Jag hade helt glömt bort att det var Norges nationaldag tills jag fick syn på en norsk flagga längs med joggningsspåret. Stort grattis till alla norrmän! Jepp, vi är åter i milaspåret. Skönt med litet variation. Jag skriver detta på söndagseftermiddagen, är hemma sedan ca 1 h. Arvid kom hem en kvart före mig. Anders skulle springa 2 mil. Han har inte synts till. Ännu.
Puh!
Både Arvid och jag hade börjat bli litet oroliga för Anders. På varsitt håll. Så dök han upp. Ganska snart efter att jag stängt ner datorn och inlägget ovan. Det hade gått bra - men han hade blivit hunger-yr på slutet.
Som Arvid så vist sade vid middagen: "Du behöver kanske inte göra om det vid någon av de soligare dagarna i sommar!"
Men bra gjort!
Anders har aldrig någonsin sprungit längre än 2 mil och senast han sprang den aktuella sträckan inträffade för 21 år sedan.
Han förklarade dock att han skulle inte ha kommit på tanken som första pass efter en vinter i total stillhet. Men utifrån att vi ju faktiskt har sprungit 7-10 km varje dag under snart 3 månaders tid borde det inte vara en omöjlighet. Och även det från en ganska hög nivå tack vare den helt snöfria vintern.
Det är ju sant - det är väl nu man ska våga utmana sig själv. Om någonsin.
Hmmm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar