Postgårdsromantikerns vintips 29

Morey-Saint-Denis 1997, Jadot, Côte de Nuits, Bourgogne, Frankrike, nr 71084 i beställningssortimentet, 325 kr
Louis Jadot har sin bas i Beaune i Bourgogne och äger vingårdar i Côte d´Or och Beaujolais. Familjen Kopf har varit ägare sedan 1985, men firman grundades redan 1859 av just - Louis Jadot. Den siste i familjen Jadot, Louis-Alan Jadot, dog 1968. Redan 1962 tog André Gagey, som för övrigt började som assistent, över. Mycket av firmans framgångar tillskrivs André Gagey tillsammans med vinmakaren Jacques Lardière.
Man köper in druvor till sina röda och vita viner, men firmans goda rykte baseras på de viner som framställs på de egna domänerna. För en som vill prova viner från Jadot finns ett stort antal att välja på - från dryga hundralappen och en bra bit upp.

Morey-Saint-Denis från 1997 är en mogen röd bourgogne med relativt mycket smak. Finare röd bourgogne kan ju kännas, ja, nästan kraftfull, utan att förlora den karaktäristiska elegansen. Just elegansen, den fina örtigheten och bärigheten (hallon, jordgubbar) gör röd bourgogne svårt beroendeframkallade. Så även detta underbara vin!

Tammsvik

Två dagar på Tammsvik i Upplands-Bro kommun. Maten , omgivningarna och vinet - helt superbt. På kvällen serverades en trerätters, med ett tillhörande vinpaket för den som så önskade. Jag och en kollega delade på ett vinpaket, att dela ett sådant på två är något jag verkligen rekommenderar. En hel vinmeny kan kännas litet väl maffigt tycker jag, men en halv - det är ju hur sommelieren har satt samman maten med vinet och hur väl "smakerna gifter sig med varandra" som man vill veta. Serveras det många rätter kan det vara just ett smakprov man vill ha - inget mer. Jag måste erkänna att idéen var inte min, men jag kommer absolut att introducera idén till Anders.

Efterrätten - som bland annat bestod av chévreostparfait var en riktig höjdare, i likhet med en del av förrätten - rostad fänkålssoppa. Båda nämnda rätter kommer kommer vi att att testa hemmavid inom en inte alltför fjärran framtid. Jag blev tillfrågad att hålla i en programpunkt innan. Innan jag hann fundera över vilka siffror jag skulle servera och i vilken ordning (arbetar som analytiker) kom följdkommentaren: "Tror Du att Du skulle vilja presentera några servettbrytningar?" Vad glad jag blev. För att alla skulle kunna se vad jag fjorde - spelade vi, jag och en kollega som agerade kameraman, in fyra olika servettbrytningar innan som kunde presenteras på storbild, medan jag berättade. De jag valde är väldigt enkla och bygger på samma grund :"Vik servetten diagonalt...." nämligen pyramiden, mitran, kronan och franska liljan. Då vi väl hade visat alla filmsnuttar (ca 1 min vardera)fick deltagarna välja vilken de ville göra med de pappersservetter vi hade lagt fram. Svar: franska liljan. Jättekul att se engagemanget. Jag hoppas och tror faktiskt att en och annan slumrande servettbrytare/-erska väcktes.

Servettbrytning: Belgisk våffla

Viker man med ett stort papper kan det hela gå att använda som snackskorg.Viker man flera av dessa och flikar in dem i varandra får man en spännande boll. Men det går väldigt bra att vika linneservetter också. Resultatet blir fantastiskt! Belgisk våffla

• Vik servetten på mitten. Vik en gång till mellan kanten och mitten.
• Gör likadant med den andra sidan. 16 rutor har uppstått i form av vikningar på servetten.
• Vik in mitten av långsidorna mot mitten. Detta medför att hörnen pekar utåt likt en vindsnurra. Vik ner hörnen som på bilden.
• Vik ut alla hörn.
• Vik upp hörnen och vik dem som kvadrader. Alla fyra.
• Vik rund yttersta delen av så att den hamnar under servetten. Gör likadant med alla fyra.
• Nu kan Du "lirka" med servettens diagonaler så att de kommer högst upp med "fickor" emellan sig.

Här är färgerna vinrött, silver och vita tallrikar. Vinröda tjocka blockljus i ljusstakarna.

Långholmen

Många utbildningar och möten i Stockholmsregionen tenderar att sluta på Långholmen. Själv har jag gått en fyradagarskurs där under hösten. Under första dagen ingick en guidad tur i den gamla fängelsedelen. Vi fick följa giljotineringen av Ander 1910, den sista avrättningen i Sverige innan det avskaffades 1921. Vi fick också följa Yngsjömörderskans sista vandring och höra om den vackra 1700-tals hovdamen grevinnan Magdalena Rudenschöld som fick sitta av 2 år på spinnhuset för konspiration mot kungens( Gustaf IV) förmyndarregering... Rastgårdarna på Långholmen var väl inga under av storlek, men en och annan tycks ha lyckats i sina flyktförsök, trots en vakt i mitten....Själv går jag i gardinfunderingar - vi har fortfarande ett rum som saknar gardiner... ...och här fann jag gott om förslag... Den mjälla siken som serverades en dag var perfekt som lunch. Dels för att den var riktigt riktigt god. Men även för att den inte genererade "paltkoma". Timman efter lunchen kan vara ganska tröttsam att tvingas sitta och lyssna under, då man är övermätt och allmänt däst...

Veckans druva: Pinotage

Rödvinsdruva som odlas i Sydafrika. Året var 1925 när A. I. Perold på Stellenbosch universitet korsade pinot noir och cinsaut. Eftersom cinsaut på den tiden hette hermitage i Sydafrika så blev namnet pinotage, i vilket vi tydligt kan spåra båda druvnamnen.
Den tidiga korsningen till trots så var det inte förrän år 1961 som druvnamnet dök upp på en etikett på en vinflaska.
Druvans förespråkare framhåller dess goda fruktighet och förmåga att utvecklas bra vid lagring.
Belackarna klagar på en ofta förekommande ton av lösningsmedel och den allmänt förekommande sydafrikanska rökigheten.
Själv har jag inget emot pinotage de få gånger jag dricker viner på druvan. Den hamnar aldrig på min lista över druvsorter som jag för tillfället verkligen vill lära känna bättre. Men det gör inte merlot eller zinfandel heller, trots att jag när jag väl har dessa druvor i glasen uppskattar dem.

Farsdag! Squashplättar och Pepparkaksplättar

Farsdag och Anders fäbless för pannkakor har inte vikit en millimeter sedn vi träffades. Ett utmärkt tillfälle att testa några nya varianter med andra ord.
Squashplättar
1 kg riven squash
2 charlottenlökar, finhackade
4 ägg
2 dl vetemjöl
1 tsk salt
1 krm vitpeppar

Blanda samman ingredienserna och låt vila någon kvart. Smeten är tämligen tjock varför det är lättast att steka dem 2 och 2 i stekpannan, cirka 2 minuter på vardera sidan. Servera med turkisk yoghurt och rom. Pepparkaksplättar
6 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
2 tsk ingefära, mald
2 tsk kanel, mald
1 tsk nejlika, mald
3 ägg
1 dl socker
5 dl mjölk
1/2 dl sirap
Blanda samman ingredienserna och låt vila någon kvart. Smeten är tämligen tjock varför det är lättast att steka dem 2 och 2 i stekpannan, cirka 2 minuter på vardera sidan. Servera med äppelmos och glass.

Medeltidsmuseum

Häromdagen hade jag tagit ledigt två dagar. Anders arbetade som vanligt, varför det inte var aktuellt att resa bort. Vi brukar ju pyssla en hel del, men med två dagars bonus känns det som om man vill få litet andra intryck också - speciellt gäller det att passa på då ingen av oss ens har en tillstymmelse till den mest blygsamma förkylningen. Turen gick till Medeltidsmuseet under en av broarna mot Stockholmsslott. Jag blev inspirerad av den anlagda klosterträdgården - tänk om jag kunde återskapa något litet uns av dylikt nästa vår????Arvid och Sigrid blev väldigt intresserade av en hel del - bagarboden, men även de avritade siluetterna av tamboskapen under medeltiden i förhållande till storleken av motsvarande av idag - vad små djuren var då. De hade en pysselverkstad där Arvid och Sigrid passade på att rita medan jag gjorde mig en doftpåse á la medeltid.

Mest bestående intrycket hos barnen var dock en docka i människostorlek som sjunkit ihop mot ett plank med en blodig näsduk i handen - hon hade drabbats av böldpest läste jag högt...Efter det har Arvid pratat sig varm om svartråttans utrotning och Sigrid om tanten med den blodiga näsduken.

7-årig förlovningsdag

Det känns som väldigt länge sedan. Jag tänker på den där novemberkyliga lördagen den 11 november 2004. Bord var bokat på Gondolen och uppklädda tog vi en promenad dit i snålblåsten. I kavajinnerfickan hade jag två guldringar och det kändes väldigt stort (Vilket det också är!). Väl på plats njöt vi av den goda maten. Kanske Lena mer än jag. Jag kände en viss anspänning över det som komma skulle. Snart, bara äta lite till. Snart. Snart. Men så var det dags! Knäböjningen och frieriet! Det är ändå så privat, på något sätt. Nu skulle det ske i offentlig miljö inför publik. Jag var inte helt bekväm i situationen. När det väl var gjort var det inte så farligt utan tvärtom. Nästan berusande i sig. (Hur det gick? Jodå, hon sa "ja".) Vi fick många lyckönskningar från gäster vid närliggande bord. Ja, det är en kväll att minnas. Även om själva bröllopet är större så tycker vi ändå att förlovninsdagen har sitt firarvärde.
I år inföll 11 november på en fredag. Arvid och Sigrid var riktigt trötta efter en lång vecka på förskolan. När vi förberedde middagen hade vi hela tiden tröttgnäll och grinande i bakgrunden. Då bestämde vi oss för att göra något som vi väldigt sällan gör. Vi ger dem kvällsmat och nattar dem, för att därefter äta själva. Nattningen tog ungefär 2,43 minuter, så de var verkligen trötta.
Ah, skönt! Det här måste man ändå unna sig ibland som förälder. Äta själva! Det var i somras senast. Dagen till ära åt vi vildand, jordärtskockspuré, smör- och vitlöksfrästa haricorts verts. Och en fin flaska röd bourgogne till det! Vildanden fick lite stekyta för att därefter tillbringa så lång tid i ugnen (200 grader) att innertemperaturen hann bli 68 grader.
1 kg jordärtskockor och 1 kg mandelpotatis skalades och kokades. Vattnet hälldes bort. Efters sönderstötning med träslev mixades potatis, kockor, 2 dl grädde, salt, peppar och 3 msk smör till en aptitlig puré. Serverat med vitlökssmakande och smördrypande haricorts verts och måltiden var fullbordad.
Vinet då? Ja, det hette Morey-Saint-Denis 1997, Jadot, Bourgogne, Frankrike, nr 71084 i beställningssortimentet, 325 kr. Underbart elegant och sirlig bourgogne med några år på nacken. Jordgubbar, kryddor och lång elegant eftersmak. En bourgogne av lite kraftfullare karaktär, utan att finessen och elegansen fått ge vika. Mycket gott, helt enkelt!
(Lena kände direkt att det var bourgogne)

Älskar dig, Lena!

Två dukningar i hösttider

I fjol införskaffade jag fem meter grått tyg. Därefter har det blivit liggandes i skåpet. Finessen med väldigt lååånga dukar är att man kan knyta snygga knutar i ändarna.
Mörkgrå servetter (servettbryning: Storsegel). Kristallglas och undertallrikar av tenn. Svarta tallrikar matchar det svarta tyllet som är placerat längs efter bordets mitt. Rustika grillbestick till detta.
Bordet är redo.

Lagom till vår sjuåriga förlovningsdag (11/11-11) hade Anders införskaffat en bukett blommor rött och grönt. Mustiga linneservetter i mörkgrönt (servettbrytning: Pyramiden) med mörkgröna ljus i tennstakarna kändes väldigt vackert och fint. Innan kvällen var över hade vi gjort något ännu klurigare, som toppade vilken servettbrytning som helst - Arvid och Sigrid fick blodpudding och nattning varefter vi intog en sen med ypperlig middag. Men det är en annan historia...

Servettbrytning: Älgen

Kanske att älgen får aningen kaninlika öron. Uppenbart kan man vika servetter på tämligen många olika sätt. Och vissa av oss tycks aldrig ledsna. /"Vissa av oss"
Älgen
Veckla ut servetten helt och vik halva servetten som ett dragspel.
Vik ena sidan, den med "dragspelet" mot servettens mitt.
Gör likadant med andra sidan.
Vik fram spetsen.
Vik spetsens yttersta del uppåt, framåt.
Vik samman sidorna och pressa ihop dem.

Enkelt fredagsmys

November månad och den typiska novembertröttheten känns av. Det börjar bli ett tag sedan sommarens ledighet och det är ännu en bit kvar till den alltid lika efterlängtade julen. Känslan av att precis hinna göra det man ska göra finns där. Då är det skönt att förenkla det som förenklas kan. Fredagsmyset, till exempel. Varför inte bara ta 1 kg oxfilé och skära den i lagom tjocka skivor? Lite salt och peppar, snabb tur ner i och upp ur stekpannan för att bevara det röda i mitten. Till det 2 kg potatis som skivas och läggs på en plåt. Salt och olivolja på det och så 45 minuter i ugnen på 200 grader, så är det färdigt. Färdigköpt pesto, ruccola och tomater och måltiden är klar. I glasen gärna något norditalienskt rött med körsbär och choklad i smaken. Varför inte ripasso eller ännu hellre en värmande amarone?
Enkelt och precis vad man orkar med när månadens namn börjar på n.

Veckans druva: Graciano

Graciano är en rödvinsdruva med mycket färg. En gång i tiden var den vanligt förekommande i Rioja, men har under senare tappat mark både bokstavligt och bildligt. Druvan ger små skördar vilket är en anledning till dess minskade populäritet hos vinodlare. Lite synd är det då graciano bidrar med uppskattade parfymerade dofter till Riojavinet.
I Portugal heter druvan tinta miuda och i Jerez tintilla de rota. I Frankrike var druvan tidigare populär i Languedoc-Roussillon under namnet morrastel. Morrastel låter ju irriterande likt monastrell, som i sin tur är en helt annan druva och som just i Frankrike lystrar till namnet mourvèdre. Så kan det vara!
Jag gillar Riojaviner, som ju består av ett flertal druvar men alltid med tempranillo som dominerande druva. Men att tempranillo överhuvudtaget inte skulle klara sig på egen hand håller jag inte med om. Jag har druckit alldeles för många riktigt goda viner från Ribera del Duero gjorda på endast tempranillo för hävda den raka motsatsen - tempranillo klarar sig bra på egna ben!

Anders kemihörna: Experiment med smaker

Experiment med te: Både Arvid och Sigrid är roade av experiment och det vill vi ju uppmuntra. Det här experimentet kräver bara te, citron och socker.
1) Låt deltagarna få varsin kopp te, som de smakar lite av.
2) Häll i rikligt med citron och låt dem smaka igen (Våra två deltagare gick och spottade).
3) Häll i socker och be dem smaka igen (Mycket gott, kunde vi notera). Här försökte jag förklara att den sura smaken fanns kvar, men att sockrets söta smak smakade mer. Även lite begreppsbildning var på plats: sockret löser sig, det smälter inte (som man felaktigt hör ibland).
Experiment med kanel och socker:
Be försökspersonen blunda och hålla för näsan med ena handen. Be personen öppna munnen och för in teskeden med socker-kanelblandningen. Hur smakar det? Socker, blir svaret. Be personen ta bort handen från näsan. Aha, det är kanel också!
Eftersom vi endast kan känna surt, salt, sött och beskt på tungan så upptäcker vi sockersmaken. Kanelsmaken går oss förbi. När vi får använda luktsinnet så blir det väldigt uppenbart att det är kanel också!

Halloweendekoration på hallbyrån

En sista skälvande titt på Halloween pysslet innan det åker ner för detta år. Dessvärre kom jag inte på att fota förrän det var dags att ta bort, i fullt dagsljus.Förutom döda ormbunkar som jag satte i vas tillsammans med pappersnejlikorna och lönnlöv som jag spred på hela duken, placerade jag ett litet blomkålshuvud i en brunaktig vätska (vatten + olika karamellfärger) i en godisskål med lock. I en annan likadan godisskål fylld med likadan brunaktig vätska lade jag i ett fänkålshuvud. Tanken med dessa båda var att dessa skulle se ut som om jag placerat ett hjärta och en hjärna i glasburkar.

Jag hade lagt några okokta ägg i kallt kaffe i någon halvtimme. Då de hade dragit på sig en ful brunaktig färg gjorde jag små hål i båda ändar och blåste ut äggen genom dessa. Äggskalen lade jag sedan i en skål med svarta tygmaskar...

Sigtuna Stadshotell

Farmor och farbror M, allt ur Arvids och Sigrids sätt att se det, bjuder på lördagslunch på Sigtuna Stadshotell. Just Sigtuna Stadshotell är en gammal favorit som vi gärna bevistar. Bland annat så firade Lena, Arvid, 8 månader, och jag Lenas 40-årsdag där.Gäddqueneller, biff Rydberg och pannkakor var de rätter som kunde skådas på bordet. Som hustes röda vin serverades Chateauneuf-du-Pape! Det har jag aldrig varit med om förut!Arvid åt upp alla pannkakor, medans Sigrid lämnade en. Ändå fick de i sig två kanelbullar var på det kafé vi intog kaffet på efter den goda lunchen. Undrar just var de fått sin matlust ifrån? Sigrid är just nu förtjust i Elsa Beskows böcker - då passade det bra med en docka av tant Brun att titta på.
Tack farmor och farbror M för den fina Sigtunadagen ni bjöd på!

Zenato Ripassa

Jag filosoferade kring vinflaskors utseende för ett tag sedan här på vår blogg. I ärlighetens namn har jag inte funderat vidare kring detta ämne. Nåväl, mitt spontana val blev Zenato Ripassa, nr 12324, 179 kr, som jag tycker ståtar med en flaska av det elegantare slaget. Kanske att mitt val har en prägel av det som kallas nostalgi? Detta vin var ett av mina favoritviner när mitt vinintresse tog fart för tio år sedan och sådana faktorers betydelse ska inte underskattas. Jag vill nog upptäcka nya viner hela tiden, men ibland är det kul att återvända till gamla favoriter för att se hur de står sig. Sagt och gjort, en flaska Zenato öppnades en höstruskig lördagkväll i oktober. Jodå, vinet är fortfarande riktigt gott. Körsbär, vi är ju i Italien, lite kryddor och mörk choklad i eftersmaken. Gott, gott! Men det känns inte lika märkvärdigt idag som för tio år sedan. Många andra goda viner har hittat vägen genom munnen nedför strupen under denna tioårsperiod...

Servettbrytning: Snöflingan

Så börjar vi vänta så smått på den första snön.
Snöflingan
Veckla ut servetten helt.
Vik in alla fyra hörn mot mitten.
Vänd på servetten.
Vik in alla fyra hörn mot mitten.
Vänd på servetten.
Vik in alla fyra hörn mot mitten.
Vänd på servetten.
Veckla upp alla hörn.
Vänd på servetten.

Älgfärsbiffar och spanskt rött

Vilt smakar aldrig så bra som när det är höst. Den här fredagkvällen i oktober blev det älgfärsbiffar och rödvin från nordvästra Spanien.

Älgfärsbiffar:
800 g älgfärs
4 schalottenlökar
1 dl matlagningsgrädde
0,5 dl vatten
3 msk potatismjöl
2 tsk salt
0,5 tsk svartpeppar
smör att steka i
Skala och finhacka löken. Blanda färsen med lök, grädde, vatten, poatismjöl, salt och peppar. Forma färsen till mindre biffar.Stek på medelgod värme i lite smör tills biffarna fått fin färg.

Potatis:
1,2 kg potatis
4 msk rapsolja
2 msk flingsalt
2 msk ströbröd
Sätt ugnen på 200 grader. Skär potatisen i klyftor. Blanda potatis och olja i en ugnssäker form. Strö på salt och ströbröd. Efter 40 minuter i ugnen har potatisen fått fin färg och är färdig.

Lingon:
200 g frysta lingon
4 msk socker
1 msk riven pepparrot
Mosa lingonen. Häll i socker. Tillsätt riven pepparrot. Blanda.

Till detta drack vi det utmärkta vinet Martin Sarmiento Mencia 2006, Martin Códax, Bierzo, nr 70847 (beställningssortimentet), 115 kr. I detta hörn av Spanien vid Atlantkusten är det vita, friska viner som gör sig bra till havets läckerheter som gäller. Men se här! Ett mycket gott rödvin från dessa vitvinsmarker. Gjort på druvan mencia, som man länge trodde var identisk med cabernet franc. Men så är det alltså inte. Hallon och lite andra röda bär tillsammans med en tilltalande örtighet ger en aptitlig helhet. Riktigt gott!

Veckans druva: Malbec

Rödvinsdruva som en gång i tiden var populär i Bordeaux. Pratar man Frankrike och malbec idag så är Cahors det man kommer att tänka på. Lyfter vi blicken och spanar ut över Nya världen så är det Argentina som hamnar i blickfånget - landet förknippas starkt med malbec.
Men hur var det då i Bordeaux? Ja, den är fortfarande en av de fem (sex om man räknar med carmenère) tillåtna druvsorterna i röd Bordeaux. Men är den med i ett Bordeauxvin är det som fjärde eller femte druva efter de tre stora; cabernet sauvignon, merlot och cabernet franc.
Malbec råkar lätt ut för vissa sjukdomar och den kan framstå som ganska rustik - vilket kan förklara nedgången i Bordeaux.
Jag gillar malbec. Ibland kan det vara gott med ett rustikt vin till dito mat. Det grovhuggna känns helt rätt vid vissa tillfällen, medans man vid andra tillfällen vill ha ett elegant, sirligt vin i sitt glas.

Halloween!

Pumpa i samspråk med en medeltida prinsessa -hur vanligt förekommande är det?
Vi var ganska laddade hela familjen, efter en hel del förberedelser inför dagen D. Senaste månaden har inneburit en hel del pyssel - det mesta är nog förevigat i bloggen (som tur är).

För tiotalet år sedan var jag på operans årliga kostymutförsäljning. Dylika upplägg kan få mig att inte vilja lämna huggsexan tomhänt. Så även denna gång. Sedan har kostymen blivit liggandes längst in i garderoben. Tills nu. Arvid ville vara dinosaur - hans kompis H. föredrog den ädle riddarens utstyrsel. Sigrid ville vara häxa, tills dess det var dags, då ville hon ha sin pumpautstyrsel - köket och salongen (och en utskuren på tomten) var så belamrade av pumpor, äkta, i plast, som girlanger, i pappersform, i keramik och som servettbrytning - jag tror att hon kan ha blivit inspirerad av allt detta.
En mottagningskommittée väntade på förstukvisten. Otroligt vad upp och nedvända krattor kan komma till användning!Anders hade styrt upp flera experiment - ättika, kasutik soda, BTB och olja var några komponenter - alla barn fick tillföra varsin vätska eller fast ämne. Färgen ändrades, gult blev blått då ättikspriten blandades med kaustik soda, oljan gick inte att blanda med vattnet - så spännande!!!Orangea servetter, vikta som pumpor på svarta tallriuka, på svar duk. Plastpumpor fyllda med svart och orange tyll delade bordsytan med svarta ljus.
Då barnen inte var vid bordet var de på skattjakt eller lekte helt enkelt egna lekar på eget håll. En riktigt riktigt trevlig kväll, för samtliga familjemedlemmar (och förhoppningsvis även för deras gäster)!
Mamma A-M S. är irländska, varför de kom med en present i form av ett hembakat bröd som man äter på Irland runt Halloween. Och det är ursprungligen från Irland som Halloween uppstod, fast där gröpte man ur kålrötter istället för pumpor vid dess början. Kändes litet som om cirkeln slöts, det kommersiella och litet (jag erkänner det) amerikaniserade mötte det mer genuina, ursprungliga. Jättekul och mycket stämningsfullt.