Svacka i löpträningen...

 Jag måste tillstå, jag har börjat ledsna på detta eviga springande. Samtidigt är det ju smidigt och enkelt - ett 3 km långt elljusspår börjar 50 meter från tomtgränsen och väl i detta tar man sig ganska enkelt vidare till andra spår. Det är dessutom enkelt att förlägga i samband med lunch.

Men så ENFORMIGT!!!!

Anders tycker enbart att det är skönt - han funderar på att utöka den dagliga dosen av 1 mil till 2! Men han har alltid varit förtjust i att springa. Och han älgar iväg ganska fort måste jag säga. Även om han snällt väntar in mig så att jag ska känna mig trygg i ödsliga passager - otroligt omtänksamt och gulligt.

Hmmmm...jag får helt enkelt byta ut musiken, det kanske kan få igång mig.

Om jag kunde skylla på skador. Icke så, jag har inte ont någonstans (och det är jag ju väldigt glad för) - tycker bara att det är litet...trist....

 Men det är skönt att komma ut. Och vackert. Nu hittade jag en, för mig, ny låt att springa till: Élan med Nightwish. Men jag kan ju inte gärna springa en mil med en enda låt i hörlurarna. Det skulle bli väl enahanda... Nåväl, har man sådana bekymmer antar jag att man inte har mycket till bekymmer.

Ovan skrev jag i söndags morse. Nu är det söndag eftermiddag. Däremellan flög jag runt 1 mil på 65 minuter!!!
Observera att jag inte är någon löpare av rang. Jag har bara tävlat en gång. Midnattsloppet. Sprang på 1.01. Jag var 36 år.
Och mot bakgrund av det kan jag faktiskt känna mig ganska nöjd. Hybrisen är på ingång. Big Time.
Nåja, jag har lovat Arvid att spela tennis ikväll...
Därefter kommer jag att ha landat....