En sådan här provning är alltid spännande! Samma årgång, samma producent, men två olika viner med fullt noterbar prisskillnad. Var utgången given? Nej, inte alls visade det sig.
Båda vinerna uppvisar karaktäristiska amaronedrag så som russin och körsbär i choklad (Hur gott låter inte det?). Den vanilga Costaseran är kraftfull, fruktig och har en bränd framtoning, men är ändå elegant. Den dyrare varianten är även den fruktig. Eftersmaken är lång med vanilj, körsbär, choklad och russin. Kraftfull men ändå elegant.
Lena föredrog den vanliga Costaseran och tyckte att den dyrare varianten hade något stickigt över sig. Själv hade jag den dyrare varianten som favorit. Den kändes betydligt mer balanserad och avrundad. Alla delarna smälte ihop till en nyanserad helhet.
Med detta sagt måste vi konstatera att båda vinerna var mycket goda. Är det då någon mening att köpa allt för dyra viner? Är ett vin för 600 kr tre gånger så gott som ett vin för 200 kr? Nej, tre gånger så gott är det knappast. Men det kan vara så pass mycket godare att det definitivt är värt sina pengar. Kanske inte varje lördagkväll, men absolut då och då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar