Det är ganska precis tio år sedan familjen Postgårdsromantik gav sig iväg på sin första utlandsresa. Sigrid var ett år och Arvid tre och vi valde då att resa till Paris. Denna gång fick barnen fick välja om de ville åka på fjällresa eller om de föredrog Paris. De valde det senare.
Jag kunde inte riktigt fatta hur en stenbyggnad kan brinna. Man hade dock fått upp nya takstolar
(i trä) och då blev det mer begripligt att hela kyrkan faktiskt inte var av sten allena.
(i trä) och då blev det mer begripligt att hela kyrkan faktiskt inte var av sten allena.
På en av broarna över Seine.
För tio år sedan var vi på ett speciellt crêperie precis bakom Notre-Dame. Vi hittade dit. Men det var tyvärr stängt.
På detta crêperie satt Arvid 3 år och åt galetter medan Anders jagade runt med en skrikande Sigrid i barnvagnen utanför. Jag satt och åt med Arvid sedan skyndade jag iväg för att hitta Anders så att vi kunde turas om. Jag sprang in och kollade Arvid mellan varven men det tog en halvtimme innan jag såg skymten av vare sig Anders eller barnvagnen. Varför vi inte satte oss ner och lugnade Sigrid?
Anders har jättemånga jättefina sidor. Stresstålighet kanske inte är en av dessa. Han blir inte arg - men måste göra något, helst springa runt, runt. Med eller utan barnvagn...
Tio år senare så kunde vi alla sitta ner.
Om än snett över gatan!
Jepp, vi testade nya smaker att prova hemma - skinka och ost respektive kyckling, svamp och grädde.
Gott var det!
Det var ett ganska regntungt Paris som mötte oss under hela vistelsen, men det var vi rustade för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar