lördag 16 oktober 2010

Chardonnay från Bourgogne och Kalifornien


Denna gång stod kampen mellan två olika viner gjorda på druvan chardonnay. Ett från gamla och ett från nya världen. Mellan Bourgogne och Kalifornien för att precisera ytterligare. Lena, som i vanlig ordning fick gissa helt blint, kände att vinerna hade druvan gemensamt. Vad som imponerade än mer var att hon dessutom kände att druvan var chardonnay.

Bourgogne Les Sétilles 2008, 139 kr.
Smaken av rostat bröd och smör, som gör att jag är så svag för vit bourgogne, fanns där. Inte lika tydligt som sist vi drack detta vin, men ändå. Vidare hittade vi nötter, citron och lite grapefrukt. Det godare av kvällens två viner. Men så är jag ju en stor älskare av bourgogne - såväl vit som röd.

Bonterra Chardonnay 2007, 135 kr.
Även här fanns en smörighet, om än inte lika finstämd. Lite mindre av syra, men desto mer av ananas och något tropiskt vi inte riktigt kunde identifiera. Känns fylligare i munnen än det franska. Egentligen ett gott vin, men i konkurrensen bleknar det. Men så är jag ju en stor älskare av............ (Se ovan!)

1 kommentar:

  1. Les Setilles är nog ofta ett bra köp. Den ingår i en intressant kategori av bourgogneviner: viner från riktigt bra tillverkare och gärna deras egna vingårdar, men sådana som ligger en enkel appellation, vilket innebär att de säljer dem för halva priset eller lägre jämfört med vad "nästa nivå" i deras sortiment kostar. I många av bourgognebyarna i Côte d'Or finns det exempelvis vingårdar på något plattare mark på "fel sida landsvägen" som inte får använda byappellationen, utan hamnar i regionappellationen. Les Setilles kommer tydligen från sådana vingårdar i Meursault och Puligny-Montrachet. De stora negocianternas Bourgogne blanc brukar däremot bestå av en blandning av lite allt möjligt från Bourgognes "lågprestige-utkanter" - för all del ofta mycket välgjort och humant prissatt. Ett vin som Les Setilles brukar nästan alltid vara ett snäpp bättre än dessa, för det är egentligen ett Côte de Beaune-vin. Hos bra tillverkare brukar bystilen gå igenom även på dessa viner. Lustigt nog gör producenterna sällan alltför mycket reklam för dessa viner, och det är ganska få av dem som verkar säljas i Sverige. Kanske beror det på att produktionen ofta inte är så stor - de där vingårdarna som ligger innanför byn men utanför byappellationen är ofta mindre än de på village och 1er cru-nivå.

    SvaraRadera