Då den normala vardagsmotionen innebär 5-6 kilometer till och från stationen kan detta med att sitta hemma bli väl lugnt. Det får bli mer löpträning helt enkelt.
Även om stigarna ser ut som de gör mellan varven.
Men annars blir det jobbigt. Både att dagarna blir alltför stillasittande och att det blir tungt att komma tillbaka sedan... För det måste ju ta slut. Någon gång. Dessutom har jag nog faktiskt börjat uppskatta löpning. I ganska makligt tempo dock! :)
Visst är det skönt att det finns så bra möjligheter att hålla kontakten med nära och kära via alla olika sociala medier. Om så bara för att förvissa sig om att de har det bra. Eller bara snacka strunt vilket kan vara nog så viktigt, i synnerhet nu.
Min vän C. ringde just. Han bor numera i Schweiz. Där får man bara nu enbart röra sig utanför hemmet för att gå till mataffären eller apoteket. Träna det får han göra i hemmet. Men det klart att det också fungerar då man väl ställs inför det.
Min vän C. ringde just. Han bor numera i Schweiz. Där får man bara nu enbart röra sig utanför hemmet för att gå till mataffären eller apoteket. Träna det får han göra i hemmet. Men det klart att det också fungerar då man väl ställs inför det.
Häromkvällen var vi på skolråd angående Coronaviruset. Svårt att sia om vad som kommer att hända och vilka beslut som kommer att tas - allt går så fort. Men det känns som att vi-tänkandet är väldigt starkt just nu, att folk inte främst sätter sig själv först utan verkligen tänker på dem som faktiskt har störst risk att stryka med. Alla tänker ju inte så, men väldigt många.
På vägen hem från skolrådet filosoferade en förälder om vissa högst sannolika följder av allt hemarbete: en babyboom i slutet av året/början av nästa liksom att antalet skilsmässor sticker i höjden.
Låter rimligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar