nr 2678, 189 kr

Klassisk Rioja i lika klassisk flaska. Jag minns flaskan från tiden innan mitt vinintresse vaknade - vi pratar då mitten av 90-talet.

I doft och smak hittar vi inslag av körsbär, dill, nötter, choklad och vanilj. Just den här årgången har fått en del utmärkelser. Som exempel kan "Bästa spanska rödvinet 2019!" nämnas - bakom denna fina formulering hittar vi den brittiska vintidskriften "Decanter".

Ny löparbana

Till slut fick jag ge upp glädjen av att springa i skogen - jag mer stapplade än sprang runt.

Men det kan ju vara fint med landsväg också...

När man tänker efter.