Vi hade ätit upp så många kräftor som vi mäktade med och suttit och pratat därefter.
Sedan hade Anders och Sigrid hade gått in.
Jag brukar bli litet frusen då solen har gått ner, men denna kväll kändes magisk och härligt ljummen.
Läsa litet om Henrik VIII utomhus i sommarnatten kändes som en perfekt fortsättning av kvällen.
Dessvärre hade husväggens glödlampa kastat in handduken.
Jag försökte hanka mig fram med levande ljus.
Då mörkret blev alltför kompakt, hjälpte inte stearinljusen.
Kanske att jag verkligen har gått ner i varv.
Det var ett sant nöje att bara sitta rakt upp och ner i stearinljusens fladdrande sken och göra: INGENTING!
Bara lyssna, lukta, vara.
Vid 23-snåret hördes steg i gruset.
Arvid hade kommit hem enligt överenskommet (han är ju bara 14 trots allt).
Vi hade lämnat kvar kräftor med tillbehör till honom.
Dessa tog han nu fram.
Snart kom Sigrid också ner.
Dylika minnen kommer jag att njuta av under resterande året.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar