Middag hos fam B-J

Vi var bjudna till våra goda vänner i Uppsala.

Det kändes som om vi var bjudna till slottet!

De hade dukat såååå fint!

Grönt och vitt ger ett väldigt fräscht och vackert intryck!

Champagnen hälldes upp till förrätten - kräftsoppa.

Ok Lena, släpp dukningen nu.

Pressfotografen Anders.

Jag kan sakna kollegor absolut.

Men vad jag verkligen saknar i coronatider är de där nära kontakterna med vänner (och kollegor) som man känner att kan prata om allt med. Och vrida och vända på saker tillsammans med.

Våren kändes som en "limbo-period". 

Som att snart är detta över och då vi kan återgå till det "normala". Nu känns det inte som att det tidigare "normala" kommer tillbaka.

Nu känns det mer som att man får anpassa sig till litet nya vanor. Och då göra det bästa av situationen.

Och det känns som att det nya är på god väg att kunna bli ganska bra det också!

Baconinlindad kalkon med ugnsostade grönsaker.

Mmmmm.

Vi har ju en bit hem med diverse olika färdmedel.

Men vi ville som aldrig lämna.

En väldigt trevlig kväll kort och gott!

På äppelmusteriet....

 

Nu har vi äppelmust gjord på egna äpplen.

Jag hade aldrig besökt ett musteri.

Min väninna P. hade erbjudit skjuts tidigare. Om äppelskörden skulle bli så bra som blommorna lovade under våren.

De skulle musta ville jag kanske också?

Väldigt gärna!

Så 09.20 kom hon och hennes dotter E. och hämtade upp mig och mina äpplen.

Vi kom litet tidigare än vår slottid, men eftersom det inte var någon före var det bara att sätta igång.

Visst ser det fint ut!

Själva mustningen skulle ta 30 minuter.

Vi gick runt och tittade på vad gården har att erbjuda för övrigt.

Litet av varje!

Äppelmusten hde hällts i boxar om 3 liter styck.

Vi fick totalt 33 liter att dela på!

Äppeldrycken var varm och inbjudande då vi fick den.

Vi testade direkt!

Suveränt gott!

Och vilken trevlig upplevelse!

Mera äpplen....

Förra helgen plockade vi ner alla äpplen.

Och ställde så fint i kassar på hallgolvet.

De vi inte kokade äppelmos på.

Sammanlagt hade vi 60 kg att göra must av.

Hmmmm...

Nu har vi 38 kg.

Jag vägde dem så omsorgsfullt på badrumsvågen.

Nu är väl inte den vågen det mest exakta viktinstrument som går att komma över.

Anders håller som bäst på med en ny bantningsmetod.

Vi övriga i familjen anar ett ständigt mixtrande med vågnålen...

...vilket ju även kan påverka äppelvikterna....

:)

Imorgon 09.20 svänger väninnan P. förbi med bil och sin äppelskörd för att hämta upp mig och mina äpplen på vägen till musteriet.

Jättespännande tycker jag som aldrig har varit på ett musteri!

Pannkakstävling..

 

Det var pannkakor på skolmatsalens meny idag, torsdag. 

Sigrid brukar kolla upp vilken mat som veckan erbjuder.

Pannkakor...mmm...

Hon hade pratat om detta sedan i söndags.

Hon hade till och med  pratat med sina vänner om det och berättat att hon skulle skippa frukosten på torsdagens morgon. Allt för att orka maximera antalet!

Pannkakor är litet av favoriträtten.

Torsdagsmorgonen kom och Sigrid skippade mycket riktigt frukosten.

Så kom hon hem. 

Mycket nöjd.

Totalt elva pannkakor.

Hon hann nätt och jämnt hem då Arvid stormar in.

Hans första ord var:

"Sigrid, hur många pannkakor åt Du?"

Vid svaret 11, visste Arvids glädje inga gränser: Han hade ätit 23 stycken.

"Och då åt jag ändå en ganska stor frukost!"

Attans.

Snart höst....

Snart höst. Mörkare kvällar. Svalare. Mysigt att bara sitta in med en kopp kaffe och en god bok. Varje ny årstid har med sig något man verkligen tycker om. Man vet att det är så. Ändå samma överraskning varje gång. Det väntade känns nästan oväntat. Eller så är det just väntat att det upplevs som oväntat. Och att det är just det som gör att man uppskattar årstidsväxlingarna. Hmm, djupa tankar. Men det finns det ju tid för. Hösten är tiden för eftertanke. Hösten är tiden för stilla och kravlös njutning. Inomhus. Med de man tycker om. Hösten. Hösten.

Till slut fick vi vårt äppelmos....

Äppelmoset höll på att evaporera fullständigt. Delar till köksassistenten var borta och hur vi än letade gick de inte att finna.

Den viktigaste delen, en fläns, behövdes om det alls skulle gå att passera frukterna.

Jag beställde en ny i söndags kväll.

Det kan nog ta sin tid tänkte jag. 

Men ställde likväl in grytan med det påbörjade äppelmoset i kylen.

Jag tänkte att jag skulle få slänga den.

Men hoppet är ju det sista som lämnar människan.

Tänkte att utifall en ny del kommer hem redan i början av veckan... 

Jag hade tur!

Då posten kom runt 16-snåret igår tisdag så låg den där - flänsen.

Snabbt kokade jag om alla äpplen som stått i kylen...

Det blev väl inga mängder mos denna gång, jag lät de äpplen som jag inte redan kokat ligga kvar i sina kassar. 

Kände mig litet mätt på allt som rör äppelmos just nu...

Men gott blev det. Hade i några kanelstänger som extra krydda. Mmmmmmm...

Veckans druva: Trbljan

 Trbljan är en vitvinsdruva som framför allt odlas i Dalmatien i södra Kroatien. Det har ryktats om släktskap med trebbiano men DNA-analyser har visat att det bör stanna vid just rykten. Går då druvans ursprung också att hitta i Dalmatien? Ja, förmodligen är det så.

Ska vi precisera närmare var trbljan odlas så blir det på ön Vis, som tillhör det vi kallar för Dalmatien. Men den odlas även längre norrut längs den kroatiska kusten.

Viner gjorda på trbljan är i regel lättare i sin framtoning och därtill krispiga. Oftare är det enklare viner det handlar om.

En liten fläns gör mos av hela planen...

 

Äpplena stod på spisen och puttrade.

Glasburkarna var diskade. Nästa äppeladdning väntade snällt på sin tur i diskhon.

Vad händer då?

Då jag bäst håller på att skruva samman köksassistententen visar det sig att ett fullständigt löjligt litet rör som ska sättas in mellan alla andra attiraljer är borta.

Nu vet jag att namnet på det lilla förlorade illasinnade röret heter: fläns.

En ny är beställd.

Men hinner den hit i tid innan jag måste slänga allt som stod och mjuknade på spisen (10 kg ca)?

Tur att vi har en plan B med hälften av äpplena detta år...

Annars skulle vi sannolikt behöva en hel del äpplen under kommande veckorna.

Många fler än vad vi egentligen skulle vilja...

Försäljning av gamla saker...

 

Jag har väl blivit litet (milt) ifrågasatt under åren för alla mina auktionsinköp.

Min barndomskompis J. kunde redan före millenieskiftet roa sig med att fråga om jag överhuvudtaget ägde någonting som var inköpt under det aktuella seklet (1900-talet....).

Det har ju inte blivit mindre jugend och liknande sedan dess...

Nå jag har hela tiden haft svårt att göra mig av med sakerna.

Jag tycker ju om allt jag har köpt!

Men nu hände någonting.

Ja, det är för mycket.

Resultatet har helt enkelt blivit för plottrigt.

Jag inser det till och med själv.

Det är dessutom tidskrävande och trist att putsa så stora mängder.

Jag gick in på blocket och på FB.

Litet läskigt var det först att göra sig av med saker.

Men det gick bra.

Möjligt att jag lagt underpris.

Men har man väl bestämt sig så vill man ju bli av med dem.

Äpplen, äpplen och ännu mer äpplen...

Nu väntar litet bråda dagar.

När vi flyttade in för 12 år sedan, planterade vi 4 äppelträd och 2 päronträd i en ganska rask takt. 

Päronträden har väl inte riktigt hållit vad de lovade. 

Men äppelträden...

Och de blir bara större och större och bär mer och mer frukt.

Vintertid försöker vi desperat att kapa så mycket av deras trädtoppar som vi kan nå.

Snart står de där igen.

Höga och stolta.

Och de täcker numera hela framsidan av tomten. De översta frukterna kan vi plocka från balkongen.

Frukterna de bär på är ju förstås goda.

Sigrid och jag har plockat ner kanske 1/4 av frukterna 20-30 kg.

I helgen ska resten ner.

Vi ska göra äppelmos på hälften av frukterna.

Vad vi ska göra med resten kommer i din blogg i en inte alltför avlägsen framtid...

Nya årskurser, ny termin...

Arvid sade för några dagar sedan att han sedan någon vecka tillbaka börjat längta tillbaka till skolan.

Härligt att höra!

Sigrid hade gärna haft exakt en vecka sommarlov ytterligare - så skönt att slippa tider. 

Och ändå är hon väldigt ordningsam då det gäller att komma i tid, hon är snarast alltid klar långt före utsatt tid. 

Kanske just därför som hon kan tycka att det är segt, hon tar ansvar för att hålla den tid som är sagd. 

Hon hade bett om en flätfrisyr med korkskruvar.

Nu har jag börjat få till det där med korkskruvar om jag får säga det själv.

Tidigare var det alltid någon skruv som såg litet rak och trött ut.

 Arvids frisyr fixade han själv.

Så nu har vi ett barn i sexan och ett barn i åttan.

Woaoww, vad fort det har gått.

Torsdag 20/8: Skolstart för Arvid och Sigrid. Och arbetet sparkar igång för mig.

Nog kommer det att bli ganska tomt hemma.

Anders jobbar ju redan sedan några veckor, men vi har tagit tillvara på kvällarna ganska bra. Hittills.

Augusti är det ju ändå ljust länge. Och varmt.

Men nu kommer min löpning att bli en väldigt solitär aktivitet. 

Arvid har varit ett bra driv i löpningen.

I våras sprang Anders och jag under arbetslunchen.

Det är det jag får göra själv istället.

Men det kommer att gå bra - har fått in det i det självklara. 

Jag är egentligen ingen löpare. 

Tycker inte att det är alldeles underbart härligt.

Men nödvändigt.

Därför är jag rädd för att lägga av. 

Om så för ens en dag. 

Är rädd att inte lyckas komma tillbaka. 

Vilket har resulterat i att jag har varit ute i spåret absolut oftast i hela familjen under pandemin - Jag tror att jag INTE har sprungit under kanske 10 dagar, sedan mars. 

Fast vi talar 7 km, max 1 mil så det är ju inget maraton jag bränner av direkt.

Imorse 20/8 testade jag, något för mig, helt nytt.

Jag sprang tidigt på morgonen.

Längs med landsvägen dock, vår ordinarie springrunda kändes litet läskig och alltför avsides för att springa på så tidigt.