Denna gång lät jag servettbrytningen styra nivån på övriga dukningen. Litet högtidligare med tenntallrikar och linnedamast i både duk och servetter.
Damastväven i både duk och servetter heter "meanderbård" och kan ibland även beskrivas som "al greco" eller hellasstil.
Vita blommor istället för praliner i godisskålen. Godisskålen är i jugend. Vinflaskan står tryggt i sin coaster.
Till min stora glädje lyckades jag klämma in ett par tennfåglar på bordet också...
Tjusigt! Påminner om de underbara, gammaldags bilder som finns i några kokböcker jag ärvt från min mormor!
SvaraRaderaJag blir så grymt imponerad av era dukningar! Jag som knappt kan matcha duk och servetter... Middagarna känns så mycket finare med snyggt dukade/dekorerade bord.
SvaraRaderaFröken Dill: Jag har dessvärre också minnen av gamla kokböcker med helt - UNDERBARA dukningar, tyckte jag. Det har fått sina konsekvenser...
SvaraRadera:-D
//Lena
Remsan: Tack! Vad gullig Du är. Jo visst är det roligt att inta måltiden då tid och omsorg har lagts på miljön. Ja har dessutom fått det som ett litet nördintresse - då jag är ute och springer, åker tåg eller något annat som kan bli en smula enformigt brukar jag fnula på nya dukningsideer - litet av en lisa för själen - min variant av avslappning!
//Lena