Alla hjärtans dag!

Sigrid hade verkligen överträffat det mesta denna Alla-hjärtans-dag! Hon hade varit och handlat en hjärt-chokladask och köpt ett kort till. Till mig och Anders!!!

Och skrivit:" Till mamma och pappa för att ni är världens bästa föräldrar jag älskar er!" Så otroligt omtänksam  -Sigrid i ett nötskal! Hon hade åkt till affären och handlat för sin månadspeng. Åhhhh...ibland blir man alldeles varm av lycka!

  Anders är annars väldigt romantiskt lagd  och hade köpt 18 rosor. Jag har verkligen haft tur!

 Vi hade hjärtan i taket och på stolsryggarna. 

  Det hann annars bli ganska sent innan vi började kvällsmaten!

 Sigrid gumman! 

 Mangeln har lagt av så duken hade kunnat vara slätare.

Men det gå ju det också! :)

 

Veckans druva: Semidano

Semidano är en vitvinsdruva med ett ursprung på Sardinien. På denna italienska ö nämndes den i skrift  första gången år 1780 - men då under namnen semidamu och laconarzu.
Efter återhämtningen efter phylloxerans framfart så återplanterades den inte i större utsträckning. Det visade sig att en druvsort vid namn nuragus hade bättre egenskaper - den är mer produktiv och bättre på att motstå sjukdomar.
Idag hittar man odlingar med semidano först och främst i Cagliariprovinsen på Sardinien.

Veckans vintips: Pintia 2014

Pintia 2014, Toro, Spanien, 490 kr
Detta vin är slut på Systembolaget men en ny årgång dyker säkert upp vad det lider. Ett elegant och samtidigt kraftfullt vin med tydliga tanniner. Inslag av mörka bär, choklad, kaffe, lakrits och körsbär. Gärna till en oxfilé och potatisgratäng en mörk kväll i februari!

Veckans vintips: Coto de Imaz Gran Reserva 2012

Coto de Imaz Gran Reserva 2012, Rioja, Spanien, nr 76375, 239 kr
Rött från Rioja gjort på 90 % tempranillo och 10 % graciano. Körsbär, te, choklad, vanilj och lite apelsin. Tillsammans en smakpalett med balans och finess - mycket gott!

Veckans vintips: Scala Dei Cartoixa 2016

Scala Dei Cartoixa 2016, Priorat, Katalonien, Spanien, nr 74684, 370 kr
Fylligt och smakrikt, som sig bör, från spanska Priorat. 75 % garnacha och 25 % cariñena. Inslag av röda och mörka bär, viol och en tydlig ton av After Eight. Lång eftersmak. Det här vinet gillar vi verkligen!

Min födelsedag 2020!

Så har ett år gått igen!

 

Jag tycker egentligen att det är trist att bli äldre numera. Men jag tycker desto bättre om att bli uppvaktad! Att få ha en alldeles egen dag då familjen fixar det fint bara för mig och lagar min favoritmat, då andra ringer, mailar, smsar eller via andra sociala medier visar att de faktiskt tycker att jag kan vara värd att lägga en extra tanke på och besvär för just denna dag. Jag blir seriöst riktigt rörd. 

 En annan riktigt rolig sak som inträffade kan låta en smula banal. Arvid och jag var ute och sprng. Vi skulle sprina en mil. Efter halva sträckan fick Arvid håll. Vi fick börja gå. Ändå var vi hemma inte så väldigt långt efter en timme. Arvid sade då: "Men vi sprang ju faktiskt riktigt fort!"  

Normalt brukar han se mig som familjens sänke i skogen...

Det var nog dagens absolut bästa present.

Min fantastiska väninna på Stadsteatern

Min fantastiska väninna på Stadsteatern/Kulturhuset vid Årsta torg en lördag i febrauri.

Jag älskade de fyra böckerna i serien och sträckläste dem under en sommar. Lena läste dem också.

Böckerna är riktigt bra och jag räknar dem som några av de bästa jag har läst.

Förväntningarna var med andra ord högt ställda.

Tack och lov lever teatern upp till förväntningarna.

Handlingen är trogen böckerna - fyra böcker på fyra timmar.

De centrala och viktiga avsnitten är med - mycket bra gjort att få med så mycket utan att det stressas igenom!

Men skådespelarinsatserna är de jag helst lyfter fram.

Mycket bra överlag! Maja Rung fantastisk som Lenú. Ruth Vega Fernandez lika bra som Lila. Vill även lyfta fram Peter Gardiner i sina olika roller och Fredrik Lyckes tolkning av Nino Sarratore som hamnar på gränsen till en parodi på en självgod, manlig intellektuell. På gränsen - men inte över gränsen. Människotypen känns mycket väl igen.

Vi postgårdsromantiker rekommenderar verkligen denna teater!

Lunch på Eatary med barndomsvännerna!

 Någon har jobbat i Kista, den andra vid Norra station och den tredje i Upplands Väsby. Det var inte alldeles enkelt att få ihop en gemensam lunch då. Men nu har våra jobb flyttat närmare varandra + kanske att våra barn har blivit äldre. Faktum är att det har blivit enklare att ses helt enkelt. 

Kul!

Denna gång hade vi bestämt oss för att äta lunch ihop. På Eatary. Alla hade vi arbetat upp en del flextid så att vi hann äta en ganska lång lunch.

För det finns ju alltid någonting att prata om. Och det tar inte särskilt lång tid förrän vi är ute på ganska djupt vatten.

Jag tror aldrig att vi pratar jobb. Men det gör jag inte heller med de kollegor (som jag antar är mer att betrakta som vänner snart, var går egentligen gränsen? När man törs/vill vara privat med varandra skulle jag säga.) jag äter oftast med. Eller med andra vänner. Det blir oftast samtal om mellanmänskliga relationer tror jag. Högt som lågt. Hur folk beter sig helt enkelt.

Alltid lika fascinerande!

Veckans druva: Perricone

Perricone är en rödvinsdruva med ett ursprung på Sicilien. Perricone har ofta fått den otacksamma rollen att misstas för andra italienska druvsorter såsom barbera, nerello cappuccio, nerello mascalese och sangiovese.
Perricone odlas framför allt på Siciliens nordvästra del i områdena kring Palermo och Trapani.
Perricone blandas ofta med andra druvsorter som exempelvis nero d'Avola.
Viner gjorda på enbart perricone har tydliga tanniner och lite bittra toner av körsbär och mörk choklad.

Veckans druva: Macabeo

Macabeo är en vitvinsdruva som med stor sannolikhet har sitt ursprung i Penedès i nordöstra Spanien. I detta område omnämndes druvsorten i skrift första gången 1617. Då skrev Fray Miguel Augusti att "macabeodruvor måste plockas då de är riktigt mogna". Macabeo tog sig vidare till franska Roussillon där druvsorten omnämns i skrift 1816. Temat var de delikata viner macabeo gav upphov till.
I Frankrike är druvsorten inte lika vanlig som i Spanien. I Spanien är kanske macabeo mer känd som viura, vilket är det namn som används i bland annat Rioja. Den odlas mer eller mindre i hela Spanien - nordvästra hörnet och de sydligaste delarna undantagna.
Det är konstigt egentligen. Viura/macabeo kan behandlas lite respektlöst - samtidigt ingår druvsorten i Vina Tondonia Blanco, ett kultvin som när det dyker upp på Systembolaget tar slut ungefär 7,5 minuter efter det att försäljningen öppnats.
Viner på druvan är något aromatiska. Syran kan vara låg och en ton av bittermandel kan dyka upp. Återgår vi till Vina Tondonia så är dessa viner väl lagrade när de släpps. Tonen är oxiderad. Underbara inslag av röda äpplen, vanilj och smör kan nämnas. Detta i kombination med en citrusfrisk syra. Rekommenderas varmt!

Veckans druva: Rieslaner

Rieslaner är en vitvinsdruva med ett tyskt ursprung. Året var 1921 när August Ziegler i  Wurzberg korsade druvsorterna riesling och silvaner med varandra. DNA-analyser har efteråt bekräftat släktskapet.
Likt riesling så lyckas rieslaner med konststycket att behålla en hög syranivå även vid sen mognad.
I Tyskland är det framför allt i Franken och i Pfalz som många av odlingarna hittas. Många och många - det är frågan om en ovanlig druva.
Plockas druvorna för tidigt så blir syran besvärande - plockas de senare finns risk för obalanserade och alkoholtyngda viner.
Vissa viner görs med botrytisangripna druvor. Dessa får ofta inslag av grapefrukt, aprikos och lite bitter apelsin uppbackat av en tydlig syra.

Veckans druva: Tempranillo

Tempranillo är en rödvinsdruva med ett spanskt  ursprung. Kanske att den rent av är Spaniens mest kända druvsort? Namnet går att härleda till det spanska temprano, som betyder tidig. Och tidig är precis vad tempranillo är när det gäller mognad.
Redan under 1200-talet omnämns las tempraniellas i skriften Libro de Alexandre. Men om det explicit rör sig om just tempranillo eller om det är andra tidigt mognande druvsorter vet man inte säkert. Ett litet hopp fram till år 1513 och les tempraniellas dyker upp igen - denna gång i en skrift författad av Gabriel Alonso de Herrera. Även denna beskrivning är lite för vag för att med säkerhet knytas till tempranillo. Så den första gången som tempranillo med säkerhet omnämns som just tempranillo får bli år 1807 - det är detta är som Clemente y Rubio beskriver en druvsort som förekommer i Rioja och Navarra.
Tempranillo förekommer i olika kloner runt om i Spanien. Dessa kloner är inte så värst olika varandra vilket i sig kan indikera en snabb mutation från ett från början fåtal kloner.
En teori gör gällande att munkar från Bourgogne införde tempranillo till Spanien. Men DNA-analyser visar att så inte är fallet.
Även om tempranillo kan ses som en druvsort som hör hemma på den iberiska halvön går odlingar att hitta på andra håll. Södra Frankrike, Italien, USA, Kanada, Mexico, Australien och Nya Zeeland kan alla ståta med odlingar med tempranillo - om än lite blygsamma i vissa av fallen.
Viner gjorda på tempranillo har till och från lite mindre av syra. Tanninerna tar inte över men de finns där. Inslag av örter, tobak, jordgubbar och vanilj från de amerikanska ekfaten är typiska för vinerna. I Ribera del Duero, där odlingar finns på lite högre höjd, är bären mer mörka än röda. Fruktigheten och koncentrationen är högre. När franska ekfat används är inte den annars så typiska vaniljen längre framträdande.

Veckans druva: Saperavi

Saperavi är en rödvinsdruva med ett ursprung i Georgien. Det är till och med så att saperavi, som är georgiska för färga, är landets mest odlade rödvinsdruva.
Druvan har gamla anor i landet tros ha sitt ursprung i sydvästra Georgien mot den turkiska gränsen. Därifrån spred den sig vidare till Kartliregionen och därefter till Kakheti, som blivit druvans andra hem (jodå, vi befinner oss fortfarande i Georgien och dess olika delar).
Viner på saperavi ar djup färg och gott om såväl syra som tanniner. Vinerna är fylliga med inslag av mörka bär. När saperavi odlas i svalare områden hinner den inte alltid uppnå full mognad vilket resulterar i en besvärande hög syranivå.
Går vi utanför Georgien hittar vi odlingar i Bulgarien, Moldavien, Ryssland, Armenien, Ukraina och faktiskt också Australien.

La Traviata

La Traviata å Operan klockan 15.00 en lördag - en väldigt lyckad tid!

Föreställningen var riktigt bra. Det tyckte vi alla fyra. Det är något speciellt med Verdi. Tror att det var på vår bröllopsresa för 15 år sedan som jag upptäckte Verdi. (Lena hade koll på klassisk musik redan tidigare men för mig var det nytt.) Då såg vi Aida på utomhusarenan i Verona.

I juni går vi alla fyra på Aida på Operan - ska bli kul att höra vad Arvid och Sigrid tycker!

Fredagskväll med...statistikstudier....zzzzzzzzzzzzz

 Under jullovet hade jag storslagna planer om att läsa statistik, statistik, statistik...

Istället passade jag på att

 Läsa skönlitteratur

Vakta elden i kakelugnen

Hämta in ved

Springa

Spela tennis

Ja, förutom de där vardagliga sysslorna som ska genomföras i ett helt vanligt hushåll.

…

Så nu sitter jag här. Nå det är en vecka kvar...

Men det var länge sedan jag var så nyfiken på vad som händer och sker i sociala medier...hmmm...vilken lycka C. har sänt ett meddelande från Schweiz. Det har barndomskompisarna också gjort. Vad kan det handla om? Bäst att kolla. Typ nu. Nu sänder Sigrid ett meddelande från övervåningen: "Plugga nu mamma...."

Veckans druva: Cabernet mitos

Cabernet mitos är rödvinsdruva med ett ursprung i Tyskland. Året var 1970 då man vid Weinsbergs Forskningscenter i Baden-Wurttemberg i södra Tyskland korsade druvsorterna blaufränkisch och cabernet sauvignon med varandra. Resultatet fick namnet cabernet mitos och hamnade år 2000 i det officiella druvregistret.
Odlingar med druvan hittar man framför allt i Pfalz, Baden och Rheinhessen.
Viner på druvan får djup färg och hög koncentration. Strävheten är tydlig. Blandas gärna med andra druvsorter för att bidra med just strävhet.
Går vi utanför Tyskland hittar vi odlingar även i Schweiz.

Veckans druva: Plavina

Plavina är en rödvinsdruva som odlas i Kroatien och Montenegro. Det är den viktigaste druvsorten i norra Dalmatien i Kroatien.
Plavina blandas ofta ihop med plavac mali men det är inte samma druvsort. Dock är de släkt - eventuellt halvsyskon.
DNA-analyser visar att plavina uppstått genom en korsning av verdeca från italienska Apulien och tribidrag från kroatiska Dalmatien. Tribidrag? Ja, det är faktiskt samma druvsort som primitivo och zinfandel. För att förstå banden över Adriatiska havet kan här dialektala likheter mellan hur man talar i Apulien och Dalmatien nämnas.
Viner gjorda på plavina blir ofta lite lättare i sin framtoning. Ljus färg och mjuka tanniner kan läggas till. Det är inga viner man lagrar.

Veckans druva: Budai zöld

Budai zöld är en vitvinsdruva med ett ursprung i Ungern. Namnet betyder "den gröna från Buda". Och förmodligen är det i området kring Buda druvsortens ursprung går att finna. Buda som då är den av Budapest som ligger på Donaus västra sida.
Viner på druvan blir fylliga med en djup färg. Vinerna blir något enkla i sin karaktär med en frisk ton av gröna äpplen.
Även om druvsorten kommer från området kring Buda så är det inte där man hittar dagens odlingar - dessa hittar man istället vid Balatonsjöns norra sida.

Nyårslöften?

Det traditionella nyårslöftet känns det som att vi helt kan släppa detta år - spinning 1-2 gånger i veckan under hela hösten, löpning flera gånger i veckan och så toppningen av tennis varje dag under jullovet och 1-2 gånger per vecka därefter. Nu är man snarare rädd för att tappa motivationen, för det är svårt att få in det så självklart som det är just nu. Känns det som...

Ganska skönt ändå.

Hårtransplantation

Igår när jag stod i duschen efter vi hade sprungit vårt mysiga (numera) milalopp hörde jag att de ringde på dörren. Anders öppnade. Sedan hörde jag röster från köket. Jag kände inte igen nykomlingen men tänkte att det nog var en granne.

Det var min gamla kollega, numera vän, F.M. Han hade varit i Istanbul för någon, snart några veckor för en hårtransplantation. Jag tror att det var  6000 hårsäckar som hade flyttats från nacken till ovansidan av huvudet. Det såg ut som om alla hårsäckar innehöll svart hår. ( Han är rödblond). Det var blod berättade han. Hela huvudet var rakat. Han hade jobbat hemifrån senaste veckan. Hade svårt att sova då det gjorde ont vilket övergick till att kännas hårt och obekvämt. Han kunde slumra några timmar, jobba, slumra.... På torsdag får han duscha huvudet för första gången. 

Jag tycker att det var modigt gjort.

 Det är ett stort ingrepp. 

Jag känner mig också väldigt hedrad för att kom och hälsade på.

Middag hos våra vänner fam B-J i Uppsala

Lördag kväll och vi var bjudna till våra vänner D., P., A., och N B-J. Sigrid hade varit sjuk både under torsdagen och fredagen. Skulle vi avboka? Sigrid och Arvid sade redan på fredagen att om Sigrids feber inte försvann så ville de gärna testa att klara sig själva på lördag kväll. Jag gick och köpte snack pot (3 vardera) - deras favoritmåltid då de ska slänga ihop något själv. Febern höll i sig. Men de var vid gott mod. Vi sade att det skulle dröja till efter midnatt innan vi skulle återkomma (med kommunala färdmedel och promenader tenderar en Uppsala tripp att ta sina modiga 2,5 h enkel resa.) Och skulle de klara sig själva så måste detta vara ok - vi ville ju hinna träffa våra vänner som hade gjort iordning en fin middag, se på deras nya boende - och ha tid att faktiskt umgås. Det finns ju ett skäl till att man har de vänner man har - man trivs i deras sällskap och vill därför passa på att träffa dem när man väl ses. 

Arvid och Sigrid var väl införstådda med detta.

Jag tror att detta nästa steg i deras utveckling att få klara sig själva i 10 timmar var väldigt välkommet. Det hade funkat jättebra fick vi höra efteråt. Och de var på gott humör då vi väl kom hem. Vi kommer nog att få problem med att få med dem framöver - oavsett vad.

 Den 16 december i fjol flyttade de till en annan del av Uppsala. Helt nybyggt (denna gång också :)).

Otroligt fräscht med 3 meters takhöjd.

 De hade dukat så fint!

Jag måste tillstå att ha en riktigt avgränsad matrumsdel är något jag avundas dem!

Hela huset var väldigt luftigt.  

 Nya möbler var beställda. Lampan var ju en njutning i sig!  

 Amerikansk chardonnay.

De trivdes verkligen. Vilket märktes! 

 Efterrätten. Jag var jätteful - tyckte att den var så god att jag rätt som det var hade satt i mig hälften. Och jag märkte det nästan inte ens... 

Parets yngste son N. med sina föräldrar. Den äldre sonen A. är lika gammal som Sigrid. Det var ju synd att de inte var med. Men ibland funkar inte allt som man önskar. Tyvärr.

A. och hans klass hade för övrigt tävlat och gått vidare i Vi-i-femman. Det är några tävlingar kvar. Men oavsett, är det väldigt duktigt att alls komma med.

 Anders tar ofta ganska skakiga bilder. Detta tänkte han förändra med en slug placering av kameran. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga...

 

 

VAB av en 11-åring och läsning av en bok...

 VAB av en febersjuk 11-åring... Inte riktigt samma sak som då de var kräksjuka och 3 år... Jag skrev ju om min bokbeställning tidigare. Denna bok kom hem igår. 

Anledningen till att jag ville läsa den var en kollegas beskrivning av författaren: "Många manliga författare gör bra beskrivningar av män, men så snart en kvinna kommer in i handlingen så blir skildringen diffus och endimensionell. Faktiskt, ibland faller hela berättelsen platt så snart en kvinna kommer in i handlingen. Houellebecq tar det en nivå ytterligare. Han kan bara beskriva en person på ett trovärdigt sätt: sig själv!" 

Kände att jag måste läsa något av denna pompösa figur. 

Har skrattat gott hittills!

Vinets dag på Nalen

22 januari var det Vinets dag - något vi firade med några hundra andra vinintresserade på Nalen.

Det kändes lite ovant att helt plötsligt tillhöra det yngre segmentet när man var ute på lokal.

En del mer och en del mindre kända importörer hade laddat upp med det bästa i sina respektive sortiment. Ovan skymtar bland annat Paolo Scavinos Barolo som föll oss i smaken.

Trevlig atmosfär och goda viner! Ett litet minus dock för Mats Hanzon som i sitt inledningstal tog för givet, på det där inom vinkretsar jobbigt förutsägbara sättet, att alla närvarande var emot Systembolaget. Ett antal bu-rop visade att han hade fel.

Tänk att bara kunna sätta sig med en kopp kaffe och söka på "rött vin" på Systembolaget på mobilen och få 5494 träffar! Tänk vidare att (nästan) alla dessa viner kan beställas utan extra kostnad till en närliggande butik. Nej, Lena och jag skulle verkligen sakna Systembolaget om det försvann!

Veckans druva:Kerner

Kerner är en vitvinsdruva med ett ursprung i Tyskland. August Herold hette han som 1929 vid Weinsbergs Forskningscenter i Baden-Wurttemberg i södra Tyskland korsade druvsorterna riesling och schiava grossa med varandra.
Druvsorten är döpt efter läkaren Justinius Kerner som rekommenderade sina patienter att dricka ett glas vin om dagen som medicin. Kerner skrev även dryckesvisor.
Kerner får anses vara en ovanligt lyckad korsning och är Tysklands femte mest odlade vitvinsdruva.
Viner på druvan påminner i mångt och mycket om rieslingviner. Visst, syranivån är något lägre och vinerna kan ha en lätt kanderad ton.
Går vi utanför Tyskland hittar vi odlingar i Italien, Schweiz, England, Kanada, USA, Sydafrika och Japan.

Veckans druva: Ehrenfelser

Ehrenfelser är en vitvinsdruva med ett ursprung i Tyskland. Det var 1929 som Heinrich Birk vid Geisenheims forskningscenter korsade druvsorterna riesling och silvaner. Eller gjorde han det? Riesling verkar stämma. Men det som Birk trodde var silvaner var egentligen något annat. Vad vet man inte. Men att riesling är en förälder har man visat genom DNA-analys. Tanken med korsningen var att skapa en rieslingliknande druvsort som skulle kunna trivas i fler områden än vad riesling gör. Just den sista ambitionen lyckades inte - ehrenfelser trivs ungefär i samma områden som riesling. Vidare har ehrenfelser inte fått den syra och aromaticitet som kännetecknar riesling.
Det finns en del odlingar med ehrenfelser i Tyskland men delvis håller den på att konkurreras ut av kerner som har tydligare syra och som kan odlas på fler ställen.
Riesling och ehrenfelser började odlas i Okanagan i västra Kanada 1968. Idag upptar riesling och ehrenfelser en odlingsareal av 30 hektar i området. Att jämföra med 91 hektar i Tyskland.

Årets vinterförkylning

Sådär, då verkar årets vinterförkylning vara avklarad. Ingen feber, inte så snorig - men huvudvärk, hosta och framför allt orkeslöshet. Om fler i familjen har drabbats? Lena och Sigrid verkar ha klarat sig. Arvid kände sig varm och hängig igår kväll - vi får se hur det utvecklar sig.

Veckans druva: Aurelius

Aurelius är en vitvinsdruva med ett ursprung i Tjeckien. Året var 1953 när Josef Veverka vid forskningscentret i Velke Pavlovice i Tjeckien korsade druvsorterna neuburger och riesling. År 1959 lämnade Josef Tjeckien av politiska skäl.
Först 1989 kom Aurelius med i det officiella tjeckiska druvregistret.
Aurelius uppvisar vissa likheter med riesling, som är den ena föräldern. Aromaticiteten finns där. Så även toner av lime. Dock har inte aurelius den elegans och krispighet som riesling ofta har.

Mer böcker...

 

Syrran och hennes sambo C. var förbi. De har nyligen flyttat ihop och köpt en ganska stor lägenhet i Uppsala. Nu visar det sig ju att vissa saker måste avyttras - det blir för trångt. Under dagen hade de åkt till auktionsverket med möbler. Men böckerna...De är båda litet av bokmalar, med allt vad det innebär. 

Ville vi kanske?

 

Det klart vi ville. Problemet är ju bara att vi har problem med att få in dem vi redan har. Vi blev aldrig riktigt färdig med hur vi skulle förvara mina föräldrars böcker (i barndomshemmet fanns bla ett rum på 36 kvm, fullständigt tapetserat med bokhyllor. Några bokhyllor stod dessutom som solitärer mitt i rummet... Vi, syrran och jag, lämnade faktiskt de flesta, just då var det så mycket som måste bort och vi kände väl att vi inte riktigt varken orkade/hann ta hand om allt).

Dessutom har både Anders och jag köpt på oss en hel del böcker genom åren. De senaste åren har Anders köpt så mycket böcker (han läser extremt mycket, har vi inget inbokat har han inga problem att läsa i stort sett oavbrutet hela helgen, med pauser runt måltiderna. Det klarar inte riktigt jag.) att han faktiskt har gett sig själv köpförbud mellan varven.

Nåväl, det är ett kärt nöje. 

Det är svårt att vara lagom. Alltför rena (på saker, inte på smuts) hushåll kan jag tycka ger ett ganska opersonligt intryck. Om än fräscht. Men det finns ju gränser åt andra hållet också...