Jag hade en liten, eller ganska rejäl svacka, i mitt springande strax före jul - tyckte att det var urtrist helt enkelt. Jag började promenera lika mycket som jag sprang.
Lösningen blev att jag köpte ett gymkort.
Inte så att jag använde gymkortet särskilt flitigt - tvärtom.
Men jag kom till insikt att löpning ändå var ganska ok - alternativet var ännu tristare. Därefter har jag sprungit på ganska bra.
Nå under min svacka hade en man som vi umgås med, sett att jag inte alls sprang: "Du gick, det såg jag tydligt från bilfönstret."
Efter det har jag tänkt en del på detta, vilket fått mig att jogga på.
Så häromdagen tog jag och...gick.
Vad händer?
Exakt!
Strax därefter kommer en löpare ikapp mig...
"Men du springer ju inte?"
Det var vad jag behövde.
Han kunde dessutom, till synes helt obehindrat, föra en konversation medan vi lufsade fram.
Det kunde inte riktigt jag...
Men ibland behöver jag onekligen draghjälp.
Var hemma på rekord tid.
Fullständigt utpumpad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar