Efter några dagars fysisk vila med anledning av jobb- och skolstart vart det helg igen.
Fortfarande ingen snö.
Då passar vi på att springa på "sommarbanan" som är ute i vacker natur på grusvägar och stigar - inte asfalt så långt ögat når.
Jag kan vara litet mesig - törs inte springa där själv, för man är väldigt långt ifrån civilisationen på sina ställen.
Men det är vackert och avstressande.
En lisa för själen.
Både Anders och barnen har uttalat en önskan om att ta en paus i bjudningar. Jag kan förstå vad de menar, även om jag kanske inte riktigt är där. Detta resulterar i att vi använder lördagskvällarna till tennisspel. Det är en väldigt kul familjesysselsättning. Och det ger resultat. För en månad sedan stod jag som ett fån på min spelhalva och konstaterade att den där hårda, låga, snabba bollen som Arvid just levererade skulle jag omöjligt varken hinna ta än mindre kunna returnera.
Det har förändrats... ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar