Då var det skönt och välkommet att få luta sig tillbaka med varsitt glas Recioto (Den söta varianten av Amarone, från samma distrikt) och äta pepparkakor och grönmögelost till.
Vi köpte Recioto della Valpolicella (2001), av producenten Carlo Zenegaglia, på vår bröllopsresa 2005. Resan gick till just norra Italien, med nedslag i städerna Garda, Verona, Venedig och Milano.
Vi köpte även Amarone av (bland annat) samme producent, men dessa har försvunnit ur vinskåpet en efter en...
Litet historia bakom Recioton: det söta, röda vinet var det dominerande vinet i Valpolicella fram till tiden runt andra världskriget. Runt 1948 experimenterade man i Valpolicella med olika jästkulturer och hittade då en variant som heter Sacaromyces Bayanus. Denna s.k. turbojäst klarade av att få upp alkoholhalten till över 16%. Man fick då en torr variant på Recioto. Vinet fick namnet Amarone. Detta var slutet på en epok som varade från romartiden. Nu tog Amarone succesivt över från Recioto som prestigevinet nummer ett bland familjerna/producenterna i Valpolicella. Först på senare år har Recioto fått en renässans och vinet blir nu alltmer populärt.
Vilken härlig samvaro ni verkar ha haft med mkt gott för gommen...fyra låter väl lite tidigt...kommer nog ihåg hur det var när ungarna var små..men nu har man nästan glömt bort..önskar er en skön söndag! KRAM
SvaraRaderaHej!
SvaraRaderaJag blev mycket nöjd med mina sillar. Björnbärssillen blev väldigt uppskattad så även flädersillen och citrussillen. Hittade ett annat recept på blåbärssill som jag tänkte att du kanske är intresserad av
http://dittanodattan.blogspot.com
http://husprojektet.bloggplatsen.se