Jag har känt mig litet träffad av att båda barnen tycker att det har blivit alldeles för plottrigt med alla mina artiklar från art nouveau-eran.
Sedan förra hösten har jag sålt av en hel del.
Det har inte varit lätt, att göra sig av med saker man egentligen vill behålla är inte enkelt.
Det blev väsentligt mycket enklare då jag bestämde mig för att köpa något större pjäs för pengarna.
Och ett tu tre dök den upp: en epergne.
Den fraktades från någon av autionsfirmorna i södra Sverige och nådde vårt hem veckan före jul.
Jag öppnade den inte utan lät den stå inpaketerad under (nåja, vid sidan av) granen. Fram till julklappsutdelningen.
Därefter har jag suttit och njutit av den dagligdags!
Att kalla den "veckans dukningsDETALJ" är ju onekligen en sanning med modifikation: den SYNS!
Epergne ( ɪ p ɜːr n ) är en typ av bordsuppsats som vanligtvis är gjord av silver (eller, som i mitt fall, nysilver) men kan vara gjord av någon metall eller glas eller porslin.
En epergne har i allmänhet en stor central "skål" eller korg. Från detta centrum utmynnar 2-7 grenar som stöder små korgar, tallrikar eller ljusstakar. Epergnes tillverkades traditionellt av silver, men från början av 1900-talet användes också glas.
Min version tycks vara från den victorianska eran från andra halvan av 1800-talet och sannolikt tillverkad av Elkington. Den är 74 cm hög så den är verkligen praktfull.
Namnet kommer är troligen från franska épargne som betyder "rädda".
Middagsgäster räddades från besväret att passera rätter (även om en epergne på franska kallas surtout). Dessutom kan ordet épergne på franska också betyda "reserv", ett annat sätt att säga "att spara", eller en reserv, vilket betyder "reserv eller extra".
En epergne kan användas för att hålla alla typer av mat eller efterrätt ljus blommor eller vad man tycker passar. I traditionell användning är en epergne ett snyggt sätt att visa sidorätter, frukt eller sötsaker, eller kan användas för chips, dopp, eller andra fingermat osv
Sååå fin!
Och inte så dyr som man kan tro - jag tror att den kan kännas svår att få plats med - vilket dränerar marknaden....
Men jag har ju sålt av en hel del....
Jag har också svårt för att göra mig av med saker som betyder något för mig.
SvaraRaderaKänner igen typen av epergne. Jobbade ju på ett slott i Sverige med inredning från mitten - slutet av 1800-talet.
Din är fin!
Ha det bra!
Jag tror att de, epergneerna, hade sin storhetstid under den victorianska eran. Vad spännande! Vilket slott? Har drömmar om att få guida i slott sommartid. Har aldrig tagit mig längre än så!//Lena
RaderaJag jobbade på Nääs slott, mellan Göteborg och Alingsås, i drygt 10 år. Först som vanlig guide och senare som chefsguide och hade också hand om slottets inredning under sommaren. Jag har skrivit om det på bloggen, gå in på sökrutan och skriv nääs.
SvaraRaderaVad spännande! Då ska jag ta mig dit då jag väl tar mig till de delarna av landet! Jag avundas dig, seriöst - det är kanske mest möjligheterna att få ta del av slottens "stängda rum" att få gå runt och botanisera själv som verkligen lockar. Nääs nästa!//Lena
RaderaNär du läst det så förstår du att andra delen av 1800-talet är mitt specialområde inom historia.
SvaraRaderaVd roligt - jag har mer spridda skurar - från Gustav vasa och framåt - men på senare år har jag nog hamnat på samma del som du - jag kanske litet överdippande på början av 1900-talet också - speciellt vad gäller inredningsstilar; jugend, art nouveau ....jag är helt såld!
RaderaJa egentligen från renässansen i Florens och framåt...
Radera