Smittsamma sjukdomstillstånd?

Vi är nog att betrakta som en familj som sällan är sjuka. 

Peppar, peppar.

Och NUMERA bör jag tillägga - när barnen var mindre minns jag februari som en enda lång vinterkräkmånad.

Jag hörde Arvid prata med en av sina kompisar om att han hade varit sjuk exakt två gånger under detta år.

Första gången var det migrän.

I juni blev han matförgiftad.

That's it!

Men nu har han fått ont i halsen...

Anders är inte heller sjuk särskilt ofta, faktiskt exakt lika ofta som Arvid, har vi börjat notera.

Ja, inte migränen för han har helt enkelt inte migrän.

I somras då Arvid blev matförgiftad började Anders också ha känningar.

Arvid spydde hela tiden, allt han hade och litet till under 12 timmar non-stop - det gjorde ju inte Anders, men han kände att något med största sannolikhet var på gång...

Anders brukar inte vara särskilt sjåpig, men nu var detta bara förnamnet...

Han måste gå och lägga sig omgående och kunde inte äta middag.

Inget konstigt med det, är man sjuk så är man.

Arvid kom ner till Sigrid och mig på altanen där vi satt och åt smörgåstårta.

Vi hade det ganska mysigt medan solen sakta sjönk.

Snart hörde vi Anders komma tassande.

"Jag hörde hur mysigt ni hade det och då tänkte jag att jag försöker komma ner ändå..."

Snart kom det fram att han hade känt doften av pepparrot genom sovrumsfönstret...

Han gick och hämtade en tallrik. 

"Ja jag måste ju vara försiktig, men jag vill bara smaka en liten munsbit..."

Munsbiten kom att bli halva smörgåstårtan! 

Som Sigrid påpekade:

"Du äter ju mer än vad vi andra tre har ätit tillsammans!"

Mellan tuggorna informerade Anders oss om att han tyvärr sannolikt inte skulle få behålla maten!

Någonstans här började vi andra ana oråd.

Vi fick aldrig anledning att omvärdera detta...

Nu har Anders också halsont. 

Enligt egen utsago.

Har han inte litet feber också?

Hmmmm....