Så har ett år gått igen!
Jag tycker egentligen att det är trist att bli äldre numera. Men jag tycker desto bättre om att bli uppvaktad! Att få ha en alldeles egen dag då familjen fixar det fint bara för mig och lagar min favoritmat, då andra ringer, mailar, smsar eller via andra sociala medier visar att de faktiskt tycker att jag kan vara värd att lägga en extra tanke på och besvär för just denna dag. Jag blir seriöst riktigt rörd.
En annan riktigt rolig sak som inträffade kan låta en smula banal. Arvid och jag var ute och sprng. Vi skulle sprina en mil. Efter halva sträckan fick Arvid håll. Vi fick börja gå. Ändå var vi hemma inte så väldigt långt efter en timme. Arvid sade då: "Men vi sprang ju faktiskt riktigt fort!"
Normalt brukar han se mig som familjens sänke i skogen...
Det var nog dagens absolut bästa present.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar