En av dagarna styrde vi stegen till Ile de la Cité, Paris motsvarighet till Stockholms Gamla Stan, den äldsta delen av staden, grundad redan 300 år f. kr. av en keltisk stam, "parisierna".
Platsen där katedralen Notre-Dame står idag (och har så gjort sedan 1163 då byggnationen påbörjades, för att bli klar 167 år senare) har varit ett religiöst centra i över 2000 år. Under romartiden stod där ett tempel tillägnat Jupiter och på 300-talet byggdes här den första kristna kyrkan och på den vägen är det.
Att kyrkans alla sniderier i sten har utförts av människor för cirka 800 år sedan känns helt osannolikt. Det blir inte mindre imponerande då man tänker på vilka tekniska hjälpmedel de hade. Eller snarare, inte hade.
- 4 dl bovetemjöl
- 1 ägg
- 5 dl vatten
- 1 msk grovt havssalt
- 2 msk smält ister
- smör eller ister till gräddningen
Blanda ingredienserna ordentligt med en mixer. Låt vila minst 2 timmar. Vispa på nytt. Värm stekpannan och smält rejält med smör. Förela en tunn mängd smet över stekpannan och grädda. Vänd på pannkakan och grädda andra sidan. I Bretagne fettar man in stekpannan med en blandning av ister och en äggula - pannkakan ska lossna bättre från pannan på grund av detta.
Fyllning 1, till 1 pannkaka- 50 g skivad lax
- en klick créme fraiche.
- Till detta serverades en skiva citron.
Fyllning 2, till 1 pannkaka
- 50 g roquefortost
- 8 valnötter
Fördela fyllningen över den hela pannkakan - vik sedan in de yttersta hörnen mot mitten, så att pannkakan bildar en kvadrat.
Crêpes med chokladsås blev litet av en standardefterrätt under hela resan. 12 pannkakor.
- 4 dl vetemjöl
- 1/2 tsk salt
- 2 msk socker
- 3 ägg
- 1 äggula
- 5 dl mjölk, ljummen
- 30 g avsvalnat smör
Vispa samman ingredienserna och låt vila i 2 timmar. Vispa sedan upp den igen. Hetta upp stekpannan till något över medelvärme och smörj med litet smör. Häll ett tunt lager med smet jämnt fördelat i pannan. Stek i 1 minut och vänd sida. Stek lika länge på andra sidan. Servera omedelbart med chokladsås.

Så fort vi hade tagit oss till hotellet och lassat av våra resväskor kändes det som hög tid för en liten lunch. Anders och jag beställde en halvflaska rött från Pauillac, exakta namnet har tyvärr fallit oss helt ur minnet - annars hade vi garanterat köpt hem det. Medan vi väntade på maten bjöds det på bröd, oliver och jordnötter.
Det är något visst med att äntligen vara ordentligt på plats på den resort man har tänkt sig, allt känns så okomplicerat och mysigt.
Mitt val, bestående av ugnsgrillat ankbröst med en stekt kompott av skivad potatis, hackad lök, hackad vitlök, tärnad bacon och litet klippt persilja över var nog oavkortat det absolut godaste.
Anders valde halvrå entrecôte med persiljesmör och french fries. Inte den kulinariska fullträffen han kanske hade hoppats på.
Säga vad man vill om hamburgare och pommes frites, men det är ett säkert kort för barn.
Hela resan bjöd på inspiration inom många områden; kultur, historia, mat och, inte minst, vin. Mer inlägg om detta är på väg...


Croissanterna uppfanns egentligen i Budapest, Ungern. Namnet ska betyda månskära och det var för att fira en misslyckat turkisk invasion (tack vare morgontidiga ungerska bagare som reagerade på märkliga rörelser i omgivningen och därför slog larm) som bagarna bakade brödet med det turkiska emblemet månskäran.

Tomat-, lök- och olivblandning
Cole slaw
Potatisklyftor
Viner:

Maken steker egenhändigt gjorda hamburgare för glatta livet. Exakt tillagning av dessa samt tillbehör kommer senare. Till detta hade han tänkt en dukning i samma färger som stjärnbaneret. Dukningen skulle vara åt det rustikare hållet. Jag erbjöd mig att fixa dukningen, med hans önskningar i åtanke. Bordsduken går i blått, ljusen i kandelabern i rött, vitt och blått och värmeljusen är placerade i marimekkos glas i samma färger.
Servettbrytningen kändes klockren - servetten ser ut som en sailormössa där den är placerad på tallriken. 
Denna helg är min pappa på besök och igår kväll överraskade jag med att genomföra en vinprovning tillsammans med en liten trerätters meny. För att inte Anders skulle kunna gissa vilken druva jag hade i åtanke, bara genom att kolla vilka ingredienser jag har valt till maten, hade jag smugit som få med förrätten. Getost och Sauvignon Blanc är en klockren kombination, som Anders är väl bekant med. Därför passade jag på att handla osten då han inte var med. Osten har sedan varit inlindad i flera lager av ogenomskinlig plast i kylen. 

Förrätten gav oss litet minnen som extra bonus - det var den förrätt vi valde till vårt bröllop (för snart fem år sedan). Exakt hur de hade gjort vår getostcheesecake har jag ingen aning om, men jag minns att jag tyckte att den var väldigt god. Det senare har den gemensamt med denna variant.





Moules mariniéres,
Jag vet inte om det har framgått, men faktum är att jag är ganska road av att vika/bryta servetter. Jag kan också tycka att de bidrar till helheten på det dukade bordet. 







