I synnerhet Arvid har växt mycket det senaste halvåret. Detta har ju självfallet påverkat hans förmåga att komma i sina gamla kläder. En kall oktober morgon blev vi alla varse - han hade ingen varmare jacka som han kom i längre.
Det var dags att gå och handla.
Eftersom vi ändå hade trevliga kvällsaktiviteter i Uppsala på agendan i går, lördags, förenade vi nytta med nöje.
Sigrid var i behov av nya träningskläder. Och både Sigrid och jag behövde nya sytrådar.
Sakta men säkert började vi avverka de måsten vi hade satt upp på dagens agenda. Vi tog en lunch.
Och köpte in litet finchoklad.
Ingen syrra på plats!
Jag hade tagit med ett gravljus...
Förra året var verkligen ett tungt och sorgligt år...
I år känns allt väldigt mycket lättare och roligare.
Gravar kan verkligen vara fridfulla platser.
På samma kyrkogård vilar min farfar, farmor och en faster. Min farfar dog då jag var 1,5 år, så jag har inget minne av honom. Min farmor minns jag desto bättre, som omgiven av ett rosa skimmer dessutom. Hon passade syrran och mig då vi var yngre. När hon var 80+ var hon hundvakt åt våra hundar, boxrar och inte särskilt väluppfostrade sådana. Fast hon egentligen var rädd för dem.
Hon levde tills hon var 95 - och var litet av en krutgumma - hoppas på att bli likadan då det kommer till ork och levnadsglädje även som äldre.
Några minuters promenadväg från gravplatsen ligger huset där min farmor bodde under hela min uppväxt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar