Årets första cykeltur.

 När jag skriver detta kan jag knappt använda varken armar eller händer. Jag börjar dock med att berätta om cyklingen.

 Vissa, till exempel Sigrid, cyklar året om. Vi övriga ställer fint in våra i förrådet på hösten. Längst in i förrådet. De kommer ut samtidigt som vi ställer fram utemöblerna och fixar iordning studsmattan på våren.

Så även detta år. När cyklarna väl var nåbara i förrådet undrade Arvid om vi inte kunde ta en cykeltur?

Kommunen har har ett mysigt grillställe i anslutning till vatten. Dit beslutade vi oss för att cykla.

Sagt och gjort - det var litet kallt där inte den vindtäta täckjackan skyddade tyckte jag nog. Men solen, ljuset! Detta har jag verkligen längtat efter. Och Arvid också!

 Det var annars idel träning för min del hela dagen: Anders och jag sprang ut efter frukost. Det var egentligen det enda förbestämda. Resten dök upp allteftersom.

Framåt kvällen bokade vi så en tennistid. Jag tror att jag träffade bollen med de hårdaste slagen jag någonsin fått in. Det är detta som gör sig påmint nu....aaaaaj!

Sådär ja!
Min pappa använde en del Voltaren då han var i farten. Gelvarianten som man smörjer på det onda. Ja tills sista 1,5 åren. Han var ofta ute och högg ved. Rent livsfarligt eftersom han var halvkroppsförlamad. Och fick träningsvärk. Då hjälpte Voltaren. Han höll också på med väldigt märkliga planteringar. Vid ett tillfälle hade han grävt en så djup grop att han trillade ner i gropen. Då hjälpte inte ens Voltaren. Insåg han efter några dagar. På sjukhuset konstaterades att han hade fått blödande magsår, då ett revben hade gått sönder och stuckit hål på magsäcken.

Men förövrigt gjorde han reklam för Voltaren-Gel i tid och otid. Och visst kan den vara smidig att ha till hands mellan varven.