Imorse hann vi inte med mycket till firande hela familjen, eftersom jag går hemifrån väldigt tidigt (flextid och jag är morgonpigg...).
Vi hade bakat för barnkalaset förra helgen och ska baka inför släktkalaset nu i helgen. Tårtan till hans födelsedag tänkte vi köpa. Det var litet svårt att få köpa tårtan på bageriet före 07.00 eftersom de inte hade öppnat kassan. Kunde jag möjligen få köpa en tårta om jag betalade kontant? Jo, då. Mitt som jag grävde runt i handväskan fick jag ur ploppen ur personlarmet. Ett sirénljud av värsta volym (ett man ogärna lyssnar på oavsett tidpunkt, arla morgonstund utgör inget undantag...) tjöt från handväskan. Sent omsider fick jag stopp på larmet och fick köpa min tårta, men nästa gång jag trycker mitt ansikte mot deras glasdörr - drar de nog ner persiennerna för gott!
Anders hade dagen till ära stekt plättar och gjort egen hallonsylt och citronsorbet till.
Nu kommer Anders: Klamp, klamp och klamp. Och ett klamp till.
Ja, när jag och Sigrid hämtade Arvid på dagis vid tre så ville han gå hem direkt. Det hör inte till vanligheterna. Oftast är Sigrid och jag kvar i en halvtimme, trekvart. Först då vill Arvid gå hem. Som ni förstår är det här ett problem som vi verkligen kan leva med. Att ens barn trivs så bra på dagis att det inte vill gå hem, alltså.
Väl hemma var Arvid nyfiken på paketen. Men han höll med om att vi skulle vänta med öppnandet tills mamma hade kommit. Under tiden gjorde vi plättar, som både Arvid och Sigrid är riktigt förtjusta i numera.
Efter plättarna var det dags för tårtan och därefter tog paketöppnandet vid. Och ungefär där befinner vi oss nu när vi stänger butiken för ikväll...........
tisdag 1 juni 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar