Visst märktes det att restriktionerna har släppts. På Folkoperan var det ändå stillsamt men köerna till de mer ungdomliga ställena på Hornsgatan frustade av ungdomlig energi och förväntan. Kanske som en vanlig lördag innan pandemin, men nu var energin så tydlig i kontrast till den stillsammare pandemiperioden som vi nu ser slutet på....?
Arvid och Sigrid var tillfrågade men tackade vänligt och bestämt nej.
Det är nya tider för Lena och mig - det blir att vi gör helgaktiviteter bara vi två. Men då känns det bra att vi har tagit med Arvid och Sigrid på väldigt många kulturupplevelser när de var yngre. De har grunden hemifrån och så får de själva välja hur deras fortsatta vandringar på de kulturella stigarna ser ut.
För det är som talmannen säger: "Det kanske är mer rationellt och av större nytta att laga en trasig kran. Men med hjälp av kulturen får man kliva in i någon annans universum för ett kort tag."
Och denne lördag klev vi in i Verdis universum - Don Carlos för att precisera närmare. Hur den var? Bra handling och bra insatser - vi vill kanske främst framhålla Matilda Paulsson som Eboli som stod för de humorinslag som fanns. Även om jag gillar Verdi så tycker jag att musiken var lite anonym. Fast då jämför jag med Aida som Lena och jag såg utomhus i Verona 2005 - jämfört med den upplevelsen står sig inget annat särskilt väl....
Tack Folkoperan - vi kommer tillbaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar