Efter tidigare väldigt lyckade ryggstödsskydd i form av en tomteluva fick jag upp ångan ordentligt. Längst in bland tygerna hade jag en låååååång tygvåd som jag använde som gardin någon jul för sisådär 20 år sedan. Sedan dess har den blivit liggandes.
Det gjorde onekligen skapandet än roligare, alternativet till att testa något nytt var att tyget skulle fortsätta ta utrymme längst in i tygförrådet,
Jag klippte ut 16 stycken likadana tygbitar (Till 8 stolsryggar....) - 48 centimeter breda i basen. De första 25 centimetrarna fick vara raka (för att klä in stolsryggen med). Därefter gick de in mot mitten i form av en triangel.
På 6 av stolsryggarna sydde jag fast 3 centimeter i diameter stora bjällror längst ner i spetsen av triangeln.
Stolsryggsskydden vara klara!!!!
Fortfarande fanns det tyg kvar. Stolsskydd i samma tyg kunde ju inte bli fel. Först hade jag tänkt sy stolssitsarna med en lång triangel längst fram - så att de följde samma utseende som ryggstödsskydden. Här satte dessvärre tygmängden stopp - jag hade inte tillräckligt mycket tyg kvar. Dessutom fick jag sy samman den gigantiskt långa tygslanan jag hade kvar för att alls få ihop tillräcklig yta för sittdynor.
Först sydde jag sidodelarna. Dessa lade jag, jämte knytband kant i kant med sittdelarnas kanter så kunde jag sy samman allt (och sicksacka allt) i en enda söm. Bakre delen lämnade jag öppen på mitten så att jag skulle kunna vända allt ut och in.
Jag förklarar nog otydligare och svårare än vad det var, för det var väldigt enkel sömnad.
I en rasande fart var klag klar!
Stolarna fick ett helt annat utseende!
Kul!
Jag har inte på något bra sätt lyckats klämma in Arvid och Sigrids Luciasång någonstans varför jag tar det nu.
På lördagsmorgonen väcktes vi av litet skönsång av de små. Jag hade faktiskt förberett (ja, jag fick hjälpa Sigrid med klänningen också) med att ta fram litet lussesnäckor ur frysen.
Dessa bjöd de på.
Däremot nådde de bara en liten slatt mjölk - övrig mjölk stod för högt upp i kylen. Detta löste de bra. Anders jag och Arvid fick vatten istället. Arvid tyckte inte att det var så jättenoga att han fick mjölk, det viktigaste var ju att det blev mysigt. Så söta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar