Glühwein under krispig februarisol

Coronan har ju onekligen gjort att vi har blivit bättre på att hitta anledningar att träffas utomhus.

Eller träffas via internet.

Bara fantasin sätter gränser heter det ju.

Och det stämmer.

Våra vänner, familjen B., är generellt väldigt kreativa och har genom åren introducerat oss i en hel del tyska vanor, då föräldrarna ursprungligen kommer därifrån.

Denna soliga lördagseftermiddag började de med att bjuda på kaffe med fikabröd från bygdens bageri.

Insvepta i filtar gick det ju bara bra.

Jag måste säga att jag verkligen föredrar februarimånadens kyla men klara himmel och tydliga sol mot novembers ständiga gråa gröthimmel utan tillstymmelse till sol. Även om november oftare är en smula varmare.

Hellre solljus och bister kyla än grått om än varmare.

Familjen B. hade en specialköpt bålskål för ändamålet. Ja inte just för att vi kom, utan vid tidigare tillfällen då de ville avnjuta den värmande drycken.

Arvid fick dricka alkoholfri glögg. Han ser fram emot att få dricka Glühwein, om några år...

De hade köpt ett enklare rödvin på systemet.

Glühweinkryddor brukar de passa på att köpa på sig då de besöker släkt och vänner i Tyskland (nu började förråden sina då de inte varit där sedan coronan slog till).

Sockertoppar är ganska enkelt att köpa i Tyskland, inte i Sverige.

Nu dränkte J. in sockertoppen med rom, lade den på ett ställ över rödvinsbålet.

Och tände på.

Glühweinkryddor och apelsiner skurna i trianglar (utan skal och vit hinna) låg redan och skvalpade med vinet.

Sakta men säkert smälte sockret ner i vinbålet.

Riktigt gott!

Och en riktigt mysig eftermiddag.

Efter 2,5-3 timmar fick vi dock kasta in handduken. Solen började försvinna och med det blev kylan alltför påtaglig.