Min gamle vän herr T bjöd på middag. Det var ett tag sedan vi sågs och det var verkligen kul att ses igen. Herr T bor numera i Bryssel, så det är inte så ofta vi ses.Eftersom herr T dessutom är vinexpert kunde vi ana att spännande viner skulle serveras.
Till förrätten serverades champagne. Bonnaire var namnet och den smakade riktigt bra. Den där typiska brödigheten som kännetecknar champagne fanns där. Mycket gott, mycket gott.
Därefter fick vi ta del av ett antal olika viner från Chablis. Några väldigt traditionella, andra med mer oväntad doft och smak. Ett av vinerna förde med sin blommighet tankarna till Alsace. Lärorikt att inse att olika chablisviner kan ha så pass stor spännvidd i doft och smak, även om jag i detta fall är riktigt konservativ. En chablis ska smaka som en chablis! Hårt markerad syra och som att slicka på en sten av flinta. Ingen blommighet här, inte!
Kvällens höjdpunkt var ändå ett rödvin från Bourgogne. Årgången var 1967 och smaken var minst sagt annorlunda. Druvan för röda viner heter i Bourgogne pinot noir. Vinet ifråga hette Clos de Béze Chambertin och i smaken hittade vi korv och inälvsmat. Låter inget vidare, men det var riktigt gott. Frukten hade mer eller mindre försvunnit under alla de år som gått och alkoholen stoltserade i egen ringhörna utan egentlig förankring med övriga smaker. Men trots dessa invändningar tyckte jag alltså att vinet var riktigt gott.
Därefter fick vi ta del av ett antal olika viner från Chablis. Några väldigt traditionella, andra med mer oväntad doft och smak. Ett av vinerna förde med sin blommighet tankarna till Alsace. Lärorikt att inse att olika chablisviner kan ha så pass stor spännvidd i doft och smak, även om jag i detta fall är riktigt konservativ. En chablis ska smaka som en chablis! Hårt markerad syra och som att slicka på en sten av flinta. Ingen blommighet här, inte! Kvällens höjdpunkt var ändå ett rödvin från Bourgogne. Årgången var 1967 och smaken var minst sagt annorlunda. Druvan för röda viner heter i Bourgogne pinot noir. Vinet ifråga hette Clos de Béze Chambertin och i smaken hittade vi korv och inälvsmat. Låter inget vidare, men det var riktigt gott. Frukten hade mer eller mindre försvunnit under alla de år som gått och alkoholen stoltserade i egen ringhörna utan egentlig förankring med övriga smaker. Men trots dessa invändningar tyckte jag alltså att vinet var riktigt gott.
Lena lyssnar.
Vi gillade alla den kycklingrätt herr T serverade.
Efter en trevlig, och lärorik, kväll begav vi oss hemåt i sensommarkvällen.
Jojo, det tog er tydligen ett par veckor för att komma på hur ni skulle uttrycka er tillräckligt diplomatiskt om vinerna. :-) Bonnaireskumpan var en Blanc de Blancs 1999. Så här tyckte jag själv: lite utvecklad, brödig doft, aningen bokna äpplen, (smultron?) antydan till sötma i smaken. Bra, men inte helt uppenbart Blanc de Blancs-stil.
SvaraRaderaChablisvinerna utgjordes av rester från en provning som finns beskriven av en annan bloggare:
http://www.winepunk.net/WinePunk/Provat/Poster/2010/8/3_Chablis_med_AuZone.html
Chambertin-Clos de Bèze 1967 från Boon Hecking, Flaska med c:a -5 cm? (årgången ej helt vald av slump): Mycket animalisk doft (köttsaft, inälvor?) med lite undervegetation, klart fyllig, kryddig smak med bra syra, tanniner ej så kännbara, men troligen "inbäddade". Förvånansvärt bra; från ett belgiskt auktionsköp av en post blandad äldre Bourgogne med varierande fyllnivåer.
Dr. T.