Vådan av mycket träning...

I samband med Arvids födelse fick jag en ring av Anders. I samband med Sigrids, en annan. 

Från början tappade jag "Sigrids" ring några gånger. 

Den var litet stor.

Nå, därefter har den suttit som en smäck...

Tills nu.

Förutom denna dagliga träning har jag kanske tänkt litet mer på matintaget. Inte mycket - jag har heller inte rasat i vikt men kanske att hela jag har minskat någon millimeter, runtom.

Uppenbarligen även runt fingrarna.

Sent på kvällen fick jag syn på det: Högra handens pekfinger saknade sin ring!

Jag blev jätteförvånad, Sigrid såg alldeles förskräckt ut, stackarn.

Så funderade jag och funderade.

Vad hade jag gjort?

Sprungit längs med cykelvägen.

Jag hade stannat några gånger och tagit av mig vantarna för att kolla antalet steg/byta musik.

Tänk om ringen försvunnit då?

Morgonen därpå tänkte jag att det var bäst att kolla vantarna först.

Och där, i samma ficka som vantarna låg, fanns även ringen.

Men nu törs jag ju inte använda den.

Tänk om jag tappar den utomhus nästa gång?

Ska jag slå in den, minska omkretsen?

Eller räkna med att den kommer att återgå till att passa?

Svåra funderingar.