Annadagen, den 9 december, var den dag i allmogesamhället då några viktiga julförberedelser inleddes. Julölet provades, lutfisken lades i blöt och det var dags att ta itu med jultvätten och julbaket och börja stöpa juleljusen.
Lutfisk ska enligt traditionen göras på lakefisken långa. Efter torkning läggs filéerna i blöt i en vecka. Därefter tillsätts kalciumhydroxid, Ca(OH)2, och kristalliserad natriumkarbonat, Na2CO3*10H2O.
Både kalciumhydroxid och natriumkarbonat är jonföreningar, eller salter som är en synonym till jonförening. Natriumkarbonat innehåller kristallvatten. Med detta menas att i det fasta saltet ingår vattenmolekyler som är bundna till jonerna. Tio stycken vattenmolekyler per formelenhet natriumkarbonat. Titta gärna på den kemiska beteckningen igen!
Vid tillsats av dessa salter blir lösningen basisk, vilket innebär att den innehåller hydroxidjoner. Dessa finns i kalciumhydroxiden och bildas dessutom då karbonatjoner och vatten reagerar. Dessa hydroxidjoner bryter ner proteinerna i fisken, vilket ger den typiska mjukheten som lutfisk har.
Lutfisk serveras ofta med kokt potatis, vit sås och gröna ärtor. Glöm inte kryddpepparn som ger den typiska karaktären! Gott, så gott!
Förr såg man vid vissa platser längs Västkusten långa hängande på tork. Vet inte om man fortfarande ser det.
SvaraRaderaÄlskar lutfisk, men i år blir det ingen, inte så vanligt i Wales 😉.