Convinistafetten

Vi fick en ny chef i våras. En gammal kollega så det var väl inte så mycket att orda om. Schysst som kollega så det bådade gott. Nåväl, när jag hade mitt lära-känna-samtal berättade jag att eftersom jag sedan början av pandemin 2020 har sprungit varje lunch (6 dar i veckan) så måste jag nog säga att löpning har kommit att bli en hobby. 

När den nye chefen, I. ville ha ett lag inför convinistafetten tyckte han att jag vore väl att betrakta som självskriven...

Jag skyndade mig att säga att om många andra ville delta så måste inte jag...

Fyra personer kände sig kallade...

Jag har svurit över detta hela sommaren. Men har släpat mig runt. Bäst gick träningen i Japan, på löparbandet på helt slätt underlag, för övrigt har det gått sisådär. Snabb kommer jag aldrig att bli. Jag sade redan från början att springer jag på 30 så är jag nöjd!!!

Så var det dags. Som extra krydda gick min träningsklocka sönder lagom till loppet. Jag kunde spela musik med den kopplad till hörlurarna (kan inte springa utan musik) men inget annat - hade ingen koll på tiden (vilket kan vara nog så störande när man inte har någon aning om hur länge man har sprungit och på ett ungefär hur mycket som är kvar. 

Väl i mål hade jag fått för mig att jag sprungit på ca 34 minuter. Vilket sänke. Nå så sade några av de andra - Men Lena du kan inte ha sprungit över 30 minuter... Och så ser jag detta. Jepp jag är sämst, men de övriga är i gengäld riktigt duktiga. Och jag är jättenöjd! Och lättad. Allt under 30 känns...mer ok. Kan nog tänka mig en repris. Om inte andra mer begåvade känner sig kallade....