9 februari anno domini

Födelsedag men arbetsdag.

Skulle på kurs.

Mobilens inkorg fylldes av både hälsningar och skönsång.

Jag blir uppriktigt glad över att bli ihågkommen.

Som krydda på moset skickade Sigrid ett antal liknande hälsningar som bilden ovan, från sina kompisar med anledning av min stora dag.

Gulle Sigrid.

Alltid så omtänksam!

Att dagens ungdom skulle vara mer självupptagna än tidigare generationer tror jag inte på. Det är väldigt personbaserat, inte generationsbaserat.

Väl hemma höll Anders på att fixa iordning middagen.

Han hade dukat fint och ställt paketen vid min plats!

Toppenfint!

Och så omtänksamt av hela familjen. Främst Anders och Sigrid.

Arvid hade kemiprov, men i gengäld ska han och jag laga mat i helgen.

Just nu är jag väldigt förtjust i röda viner från USA, rena fruktbomberna.

Semmelkladdkakan hade Sigrid gjort!

Farligt god!

På tåget hem från jobbet passade jag på att kolla om jag hade fått några hälsningar på sociala medier.

Inte ett enda!???

Det var väl ändå märkligt, det brukar ju skrivas grattishälsningar på ens tidslinje på FB? Kanske från mer avlägsna bekanta som omöjligt kan hålla reda på just min födelsedag. Men ändå. 

Kanske att FB anser att jag har nått en så aktningsvärd ålder att det mer börjar likna "ett fackeltåg istället för en födelsedagsfest". För att citera Marlene Dietrich, med anledning av att hon hade slutat med tårtljus på födelsedagstårtan. :)

Nå vid slutet av kvällen var det fortfarande några som brukar sända födelsedagshälsningar som inte hörts av.

Sedan kan ju vederbörande anse att jag är någon man verkligen inte vill ha någon kontakt med. Men detta var omöjligt orsaken i dessa fall. Hmmm...jag sänder ut ett tackkort på instagram tänkte jag slugt.

Och ett tu tre...

Tack för alla firningar! :D