Jag hittade!

Detta är egentligen en total icke-händelse. Men för mig var det stort!

Arvid och 6 av hans nya vänner från gymnasiet skulle träffas hemma hos en av dem. Kunde jag kanske komma och hämta honom och de övriga från Kungsängen på kvällen?

Det hela utspelade sig i grannkommunen, men väldigt långt ifrån pendeltåg och annan kontinuerlig trafik. Naturligtvis kunde jag det. Då börjar problematiken. Ni anar. Var ju runt varenda väg runt Hallstahammar häromveckan. Noll lokalsinne.

Denna gång gick jag igenom kartan så noga att jag hade memorerat vägen utantill. Utifall att. Klockan 22 skulle jag vara framme. Satte mig i bilen. Nå, ingen halka, skönt. Kartrösten ledde mig säkert längs slingrande oupplysta vägar med varningsskyltar på både älg och vildsvin. 

Så till slut tog vägen slut. Framför mig stod ett jättehus omringat av en stenmur med järngrindar. Kartrösten sade: Du är framme! Och det var jag!

Underbart. De glada ungdomarna som fyllde bilen möttes av en nästan ännu gladare chaufför. 

Hemvägen gick lika bra!