Servettbrytning: Liggande Julgranen

För några år sedan hade jag stora funderingar på hur man skulle kunna variera servettbrytningen under julen. Nu vet jag bättre; det finns ju hur många som helst.Liggande julgranen
Vik servetten på mitten
Vik servetten på "andra mitten" så att en kvadrat bildas.
Vik det övesta lagret över på andra sidan, dess spets ska ligga några centimeter före den andra sidans yttersta spets.
Vik över alla lager på samma sätt, några centimeter kortare än föregående lager.
Vänd på servetten och vik de yttersta kanterna omlott med varandra.
Vänd tillbaka servetten och dra upp det översta hörnet som bildats.
Dra upp nästa lagers hörn och fäst spetsen under kanten.
Gör likadant med övriga kanter.

Blåbärstryfflar, bounty och marsipankulor!

 Bounty....

 Blåbärstryffel...

 Första jullovsdagen. Här har vi gjort chokladpraliner för allt vad tygen håller...

Blåbärstryfflarna blev perfekta i år. Jag hällde bort vätskan som bildades då jag tinat blåbären...
Blåbärstryfflar

150 g frysta blåbär
1 dl grädde
1 msk honung
1/2 dl florsocker
300 g vit choklad i bitar.
Koka upp grädde och honung och lägg i chokladbitarna. Rör om så att chokladen smälter. Rör ner de upptinade blåbären och mixa samman smeten. Häll upp smeten i en smörpappersklädd form. Ställ in i frysen ett tag. Skär upp i lämpliga bitar. Doppa i vit smält choklad (krävs ca 300 g ytterligare) och låt stelna.

 Vi har plastgran i salongen. Litet trist ska erkännas, men väldigt lite barr, detta trots att vi klär den lagom till första advent. För att få in litet god lukt i huset plockade vi in enris som vi placerade i en jardinjär i hallen. Litet rosetter bland barren och pyntnbningen var färdig.

 Chokladglaserade marsipankulor
500 g mandelmassa (vi tog halva degen vit mandelmassa och halva röd marsipan)
1 pkt russin,
2 dl skållad mandel.
Skär ut lagom stora bitar av mandelmassan (ungefär i storleksordningen som halva tummen). Rulla till en boll och kläm in 2 russin och en mandel i varje boll. Glacera med choklad över halva bollen. Låt stelna.

Sigrid var noggrannast i att verkligen få bort allt skal på mandeln.

Arvid kokar Bountysmeten....

Veckans druva: Saperavi

Saperavi är en rödvinsdruva som odlas i Georgien. Det typiska för druvsorten är dess färg och dess syra som den gärna delar med sig av då den blandas med andra druvsorter. Ska den användas på egen hand vid vintillverkning är lång tids lagring på flaska att rekommendera (för att slipa av tannin- och syrahalterna)..
Druvan mognar sent och ger stora skördar. Det kalla klimatet där den odlas klarar den på ett bra sätt. Ja, var odlas den då förutom i Georgien? Jo, i Ryssland, Ukraina, Moldavien, Kazakstan, Uzbekistan och fler länder därtill i samma område. Lämplig i vinprovningar om man vill att noll personer ska gissa rätt på ursprungsland.

Två viner från Bordeaux

Av någon anledning så dricker vi inte Bordeauxviner så ofta. Vi hamnar lätt i uppkörda hjulspår. Visst är det kul att fördjupa sig i vissa områden. Men då missar man ju allt annat gott som finns därute. Inför det nya året har Lena och jag tänkt bredda oss när det gäller våra vinval. I denna strävan ingår då att dricka mer av Bordeauxviner. Vi tjuvstartade redan under en helg i december.
Château Smith Haut Lafitte 1995, Pessac-Léognan, åtminstone 550 kr
Det här vinet fick vi present av Vin-Tomas när han hälsade på hos oss vid ett tidigare tillfälle. Eftersom han kan mycket om vin har vi vissa förväntningar när korken dras ur flaskan. Och visst, vinet gör oss inte besvikna. Ett mycket gott och väldoftande vin! Svarta vinbär, mörk choklad, örter och kaffe. Eftersmaken är så där härligt lång som en eftersmak gärna får vara.
En senare årgång av detta vin finns på Systembolaget för 549 kr. Risk för inköp föreligger.
Château La Petite Croix Lalande-de-Pomerol 1999, okänt pris
Det här vinet var inte alls lika gott som det förra. Men det var ett av de mer lustiga vin vi har druckit.
På fredagkvällen, när flaskorna öppnades, var smaken av rödkål uppenbar. Efter ett tag samma kväll upptäcker Lena att vinets karaktär har ändrats. Nu är det själva dippsmaken av dippen till chips som gäller. Vi korkar igen vinerna. Lördagkväll. Häller upp vinerna igen. Det första vinet lika gott som kvällen för. Men det andra vinet har genomgått eännu en förändring. Fiskleverolja! Ungefär här börjar vi skratta och strax därefter åker sista skvätten ut i slasken. Vilket udda vin!

Stuckatörens hus

 Jag har vid flera tillfällen sett bilder från "Stuckatörens hus" - en del av stuckatören Axel Notinis hus, ena våningsplanet på David Bagares gata 10, numera en museivåning som hålls av Stockholms stadsmuseum.

 Det har visat sig vara ganska svårt att få tag i biljetter, men så lossnade det, nu i december har det varit visning i våningen vid ett flertal tillfällen. Igår lyckades vi få tag i fyra biljetter till Postgårdsromantikerna. Som pricken över, fick även moster E. och C. tag i varsin biljett! Vi var inne!!

 Det var lika maffigt som vi hade hoppats! Att han var stuckatör av mått, märktes överallt, så vackert.

Arvid noterade att servettbrytningarna var litet småtrista, jag var faktiskt också litet besviken just på detta (det enda) - i böcker jag har sett från våningen (bla Uuve Snidares "hemma i Sverige 1900-2000) har jag sett något "ganz anders". För övrigt tyckte Arvid att det var suveränt vackert och en av de roligaste museerna hittills. Anders och jag sade innan vi gick dit att vi skulle ställa 10 frågor till dem vardera efteråt om museet - det gjorde att de lyssnade extra uppmärksamt. Och fick ut mer av vistelsen.

 I salongen fanns, förutom enormt vacker stuckatur och en iögonenfallande vacker kakelugn, ett piano. Det märktes att det var 1800-talets slut som gällde - ganska mörkt och murrigt överallt. Men med en takhöjd på 4-5 meter gav det inte den där klaustrofobiska känslan som det garanterat hade genererat vid 2.40-2.60 meters taknivå.

 Ser ni tomtarna/vätterna som vilar på armbågarna längs med hela taket! Magnifikt!!!!

 På skrivbordet stod familjens telefon.

 Julgranen syns inte riktigt där den stor, men fin var den!

 Salongens kakelugn från sidan. Omringad av C. och moster E. Studerandes vilka bilder de har tagit!

En liten bild av en vägg i salongen....

I matsalen fanns en liten krubba. Silverljusstakarna var klädda med röda rosetter - ibland behövs inte så mycket för att skapa julig stämning.

 I köket bjöds på pepparkakor, hembakade. Jättegoda tyckte vi alla.

 Sovrummet hade intensiva tapeter, milt uttryck, de överföll en tills man vande sig. Jag blev mer imponerad av överkastet...och klänningen som låg slängd över sängen.

Till slut var det dags att gå därifrån. Men vi rekommenderar det varmt, ett väldigt trevligt museum med trevlig guide och väldigt intressant och spännande inredning.

Entrecôte med senapssås

Det är såsen som lyfter denna rätt. Enkel att tillaga, men ändå så god! Mycket bättre än motsatsen, eller hur?
Entrecôte
1 kg entrecôte
2 msk olivolja
1 tsk salt
0,5 tsk peppar
Putsa köttet och salta och peppra det runt om. Bryn köttet i oljan i en stekpannan. Placera därefter köttbiten i ugnen med temeperaturen 180 grader. När köttets innertemperatur uppnått 55 grader är det klart. Det är då fortfarande rött inuti, så högre temperatur krävs om man inte vill att middagen ska bli för blodig, så att säga.
Senapssås
5 dl vispgrädde
5 msk dijonsenap
3 msk koncentrerad kalvfond
3 msk cognac
0,5 tsk peppar
Värm grädden och vispa ner senapen. Tillsätt fond, sprit och peppar. Låt allt koka i tre minuter under kraftig omrörning.

Servera med potatis i valfri form. Vi valde den barnvänliga varianten (hemmagjort potatismos).

Årets lucia och en hektisk vecka

 Det har varit en hektisk vecka. I måndags gick vår lille Arvid iväg till skolan, finklädd som den lille gentlemannen han är. På skolan firade de Nobeldagen med en trerättersmeny och medalutdelning. Arvid kunde allt om Nobel, dynamit rubbet. Vad kul att de lär sig så mycket i skolan.

 Så dagen därpå bar det av till Nordiska museet för Arvid - nu skulle här spelas rollspel i museets lekrum. arvid var bonde för 100 år sedan. Anders, som var ledig och Sigrid slöt upp på slutet. Sedan möttes vi alla fyra för en snabblunch på en kinesrestaurant, innan det var dags för Nötknäpparen på Operan. Jag trodde nog att det skulle vara Sigrid som blev helt frälst av handlingen som här delvis handlade om Elsa Beskows tre tanter samt Petter och Lotta. Sigrid tyckte nog att det var kul under cirka en och en halv akt, men sedan ledsnade hon och hade fullt sjå med att hålla sig vaken. Arvid däremot var väldigt engagerad hela tiden, han imponerade tom på andra vuxna i vår närhet.

Så i torsdags var det så dags för familjens yngsting att vara Lucia. Som hon hade övat - alla tester satt väldigt bra! Så kul det var att se....

Servettbrytning: Stjärnasken

För några år sedan lärde jag mig en vikning "stjärnasken" som är jättefin. Kanske litet krånglig (tyckte jag) att komma ihåg alla steg. Sedan har jag gjort den litet då och då. Mitt som det var glömde jag helt bort hur man gick tillväga. Och så tänkte jag hur det kunde vara. Det här är en variant, som ger samma resultat men som är enklare. Stegen ger sig självt lite, tycker jag.

Stjärnasken

Veckla ut servetten och vik den längs båda diagonalerna. Veckla ut.
Vänd servetten och vik den längs mitten på båda sidorna. Veckla ut.
Vik in diagonalerna mellan den främre och den bakre kvadraten som bildats (förvikningarna gör att det blir ganska självklart hur servetten formar sig).
Vik in högra yttre hörnet vinkelrätt mot mitten.
Öppna upp hörnet genom att låta den övre delen av hörnet vikas utåt igen.
Gör likadant med vänstra hörnet.
Vänd på servetten och gör likadant.
Vänd över högra sidans övre del och vik in kanten. Gör på motsvarande sätt på andra sidan.
Vänd på servetten och gör likadant där.
Tryck försiktigt ut "botten" mot en bordskant.
Vik försiktigt ut de fyra stjärnuddarna.

Julpyssel: julstjärnor och mosaik

Sigrid, Arvid och jag tillbringar ganska många timmar pysslandes just nu. Denna eftermiddag var det dock bara familjens båda damer som kände sig på humör. Medan Sigrid lade mosaiker passade jag på att göra julstjärnor.

 Denna gång hade jag köpt färdigklippta pappersremsor på Panduro, men det går ju att klippa, i detta fall 4 stycken 100 cm långa och 4 cm breda pappersremsor per stjärna.

Julstjärna 

Lägg 4 remsor omlott över varandra.

Lägg remsorna omlott över varandra, den sista får Du trä genom sista öglan. Remsorna "låser" på så sätt varandra.

Vänd på det hela och gör likadant på baksidan.

Vik den övre högra remsan 90 grader rakt upp, med vikningen på baksidan. Vik samma remsa nedåt igen, slå runt 90 grader och vik in den i öppningen där den stack ut från början.

Tryck till.

En första dubbel stjärnudd har bildats.

Gör likadant med de resterande 3 hörnen.

Vänd på plattan och gör likadant på baksidan.

Du har nu 8 uddar i ytterkanterna.

Vik tillbaka alla remsor så att de går kant i kant med vikningarna.

Ta den övre av remsorna som pekar uppåt och vik den nedåt/utåt.

Slå ett halvvarv på papperet och stick remsan in i öppningen under.

Dra försiktigt så att en udd bildas.

Gör likadant med de resterande tre remsorna på framsidan.

Ska Du dekorera ett paket, klipper Du av alla remsor och klistrar fast den.

I annat fall gör Du likadant med remsorna på baksidan...

Veckans druva: Mencía

Mencía är en rödvinsdruva som odlas i nordvästra Spanien. Särskilt då i Bierzo, Ribeira sacra och Valdeorras. Länge trodde man att mencía och cabernet franc var släkt, ja till och med samma druva. Nu har DNA-analys visat att dessa druvor inte alls är släkt. Däremot är mencía identisk med Portugals jaen.
Viner gjorda på mencía är ofta syrarika och friska med tydliga men ändå inte skarpa tanniner. Hallon och svartvinbärsblad dyker ofta upp. Påminner lite om viner gjorda på just (något omogen) cabernet franc. Därav misstanken om släktskap?
Mencíaviner bör drickas unga.
Det enda mencíavin som Lena och jag har provat gav mersmak. Och som vanligt när jag sitter och skriver på "Veckans druva" så blir jag väldigt sugen och nyfiken på just den druva jag skriver om. Kanske ett problem som man kan leva med....

Två amarone från Masi

Masi Amarone Costasera 2006, nr 2345, 269 kr och Masi Riserva Amarone Classico 2006, nr 95047, 449 kr
En sådan här provning är alltid spännande! Samma årgång, samma producent, men två olika viner med fullt noterbar prisskillnad. Var utgången given? Nej, inte alls visade det sig.
Båda vinerna uppvisar karaktäristiska amaronedrag så som russin och körsbär i choklad (Hur gott låter inte det?). Den vanilga Costaseran är kraftfull, fruktig och har en bränd framtoning, men är ändå elegant. Den dyrare varianten är även den fruktig. Eftersmaken är lång med vanilj, körsbär, choklad och russin. Kraftfull men ändå elegant.
Lena föredrog den vanliga Costaseran och tyckte att den dyrare varianten hade något stickigt över sig. Själv hade jag den dyrare varianten som favorit. Den kändes betydligt mer balanserad och avrundad. Alla delarna smälte ihop till en nyanserad helhet.
Med detta sagt måste vi konstatera att båda vinerna var mycket goda. Är det då någon mening att köpa allt för dyra viner? Är ett vin för 600 kr tre gånger så gott som ett vin för 200 kr? Nej, tre gånger så gott är det knappast. Men det kan vara så pass mycket godare att det definitivt är värt sina pengar. Kanske inte varje lördagkväll, men absolut då och då!

Renskav

I det här receptet dyker lite oväntade ingredienser upp - kaffe och kakao i moset, exempelvis. Vi anade att rätten inte skulle vara barnvänlig, vilket den heller inte visade sig vara. Nåja, man måste ju prova lite ibland.
Som alltid gör vi mycket mat så att det räcker till matlådor också.
Renskav
1,2 kg renskav
2 gula lökar
200 g svamp (Karl Johan, gärna)
3 dl vitt matlagningsvin
5 dl grädde
2 morötter
4 msk smör
Salt och peppar
Hacka och fräs löken och renskaven i smöret. Tillsätt svampen. Hacka morötterna i små bitar och tillsätt dessa tillsammans med vinet och grädden. Salta och peppra något. Låt koka i 25 minuter.
Potatismos
1,2 kg mandelpotatis
6 msk messmör
4 msk kaffe
50 g smör
1 dl mjölk
1 msk kakao
Salt och peppar
Skala och koka potatisen i 20 minuter. Slå av vattnet. Vispa med elvisp. Tillsätt kaffe, messmör, smör, mjölk, salt och peppar. Vispa vidare. Pudra lite kakao över moset innan servering.

Smakrik och kraftfull amarone

Speri Amarone Monte Sant´Urbano 2005, Venetien, Italien, nr 95098, 386 kr
Speri huserar i byn Pedemonte i västra delen av Valpolicella. Inte alls långt från Gardasjön. Själva vineriet har ett anspråkslöst yttre. Man befinner sig just i en generationsväxling. Pappa Carlo, 72 år, representerar den fjärde generationen och håller väl mer elle mindre på att lämna över stafettpinnen till dottern Chiara, som representant för den femte generationen.
Vinet vi provade var ett tips Lena fick från en kollega. Det är ett kraftigt och smakrikt vin även med amaronemått mätt. Mycket körsbär i doft och smak. Lite vanilj och något rotfruktsaktigt. Lite bitter choklad mot slutet. Som den chokladfantast jag är kan jag tycka att lite mer av chokladtonen hade behövts för att svara mot den nästan övertydliga körsbärskaraktären. Men det får bli en anmärkning i marginalen. För det är ett mycket gott vin vi har i våra glas!

Janssons frestelse och amarone

Det är nog mer intressant än gott, tänkte jag lite kritiskt när jag första gången läste om det. Men efter att ha sprungit på det i flera olika tidningar blev nyfikenheten till slut för stor. Måste prova! Janssons frestelse och amarone alltså. Hur det smakade? Mycket bättre än vi trodde. En riktigt lyckad kombination!
Janssons frestelse
1 kg riven potatis
2 gula lökar
200 g ansjovisfiléer inklusive spadet
6 dl grädde
Skala och riv potatisen med hjälp av ett rivjärn. Blanda potatis, lök, ansjovis och spad i en ugnssäker form. Salta och peppra lite (vitpeppar). Häll över grädden och låt frestelsen tillbringa (drygt) 30 minuter i en ugn med temperaturen 200 grader. Servera!

Vi valde Masi Costasera Amarone Classico, nr 2345, 269 kr att dricka till. Och den bittra russin- och körsbärskaraktären tillsammans med vaniljen och chokladen i vinet passar perfekt till den gräddiga och salta karaktären hos frestelsen. En blivande julklassiker?

Servettbrytning: Dubbellövet

Denna servettvikning är synnerligen enkel, men kräver en stärkt servett för att den inte ska falla samman.

Dubbellövet

Vik "dragspel" med start i ena hörnet av servetten. Vik inte fullt till diagonalen.
Vik samman servetten på mitten.
Rulla andra sidan av servetten mot mitten.
Ställ upp.

Mindre bra italienare

Tommasi Graticcio Appassimento 2010, Italien, nr 5354, 89 kr
Det här vinet var inget vidare. Eftersom viner från Venetien i norra Italien är så populära i Sverige (amarone i synnerhet) får man kanske räkna med att med denna framgångsvåg följer ett antal viner med sjunkande kvalitet. Ungefär som med Riojaviner tidigare. Nu har man dock skärpt till sig i Rioja och vinerna håller en högre och jämnare nivå. Kanske blir samma sak i Venetien om framgångsvågen mattas av?
Tommasivinet, då? Ja, det känns ofräscht och obalanserat. Sött och ändå lite kärvt. Nej, det här vinet kommer vi att undvika.

Veckans druva: Lemberger

Veckans druva kanske inte är den mest kända druvsorten, men även sådana kan ju vara värda att skriva och läsa om.
Lemberger heter alltså denna rödvinsdruva. Blauer lemberger kallas den också. I Tyskland, ska tilläggas. I Österrike heter den blaufränkisch och i Ungern går den under namnet kékfrankos.
I Tyskland, där den då heter lemberger, odlas mindre av denna druva än i de båda andra nämnda länderna ovan. Det är framför allt i Württemberg man hittar den. Där passar denna sent mognande druva som ger lite bleka viner både klimat och konsumenter. Druvan blandas ofta med trollinger och ger då viner som gärna får drickas unga.
Vissa tyska exempel på lembergerviner kan med sin kryddighet och fruktighet mäta sig med de bästa österrikiska och ungerska lembergervinerna.
I USA kan man hitta odlingar i statenWashington.

Amerikansk middag hos PAJ

Min bror P, hans flickvän A och hennes son J var i New York just när stormen Sandy härjade som värst. De bodde dock i ett område som klarade sig förhållandevis bra.

Dena lördag var vi bjudna på middag hos dem. Temat var USA och middagen var en Thanksgivingmiddag. Pumpasoppa till förrätt, kalkon och rotfruktspytt till varmrätt och en pecannötspaj med glass till efterätt. Mycket gott, alltihop!

Dessutom blev vi utsatta för en frågesport på temat New York. Trots psykologisk krigsföring från min sida så vann Lena på 8 poäng. Min bror M och jag delade andraplatsen med 7 poäng vardera.

De hade köpt med choklad och varsin julnalle (modell större) till Arvid och Sigrid. Mycket generöst!

Mätta och belåtna tog vi oss ut i decemberkylan och lyckades vara hemma strax efter tio. Skönt!

Tack PAJ för denna fina middag!

Masi, vinnare av Gyllene glaset 2012

Gyllene Glaset, som årligen delas ut av tidningen Allt om Mat, gick i år till italienska Masi. Så här lyder juryns motivering: "Masis viner bär karaktär av omsorg om detaljer och kvalitet, och en stolthet över sitt ursprung som får Masi att utveckla och skydda områdets viner i en tid då det är lätt att vara mindre nogräknad".
Vi i Postgården som alltid uppskattat Masis viner säger förstås: Grattis!

Pinot noir från Nya Zeeland

Akarua Pinot Noir 2009, Central Otago, Nya Zeeland, nr 90182, 219 kr
Nya Zeeland och pinot noir är en kombination som jag gillar. Det kanske inte blir lika elegant som i Bourgogne, men det blir heller inta lika dyrt. Det här vinet har vi druckit tidigare och då tyckte jag att det var riktigt gott. Den här gången nöjer jag mig med att säga att det var - gott. Jordgubbar, kaffe, choklad och en viss örtighet. Gott till pasta med en kikärts- och tomatsås en fredagkväll i november.

Postgårdsromantikerns vintips nr 43

Louis M Martini Napa Valley Cabernet Sauvignon 2009, nr 6723, 199 kr
Andra gången vi dricker detta vin och då plötsligt inser vi att det kvalar in som ett vintips här på vår blogg! Trots att det står USA på etiketten så har vinet något europeiskt över sig. Det är strävt, smakrikt och bjuder på motstånd - inte alls så där lättklunkat som amerikanska viner kan vara.
Första smak ut är lingon för att i eftersmaken övergå till kakao, vanilj och svarta vinbär. (Just svarta vinbär är ju en indikation på att druvsorten heter cabernet sauvignon). Vinet är balanserat och nyanserat och det är riktigt gott! Måste köpas igen.