Social närvaro...

Igår lagade Anders kvällsmaten medan jag stegade iväg för att handla helgmaten.

På vägen tillbaka fick jag syn på en kvinna som låg raklång i buskarna en bit bort från cykel/gångvägen. 

Jag gick fram och frågade om hon ville ha hjälp.

"Nej, det här går bra hördes en liten tunn, men ändå tydlig röst nedifrån gräsmattan."

Det kändes ändå fel att bara lämna henne, en gråhårig kvinna 70+ i ungefär min egen storlek, varför jag framhärdade. "Jag kan väl ändå få hjälpa dig att komma upp. Jag har sannolikt inte Corona, för jag har knappt sett någon under de senaste 2 månaderna." Jo, kanske om hon kunde få hjälp att ta sig upp vore det väldigt snällt, svarade kvinnan vänligt.

Stackars kvinna, det syntes att hon tyckte att hela situationen var pinsam.

Hon var tyngre än jag trott, men med gemensamma krafter kom hon upp. Hon luktade litet aceton, absolut inte alkohol, men svajade litet då hon väl kom upp. Hon förstod inte vad som hade hänt - allt hade började snurra och hon hade fallit ihop. Sedan kunde hon inte ta sig upp.

Nej då hon behövde inte ha hjälp hem, allt gick så bra. Hon var så gullig hela hon. Jag erbjöd mig att åtminstone hjälpa henne till en parkbänk som stod ca 200 m bort. Jo, om jag ville göra det. 

Väl på bänken sade hon att allt var bra, nu skulle hon bara ta igen sig litet så skulle hon ta sig hemåt - hon pekade på husen alldeles bakom - det skulle hon klara själv.

Jag gick tillbaka till min dramaten som jag lämnat kvar där jag stött på henne från början. Det kändes ändå inte bra att bara lämna henne sådär. Hmmmm...jag hade ju köpt 2 askar jordgubbar. Raskt grävde jag upp ena och sprang tillbaka till parkbänken där hon satt kvar. Hela hennes ansikte sprack upp i ett leende, jo nu skulle det gå jättebra.

På vägen hem (10 minuters promenadväg därifrån) kändes det fortfarande inte riktigt bra att bara ha lämnat henne där. Väl hemma hämtade jag därför även Anders och så gick vi tillbaka för att försäkra oss om att hon inte behövde hjälp. Men nu var hon borta. 

Jag tror att kanske coronan gör att vi blir mer uppmärksamma på om människor i vår närhet kan vara i behov av en hjälpande hand.