Jag blev litet förvånad över att de övriga inte ville se galgbacken. Men det är ju det som är bra då barnen har blivit större, man behöver inte göra allt tillsammans oavsett om man vill se. I gengäld har vi haft väldigt smidiga barn, de har hakat på utan att gnälla. Men nu är det stopp. Ibland. Och det är bra.
Jag hittade en karta vid strandpromenaden. Vad bättre var, det var suveränt bra skyltat ända fram till respektive sevärdhet.
Först ut var St Görans ruin. Ursprungligen en kyrka från 1200-talet för de spetälska och både kyrka och sjuka fick hålla till utanför ringmurarna pga smittorisken. S:t Göran var mycket riktigt de spetälskas skyddshelgon. Ungefär samtidigt med kyrkan uppfördes ett sjukhus intill kyrkan för de spetälska. Kyrkan övergavs 1542 men kom till användning en period efter stadsbranden 1611.
En dubbel kalkugn från mitten av 1800-talet. Inte så gammal med andra ord. Jag läser nedan att det var Gotlandstidningens redaktör Wilhelm Byström som fick ett patent på en ny typ av kalkugnar 1858. Och på den vägen var det. Sedan gick det uppenbart inte så bra, verksamheten stängde ner redan 1861. 1885 köpte Visby lasarett marken. 
Sedan var jag framme vid galgbacken!
Innan det bar tillbaka till Visby Centrum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar