Kronärtskockorna hör till tistelsläktet - nog skulle jag uppskatta om dessa dök upp i vår gräsmatta, hellre än de små stickiga saker som vi har all möda i världen att få upp.Kokta kronärtskockor, 4 pers
- 4 kronärtskockor
- vatten
- salt
Koka upp vattnet och saltet i en stor kastrull och lägg i kronärtskockorna. Låt koka i 45 minuter. Häll bort vattnet. Skockorna, det ätliga innersta av bladen som tas bort en efter en som doppas i smör som smälts av den varma skockan. När man nått ner till "skägget" skärs detta bort/dras bort och man äter kronärtskocksbotten...
Kronärtskockshjärtan med en marinad av chili och vitlök- 2 burkar konserverade kronärtskockshjärtan
- 1 grön chili - utan kärnor och finhackad
- 1/2 finhackad vitlök
- 2 msk finhackad timjan
- 1/2 fl olivolja
- salt
Rör samman alla ingredienser utom kronärtskockorna. Dela skockorna i 4 delar vardera och vänd ner försiktigt. Låt dra i minst 1 timme.
Fetaost med chili och vitlök
- 200 g tärnad fetaost
- ingredienbserna till samma marinad som receptet ovan.
Rör samman fetaosten och marinaden. Låt stå och dra i 1 timme.
Baconinlindade musslor
- 1 pkt bacon
- 1 burk konserverade musslor i vatten
Dela baconskivorna i 3 lika stora delar. Vira in varje mussla i en baconskiva. Stek tills baconet blivit knaprigt. Servera.
Servera litet oliver i en tallrik som en egen minirätt.

Jag vet inte hur det är med Era barn, men våra är väldigt förtjusta i maskerader av alla de slag. Vi kan tycka att det kan vara idé att ta tillvara vad man har hemma, inga märkvärdigheter mao.
Ett par trasiga byxor, blev avklippta på olika nivåer och sönderklippta med rejäla ojämna fransar längst ner. Tillsammans med rändig tröja, svart lapp för ena ögat och snusnäsduk över huvudet blev det bra sjörövarklädsel. Några svartmålade ärr i ansiktet och utstyrseln var fulländad.



Min gamle vän herr T bjöd på middag. Det var ett tag sedan vi sågs och det var verkligen kul att ses igen. Herr T bor numera i Bryssel, så det är inte så ofta vi ses.
Därefter fick vi ta del av ett antal olika viner från Chablis. Några väldigt traditionella, andra med mer oväntad doft och smak. Ett av vinerna förde med sin blommighet tankarna till Alsace. Lärorikt att inse att olika chablisviner kan ha så pass stor spännvidd i doft och smak, även om jag i detta fall är riktigt konservativ. En chablis ska smaka som en chablis! Hårt markerad syra och som att slicka på en sten av flinta. Ingen blommighet här, inte!
Kvällens höjdpunkt var ändå ett rödvin från Bourgogne. Årgången var 1967 och smaken var minst sagt annorlunda. Druvan för röda viner heter i Bourgogne pinot noir. Vinet ifråga hette Clos de Béze Chambertin och i smaken hittade vi korv och inälvsmat. Låter inget vidare, men det var riktigt gott. Frukten hade mer eller mindre försvunnit under alla de år som gått och alkoholen stoltserade i egen ringhörna utan egentlig förankring med övriga smaker. Men trots dessa invändningar tyckte jag alltså att vinet var riktigt gott.
Lena lyssnar.
Vi gillade alla den kycklingrätt herr T serverade.
Efter en trevlig, och lärorik, kväll begav vi oss hemåt i sensommarkvällen.
Lägg ut några skivor skinka. Krydda kycklingfiléerna med salt, peppar och persillade. Linda in kycklingfilén i skinkskivorna. Upprepa för alla kycklingfiléer.









Mycket gott. Inredningen i vinrött och brunt var väldigt vacker och avslappnande att vistas i.
Vi var på en helt vanlig visning inne på slottet, ingen specifik "barnvisning" med andra ord. Jag kan nog tycka att man underskattar barn vid många visningar som är specifikt vinklade för barn. Istället för att försöka beskriva med stora penseldrag fördjupar man sig på något vitt lakan eller något annat totalt irrelevant för sammanhanget. Våra barn är som barn är mest och det går alldeles utmärkt att prata med åtminstone fyraåringen som med en vuxen.







Anders fyller år och har valt dagens meny: Pannkakor i alla dess former som ska dela magsäck med en liten Schwartzwald innan dagen är till ända. Litet
Anders och Sigrid hyser en imponerande aptit på banan. Bananpannkakor kändes därför ganska lämpligt.
I


