Sportlov och Wasamuseumet

 Vad en engagerad lärare kan skapa kunskapstörst för saker och ting. Generation efter generation. Jag tror att jag redan har skrivit om detta, men det är värt att nämna igen. Min mamma gick i en liten småskola i Svartbjörnsbyn i trakten av Boden under 1930-talet. Varför jag nämner skolan är för att hon hade en riktigt historieintresserad lärarinna. Som dessutom måste ha lyckats levandegöra historien för barnen i klassen. Barnen blev äldre och skaffade familjer. Min mamma har behållit historieintresset livet igenom och dessutom överfört det på sina barn - min syster och jag. Och jag håller som bäst på att överföra intresset på mina barn...

 Än så länge tycks det ha fungerat ganska bra. Sigrid visste att berätta för en guide på det uppbyggda batteridäcket att det var Gustav II Adolf som var kung då Wasa byggdes. Och Arvid visste att kungen var ansvarig för att ett andra batteridäck tillkom, fastän skeppet var för smalt byggt för detta...

 

Sådant värmer ett modershjärta. Och torde sannolikt ha glatt den där norrbottninska lärarinnan om hon hade anat vad hennes historieintresse (och förmåga att förmedla kunskapen) fått för betydelse flera generationer senare...

 Maten var god, kanske inget speciellt, men likväl god. Däremot har vi slutat beställa barnportioner åt familjens fyra- och sexåringar. Tycker de om maten, äter de nog ofta som vuxna. Deras föräldrar å andra sidan skulle behöva gå ut oftare, vad som serveras som vuxenportion är inte vad vi är vana vid.

Vi ville ha mer...