Alla dessa fantastiska medmänniskor...Historien om ett örhänge som kom tillbaka.

Sigrid ringde mig på jobbet häromdagen. Hon var i upplösningstillstånd. Jag blev först alldeles kall - då jag var helt övertygad om att någon hade varit elak mot henne, med tanke på hur ledsen hon lät. Orsaken var av mer materiell natur. Hade tappat ett örhänge i simhallen. 18 k guld. Ganska tungt Men ändå, jag hann i hastigheten inse vad som verkligen är viktigt här i livet. Puh!

 Nå vi såg nog örhänget som försvunnet. För gott. Sigrid hade dock varit duktig och lämnat sitt namn och telefonnummer på simhallen utifall att. Så imorse ringde de. Någon hade hittat örhänget och lämnat in det.

 Eftersom vi har skrotat bilen erbjöd jag mig att cykla dit.

 Hann passera både ridskolor och hundhotell innan jag var framme. En nätt liten tur på 15 km tur och retur. I 2-gradigt hällregn. Det tog tid at värma upp mig igen - jag var alldeles stelfrusen.

Men väldigt glad. Och förundrad över hur många fina människor som finns därute.

Tack Du okände som lämnade in örhänget!