Efter någon vecka hemmavid där bokläsning, spel och litet amatörtennis har ingått i familjens vardagssysslor var vi så inbjudna på glögg i staden. Av en händelse låg armémuseet på gångavstånd till dit vi skulle. Då jag dessutom tidigare under hösten hade lovat Arvid att vi skulle besöka muséet kändes det extra lämpligt att passera där först.
Museet är väldigt välplanerat och man känner det som om man verkligen tittar in medan slagen utspelas och sjukdomarna grasserar. Dessutom hade man gjort en liten frågetävling för barnen som hade att göra med detaljer av vad man såg. Väldigt bra anordnat. Vi var alla ganska ordentligt engagerade.
Här hade man en tunna med brödlukt där barnen skulle gissa vad soldaterna mestadels åt då de var i fält.
Präster, armétält och karolinerhästar fanns i en salig blandning.
Vad jag kunde sakna (om något) så var det vissa kommentarer som de hade med då jag var här senast, med Arvid bara för sisådär 5-6 år sedan. Då hade man vid figuren av de la Gardie skrivit litet om honom på en väggskylt bredvid honom att han "hyste en obesvarad kärlek till krigskonsten". Liknande kommentarer återfanns litet här och var. Jag skrattade gott åt många av dem då jag gick runt vill jag minnas.
Att krig inte år någon ärorik och rolig upplevelse framgick verkligen.
På slutet fick man testa olika vapen, hur de kändes. Och framförallt inse hur tunga de är/var.
Sedan var det hög tid att gå vidare. Min väninna D. och hennes familj (och även hennes föräldrar) bor numera i Belgien. Dock har de en övernattningslägenhet i Stockholm.
Väldigt trevlig var det. Sigrid berättade för D. att en av hennes kompisar bar samma namn. När hon ändå var igång frågade hon om inte hon och Arvid kunde få titta på TV. D. är en väldigt, väldigt snäll person, men just detta med TV tittande tyckte hon väl inte var helt lämpligt. Sigrid ändrade sig snabbt och omformulerade sig till; "Nej, nej. Jag ville bara berätta att jag tycker om att titta på TV. Det vara bara det jag ville ha sagt. Inte att vi skulle titta just nu...." Snabbtänkt barn vår lilla Sigrid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar