Vi flyttade från innerstaden i samband med att Sigrid var på väg, för 13 år sedan.
Sedan har väl träning skötts mer på tennisbana, på maskiner i tvättstugan hemmavid (de gick sönder pga av flitigt nyttjande, så för oss funkade det ganska bra tycker jag), spinning några dagar i veckan etc.
Ja, förutom löpning.
Nu har jag sprungit ca 7 km i stort sett varje dag sedan pandemin bröt ut i mars i fjol.
Jag är egentligen ingen löpare.
Nu går det långsammare än någonsin.
Inte för att jag har ont någonstans.
Men jag är urled på detta eviga springande!!! :)
Även om jag tycker att det är fantastiskt att få in ett pass under lunchen på daglig basis.
Men nu har jag ett alternativ: jag har skaffat ett gymkort!
Var där för första gången igår!
Skönt att inte behöva riskera att snubbla på någon rot som är dold under ett lager med löv.
Men kanske ändå att jag redan kände att det var ganska tradigt...
Någon gång i veckan kommer jag absolut att ägna mig åt styrketräning, det behöver jag.
Men kanske ändå detta fick mig att inse hu skönt det ändå är att bränna av ett löparpass under lunchen.
Med start direkt vid husknuten...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar