Tempranillo måste väl ändå vara Spaniens mest kända rödvinsdruva, eller hur? Första gången druvsorten nämns i skrift i Spanien är under 1200-talet och då handlar det om regionen Ribera del Duero. Temprano är spanska för tidig och det kan vara tidigt mognande vindruvor i allmänhet som det handlar om i denna tidiga skrift - inte nödvändigtvis druvsorten tempranillo.
Nästa gång den dyker upp i skrift är år 1513. Är man säker på att det specifikt är tempranillo som avses då? Nej, det kan lika väl ha varit garnacha då det namn som återfinns i skriften användes till såväl tempranillo som garnacha.
Så den första gången som tempranillo med säkerhet har ett skriftligt omnämnande är år 1807 - då omskriven som en uppskattad druvsort i Rioja och i Navarra. Och det är i dessa regioner som tempranillos ursprung med stor sannolikhet går att finna.
Går vi utanför Spanien hittar vi odlingar med tempranillo i Portugal. Men även i Frankrike, USA, Italien, Kanada, Mexico, Argentina, Nya Zeeland, Australien, Schweiz och Turkiet kan den hittas. Men visst är det ändå så att tempranillo i mångt och mycket är en spansk angelägenhet.
Viner på tempranillo har ofta inslag av örter, läder, tobak och jordgubbar. Alkoholhalten är lägre än hos andra spanska druvsorter som garnacha, monastrell och bobal. Tanninerna finns där - lite olika mycket beroende på område. Vanilj då? Ja, absolut - men även det lite olika från område till område. Delvis beroende på om fransk eller amerikansk ek har använts.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En för mig mycket välkänd druva!
SvaraRadera