Corvina, eller corvina veronese, är den viktigaste av de rödvinsdruvor som odlas i Bardolino och Valpolicella i nordöstra Italien. Druvan ger fruktiga röda viner med den där typiska, lite bittra tonen av körsbär. Den som är så svår att inte bli förtjust i. Särskilt om vinet intas till mat. Gärna italiensk sådan.
Det var en tid då man trodde att druvan inte var kapabel att ge vin med fyllighet och kropp. Men när producenter under 80- och 90-talen minskade sina skördar visade de att fylliga viner med rejäl kropp inte alls var omöjliga att framställa. Tvärtom.
I Valpolicella görs dels lite lättare viner på corvina som ofta blandas med molinara och rondinella. Men även det fylliga, bittersöta amaronevinet görs med corvina som huvudrollsinnehavare. Hemligheten bakom amarones smakintensitet är att druvorna lufttorkas i flera månader. Då förlorar de vatten och alla smaker koncentreras. Vinet får hög alkoholhalt och i glaset hittar man en tilltalande bittersöt mix av körsbär, russin och choklad. Hur gott som helst! Kanske extra gott nu i vintertid. Gärna med en bit parmesanost till. Vi tänkte ha en liten ost- och vinprovning för våra gäster i jul där just amarone ingår. Men lova att inte berätta något...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar