Stuckatörens hus

 Jag har vid flera tillfällen sett bilder från "Stuckatörens hus" - en del av stuckatören Axel Notinis hus, ena våningsplanet på David Bagares gata 10, numera en museivåning som hålls av Stockholms stadsmuseum.

 Det har visat sig vara ganska svårt att få tag i biljetter, men så lossnade det, nu i december har det varit visning i våningen vid ett flertal tillfällen. Igår lyckades vi få tag i fyra biljetter till Postgårdsromantikerna. Som pricken över, fick även moster E. och C. tag i varsin biljett! Vi var inne!!

 Det var lika maffigt som vi hade hoppats! Att han var stuckatör av mått, märktes överallt, så vackert.

Arvid noterade att servettbrytningarna var litet småtrista, jag var faktiskt också litet besviken just på detta (det enda) - i böcker jag har sett från våningen (bla Uuve Snidares "hemma i Sverige 1900-2000) har jag sett något "ganz anders". För övrigt tyckte Arvid att det var suveränt vackert och en av de roligaste museerna hittills. Anders och jag sade innan vi gick dit att vi skulle ställa 10 frågor till dem vardera efteråt om museet - det gjorde att de lyssnade extra uppmärksamt. Och fick ut mer av vistelsen.

 I salongen fanns, förutom enormt vacker stuckatur och en iögonenfallande vacker kakelugn, ett piano. Det märktes att det var 1800-talets slut som gällde - ganska mörkt och murrigt överallt. Men med en takhöjd på 4-5 meter gav det inte den där klaustrofobiska känslan som det garanterat hade genererat vid 2.40-2.60 meters taknivå.

 Ser ni tomtarna/vätterna som vilar på armbågarna längs med hela taket! Magnifikt!!!!

 På skrivbordet stod familjens telefon.

 Julgranen syns inte riktigt där den stor, men fin var den!

 Salongens kakelugn från sidan. Omringad av C. och moster E. Studerandes vilka bilder de har tagit!

En liten bild av en vägg i salongen....

I matsalen fanns en liten krubba. Silverljusstakarna var klädda med röda rosetter - ibland behövs inte så mycket för att skapa julig stämning.

 I köket bjöds på pepparkakor, hembakade. Jättegoda tyckte vi alla.

 Sovrummet hade intensiva tapeter, milt uttryck, de överföll en tills man vande sig. Jag blev mer imponerad av överkastet...och klänningen som låg slängd över sängen.

Till slut var det dags att gå därifrån. Men vi rekommenderar det varmt, ett väldigt trevligt museum med trevlig guide och väldigt intressant och spännande inredning.