Mobiltelefoner, bärbara datorer, kaffe i plastmugg på stående (springande?) fot, skynda, skynda. Ibland slår det en vilket stressigt samhälle vi lever i. Sådana stunder kan det vara skönt att göra något som känns så där riktigt ursprungligt och rogivande - som att ställa sig att göra boeuf bourguignon som ska småputtra på spisen i en timme eller två. Lördagskvällen till trots så blev det inget vin - både Lena och jag var för trötta.
Boeuf bourguignon, 8 personer
1 kg fransyska
280 g bacon
2 morötter
5 schalottenlökar
15 champinjoner
3 msk rapsolja
3 vitlöksklyftor
0,5 dl vetemjöl
750 ml rött matlagningsvin
salt
peppar
1 tsk socker
1 lagerblad
1 msk torkad timjan
2 msk torkad persilja
Klipp baconet i småbitar och bryn det i en stor gryta tillsammans med morötterna, lökarna och champinjonerna.
Skär nötköttet i tärningar (med sidlängden 3 cm) och stek - i omgångar - i en stekpanna med rapsoljan i.
Lägg därefter ner köttet i grytan.
Finhacka vitlöken och för ner den i grytan.
Tillsätt mjölet. Rör om väl.
Häll i vinet. Koka upp.
Salta och peppra.
Häll i socker, lagerblad, timjan och persilja. Rör om väl.
Låt sjuda på svag värme i minst en timme.
Servera!












Innan jag börjar måste jag erkänna att maten inte gjorde mycket för vinet. Eller vice versa. Egentligen hade jag tänkt mig en annan sås, men gick bet å det grövsta,varför jag valde en annan såsvariant. Där någonstans borde jag ha tagit en funderare om även ändrat vinval. Så var icke fallet. Men vinet var gott och maten likaså, även om det inte passade ihop. Skulle jag komma med vintips till maten skulle jag välja ett vitt baserat på Sauvignon Blanc till förrätten och kanske ett Pinot Noirbaserat vin till huvudrätten.
Vissa saker är genetiska, men många egenskaper tilldelas vi. Arvid är road av både matlagning, pyssel och bilar. Sigrid är för liten för de två förstnämnda, men vill vara med på vad övriga familjen sysselsätter sig med.
Med hjälp av lim, två gula flirtkulor, två gula triangar i silkespapper (vingar), en liten röd romb i filttyg, kycklingplastfötter från affären och del av piprensare som led mellan kulorna, fick vi till riktigt fina kycklingar under mycket skratt (även om det råder stor koncentration på bilderna).




Förutom litet grönt i 
Förutom att S:t Patrick införde kristendomen på Irland, lär han även ha jagat bort alla ormar från ön. Jag vill dock poängtera att informationen kommer på intet sätt från en helt säker källa (Ingen jag känner var direkt med när det hände...).
Dagens datum, 17 mars, Irlands nationaldag kan gott firas med litet gröna atteraljer på bordet.
Servettvikningen hjärtat har jag visserligen gjort förut (vid Valentin), men jag tyckte att den var fin även här.
Platsen där katedralen Notre-Dame står idag (och har så gjort sedan 1163 då byggnationen påbörjades, för att bli klar 167 år senare) har varit ett religiöst centra i över 2000 år. Under romartiden stod där ett tempel tillägnat Jupiter och på 300-talet byggdes här den första kristna kyrkan och på den vägen är det.
Att kyrkans alla sniderier i sten har utförts av människor för cirka 800 år sedan känns helt osannolikt. Det blir inte mindre imponerande då man tänker på vilka tekniska hjälpmedel de hade. Eller snarare, inte hade.


Så fort vi hade tagit oss till hotellet och lassat av våra resväskor kändes det som hög tid för en liten lunch. Anders och jag beställde en halvflaska rött från Pauillac, exakta namnet har tyvärr fallit oss helt ur minnet - annars hade vi garanterat köpt hem det. Medan vi väntade på maten bjöds det på bröd, oliver och jordnötter.
Det är något visst med att äntligen vara ordentligt på plats på den resort man har tänkt sig, allt känns så okomplicerat och mysigt.
Mitt val, bestående av ugnsgrillat ankbröst med en stekt kompott av skivad potatis, hackad lök, hackad vitlök, tärnad bacon och litet klippt persilja över var nog oavkortat det absolut godaste.
Anders valde halvrå entrecôte med persiljesmör och french fries. Inte den kulinariska fullträffen han kanske hade hoppats på.
Säga vad man vill om hamburgare och pommes frites, men det är ett säkert kort för barn.
Hela resan bjöd på inspiration inom många områden; kultur, historia, mat och, inte minst, vin. Mer inlägg om detta är på väg...


Croissanterna uppfanns egentligen i Budapest, Ungern. Namnet ska betyda månskära och det var för att fira en misslyckat turkisk invasion (tack vare morgontidiga ungerska bagare som reagerade på märkliga rörelser i omgivningen och därför slog larm) som bagarna bakade brödet med det turkiska emblemet månskäran.
