Efter att ha varit på barnkalas på eftermiddagen (jag och Arvid), kört skottkärran med jord ett antal gånger (vår enorma hög jord tycks aldrig ta slut) och hoppat litet på studsmattan (jag förstår inte varför inte fler föräldrar syns på dessa svart/gröna tingestar som förfular ganska många trädgårdar - det är vansinnigt roligt) kändes det väldigt tillfredsställande att inta middagen utomhus i det vackra vädret.Anders hade tillbringat en del av eftermiddagen med att laga korvgryta. Till detta kändes det helt rätt att gräva fram ett litet kraftigare vin - Manso de la Velasco (2006) av Miguel Torres från Valle del Curicó, Chile (16 EUR på Viking Line i vintras). En härligt mörkröd, nästan med dragning åt svart färg tornade upp sig i våra glas.
Från början hade jag hällt upp vinet i "picknick-vinglas" - ypperliga att ha ute då de är av plast. Nackdelen med glasen var att de hade inte mycket till kupa så att känna någon form av doft av vinet var stört omöjligt. Vi tog fram vanliga glas. Nu kom det fram främst en doft av ceder, den där karaktäristiska lukten av nyvässad blyertspenna. Tyckte vi.
Någon, för Cabernetdruvan så kännetecknande, dragning åt svarta vinbär hittade vi inte. Först. Sedan kom det alltefter. Fast våra tankar gick kanske mer år blåbär, kanske till och med litet lingon. Det mesta av tanninerna hade slipats av, vinet var inte våldsamt strävt, men det bjöd på litet motstånd. Utförligare beskrivning av vinet finner Du här.
Kanske att vinet hade gjort sig än bättre om korvgrytan hade innehållit litet kraftigare korvar, åt chorizohållet, men det funkade även med snällare smaker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar