Promenad till Gällöfsta Herrgård...

Varför inte ta en låååångpromenad funderade vi vid lördagsfrukosten.

Vi började fantisera om att gå till Gällöfsta Herrgård - ca 1,2 mil från vårt hem.

Väl där skulle vi betälla champagne (jag) och rödvin (Anders) innan det var dags att promenera hem igen.

Vägen var ganska lång.

Men vacker ändå

Vår enda djurupplevelse var i form av kor i en hage.

Äntligen!

STÄNGT!

Vi hade inte brytt oss om att kolla öppentiderna.

Samtidigt försökte vi trösta oss själva i stil med att: "Det hade varit segt att sitta med god dryck och inse att man snart skulle ut i kylan och gå lika lång väg tillbaka."

Nästa gång tar vi nog denna herrgård per cykel!

Nu hittar vi ju hit!

Sigrids kompis föräldrar på ost och vin

 

Sigrids bästa kompis T kom över en torsdag. Detta är inget ovanligt i sig - det mer ovanliga var att hennes pappa och sambo också tittade förbi.

Lite ost och vin kan ibland kännas som en lagom nivå när man bjuder hem för första gången. 

Det behöver inte alltid vara den där ambitiösa trerättersvarianten - särskilt inte om det är mitt i veckan.

Det blev en trevlig kväll med prat om barn, skola, coronan (oundvikligt) och - ost och vin!

Dukning inför Mardi Gras

Det är ju inget fel på att kalla dagen för var den är fettisdagen. Samtidigt förknippar jag det namnet så väldigt mycket med semlor.

Samtidigt var det mer åt karnevalshållet jag tänkte med denna dukning.

Venedig, ja många europeiska städer

Brasilien (ja det blev ett helt land här)

Karnevalen Mardi Gras i New Orleans är kanske en av de mest berömda karnevalerna i världen. Karnevalssäsongen börjar där på trettondagsafton och fortsätter till midnatt på fettisdagen.

Färgerna i New Orleans karneval går i grönt, gult och lila.

Så det gjorde min dukning också.

Grön duk.

Ljus och servetter och bordsdekorationer i de tre nämnda färgerna.

Kandelabrar, jardinjär och uppläggningsfat fick gå i mässing.

Ostar känns ju ganska fett...

Servettbrytning: Dubbel solfjäder

 

Den väldigt trevliga brevskrivaren M. har hört av sig igen.

Denna gång för att ge tips om en servettbrytning som jag kanske inte hade kommit i kontakt med!?

Och bifogade en instruktionsvideo på youtube.

Så vänligt!

Så gulligt!

Nej jag hade aldrig sett denna förut.

Stort tack!

Jag försöker apa efter här efter bästa förmåga.

Håll tillgodo.

Stoppa in sidorna i den del av "dragspelet" som tillhör samma sida.

Gör likadant på båda sidor.

Bordsdekorationer inför Mardi Gras

Även om Mardi Gras (Vår fettisdag, semmeldag....) var i tisdags kan man ju förbereda sig inför nästa år.

Mardi Gras typiska färger (av vad jag har lyckats googla fram) tycks vara grönt, gult och lila.

Jag tänker mig allt som ganska "konstlat" - inte en äkta blomma så långt ögat når.

Så kanske det inte är - men det är nu utgångspunkten för mina bordsdekorationer. Av grönt, gult och lila silkespapper.

Veckans druva: Savatiano

 Savatiano är en vitvinsdruva med ett litet osäkert ursprung. Man den kan komma från Attiki i Grekland, där den enligt tradition odlats länge och där den också förekommer under många olika synonymer. I detta område används den allt som oftast till att göra retsina. Namnet savatiano tros komma från savvato, som är grekiska för "lördag".

Savatiano är den druvsort i Grekland som odlas i flest delar av landet. Förutom nämnda Attiki i centrala Grekland så odlas den bland annat på ön Evvoia, i grekiska delan Makedonien, på Kefalonia och på öarna som utgör Cykladerna. Druvans popularitet får tillskrivas att den används för att tillverka just retsina. Men den dyker även upp i de stora volymer av enkla bordsviner som produceras. Ofta lite tråkiga viner med hög alkoholhalt. Men med begränsade skördeuttag och gamla vinstockar i svalare områden kan resultatet bli välbalanserade och matvänliga viner. Korts sagt kan man säga att savatiano är en underskattad druva.

Druvan och vinet 13: Cabernet franc; Raats Dolomite Cabernet Franc 2016

Cabernet franc

Cabernet franc är en rödvinsdruva som anses vara en av de viktigaste och en av de mest ursprungliga druvsorterna i Bordeaux. Dock visar det sig att cabernet franc är släkt med två gamla druvsorter, hondarribi beltza och morenoa, från Baskien.

Breton är en gammal synonym för cabernet franc och det är under det namnet druvsorten nämns i skrift redan 1534 - detta då i Loire, där ju cabernet franc odlas än idag.

Det kan ha varit så att cabernet franc, trots sina gamla anor i Bordeaux, kom från Loire och tog sig till Bordeaux. Det finns lite lika teorier.

Cabernet franc är den ena föräldern till cabernet sauvignon - den andra är sauvignon blanc. Det anas ju faktiskt i namnet.

Viner gjorda på cabernet franc är i regel lite blekare, lättare, mjukare och mer aromatiska än viner gjorda på cabernet sauvignon. De ämnen som kallas metoxypyraziner, och som är vanliga i cabernet franc, kan ställa till det om druvorna är för omogna när de plockas - för tydliga toner av grön paprika och liknande kan då bli störande.

Var odlas då denna druvsort? Ja, i Frankrike, Spanien, Portugal, Rumänien, Serbien, Kosovo, Ungern, Kazakstan, Israel, Cypern, Turkiet, Malta, USA, Kanada, Brasilien, Uruguay, Argentina, Australien, Nya Zeeland, Kina, Japan och Sydafrika. Med största säkerhet även i fler länder än så.

 Raats Dolomite Cabernet Franc 2016,  Western Cape, Sydafrika, nr 84347, 189 kr

Druvtypiska toner av grön paprika, blyertspenna och svarta vinbär. Kärvhet som en cabernet sauvignon, men mindre fyllig än vad cabernet sauvignon brukar vara. Lite rökig (Sydafrika!). Gott!

Veckans druva: Rossignola

Rossignola är en rödvinsdruva med ett ursprung i provinsen runt Verona i norra Italien. I detta område nämns den i skrift första gången 1818. Rossignola dyker även upp under andra druvnamn - rossetta och rossola.

Viner gjorda på rossignola har en tydlig syra. Idag odlas druvsorten i Valpolicella och i området kring Gardasjön. Ofta blandas den med andra druvsorter i de viner som görs i trakten.

Glühwein under krispig februarisol

Coronan har ju onekligen gjort att vi har blivit bättre på att hitta anledningar att träffas utomhus.

Eller träffas via internet.

Bara fantasin sätter gränser heter det ju.

Och det stämmer.

Våra vänner, familjen B., är generellt väldigt kreativa och har genom åren introducerat oss i en hel del tyska vanor, då föräldrarna ursprungligen kommer därifrån.

Denna soliga lördagseftermiddag började de med att bjuda på kaffe med fikabröd från bygdens bageri.

Insvepta i filtar gick det ju bara bra.

Jag måste säga att jag verkligen föredrar februarimånadens kyla men klara himmel och tydliga sol mot novembers ständiga gråa gröthimmel utan tillstymmelse till sol. Även om november oftare är en smula varmare.

Hellre solljus och bister kyla än grått om än varmare.

Familjen B. hade en specialköpt bålskål för ändamålet. Ja inte just för att vi kom, utan vid tidigare tillfällen då de ville avnjuta den värmande drycken.

Arvid fick dricka alkoholfri glögg. Han ser fram emot att få dricka Glühwein, om några år...

De hade köpt ett enklare rödvin på systemet.

Glühweinkryddor brukar de passa på att köpa på sig då de besöker släkt och vänner i Tyskland (nu började förråden sina då de inte varit där sedan coronan slog till).

Sockertoppar är ganska enkelt att köpa i Tyskland, inte i Sverige.

Nu dränkte J. in sockertoppen med rom, lade den på ett ställ över rödvinsbålet.

Och tände på.

Glühweinkryddor och apelsiner skurna i trianglar (utan skal och vit hinna) låg redan och skvalpade med vinet.

Sakta men säkert smälte sockret ner i vinbålet.

Riktigt gott!

Och en riktigt mysig eftermiddag.

Efter 2,5-3 timmar fick vi dock kasta in handduken. Solen började försvinna och med det blev kylan alltför påtaglig.

Tacosdukning

Nu har vi haft ganska stilrena, fina dukningar några veckor.

Då är det kul att bryta av med något annat.

Jag skulle göra tacos.

Mexikansk dukning kändes rätt.

Eller, ja som jag föreställer mig det.

Sombreros - var egentligen tänkta att hänga på stolsryggarna, men jag lade dem som dekoration på bordet istället.

Gröna och röda ljus och servetter och en duk i senapsgult.

Maten fördelade jag i olika korgar som var försedda med bakplåtspapper i botten för att undvika eventuellt läckage.

Svarta tallrikar och bestick med träskaft.