Nedräkning inför jul: klä granen och huset!

I närhet till första advent passar vi även på att hänga klä huset med julsaker.

Dessa minisockor stickade jag för kanske 15 år sedan efter ett julbordsbesök på, jag tror det var Gällöfsta herrgård. Osäker dock kan ha varit Rånäs slott.

Nåväl i anslutning till den öppna spisen hade man dekorerat med en rad stickade sockor i miniformat....såååå sött..

Gick hem direkt och testade mig fram till vad jag tyckte blev bra.

Nu hängs de upp varje år vid jul...

De gröna plastgirlangerna nådde vårt hem först förra året.

Litet föryngringar måste vi ju våga oss på.

Detta år har jag köpt 8 domherrar (nej inte uppstoppade, de är i frigolit...) som vi placerat i hallen.

Tomten denna fågel delar gunga med (och gungan med för den delen) är min äldsta egna julsak.

Jag fick den av min farmor då jag var 5.

Hon såg hur jag satt och stirrade på den hemma hos henne.

Ville jag ha den?

Jag blev jätteglad.

Och tänker fortfarande på min fantastiska farmor då jag tar fram denna.

Anders skötte julgransklädningen!

Sittandes!

Men med sina långa armar blev resultatet bra, kanske att det blev centrerat närmast de 2 sittplatserna, men inte så farligt.

Dukarna måste strykas.

Halmbockarna ska in under granen.

Julkransen hängas på utsidan av ytterdörren.

Samovaren ska putsas.

Den plastiga kitschiga jultomten som pappa kom med ett år måste också upp. Kommer man för nära hoppar den igång med en värsta countryjulsång...

Julgranen ser ganska trist ut från början. Men det är bra med plast.

Så kan den vara uppe under hela julen.

Äben om vi missar den fantastiska grandoften.

Enris brukar kunna hjälpa litet då.

Domherrarna.

70-tals dekorationer för fönstren. 

Hänger med sedan barndomen.

Vimplar på hela bottenvåningen!

Tomtar på rad...

Nedräkning inför jul: Första advent

Redan de gamla hedningarna hade förstått värdet av att fixa en fest i anslutning till årets mörkaste dag. 

Midvinterblot.

Medlemmar i den tidiga kristna kyrkan insåg att om de ville få över hedningarna till sina egna läror, mötte dem på halva vägen.

Sagt och gjort 24 december runt år noll i den nya kalendern föddes ett litet gossebarn.

Det kristna året börjar med en nedräkning inför detta event.

Advent, betyder ankomst på latin.

Även efter reformationen, vid övergången till protestantismen, då de svenska kyrkorna tog ner helgonen och började läsa bibeltexterna på svenska, behölls de latinska namnen på vissa högtider.

Såsom advent.

Vi är en ganska sekulariserad familj.

Men vi är mycket för att fira traditioner, både nyare för oss (halloween) och sådana som har följt oss genom livet.

Inte minst julfirandet.

Våra julförberedelser börjar oftast kring helgen kring första advent.

Vi tänkte visa några julförberedelser som ingår i vårt julfirande. Och ibland beskriver vi vissa traditioners ursprung

Från denna dag och fram till julafton.

Första advent börjar med att vi dricker varm glögg ur vår stora koppar samovar och tänder första adventsljusen. 

Adventsstjärnan uppfanns för övrigt på 1880-talet i Tyskland där skolelever och lärare tillverkade pappersstjärnor belysta inifrån. 

En förebild ska ha varit de svenska stjärngossarnas stjärngång. 

 När den tyska handeln fångade upp intresset och elektrifierade dem efter en tid. Det första svenska belägget för ordet adventsstjärna är från 1923, och några år senare kom försäljningen igång. Adventsstjärnan sägs symbolisera Betlehemsstjärnan, som vägledde de tre vise männen till stallet, där det nyfödda Jesusbarnet låg i krubban.

Pepparkaksdeg, löprunda i första frosten och studiekväll...

Första frosten.

Kallt.

Årets pepparkaksdeg var färdig redan innan arbetsdagen skulle börja.

Jag hade tripplat degen då jag vet att den är beroendeframkallande.

För mig.

Arvid och Sigrid gillar den också.

Men jag har verkligen inget stopp då jag väl sätter igång med att äta pepparkaksdeg.

Jag är väl medveten om detta - och har heller inget märkbart dåligt samvete över det - jag gör pepparkaksdeg 1 gång per år av just detta skäl.

Och passar på att njuta då det sker.

2 satser återstod då arbetsdagen var till ända...

Återstod gjorde tyvärr den dagliga löparrundan också.

Lyckades inte ta mig ut under lunchen.

För första gången.

Det kändes såååå kallt.

På med underställ så gick det lättare att ta sig ut i kylan.

Väl ute gick det bättre.

En sådan där krispig och tunn, härlig luft.

Och ett glittrande landskap.

En sann njutning.

Men jag hade tur med att de sista kilometrarna var upplysta.

Kvällarna kan ofta företas på något gemensamt bord numera.

Mysigt!

Lade mig med litet lätt magont - kan all den goda pepparkaksdeg spela in?

Veckans druva: Dobricic

 Dobricic är en rödvinsdruva med ett ursprung i Dalmatien i södra Kroatien. Förmodligen är det på ön Solta som ursprunget går att hitta. Solta är en ö söder om Split och väster om ön Brac. 

Dobricic och tribidrag, den senare även känd som primitivo och zinfandel, är föräldrar till druvsorten plavac mali.

Dobricic odlas fösrt och främst på ön Solta, men mindre odlingar finns även på det det kroatiska fastlandet - även då i regionen Dalmatien.

Viner på druvan har djup färg men låg syra. I blandningar uppskattas druvsorten just för sin förmåga att bidra med färg.

Veckans vintips: Torres Mas La Plana 2015

Torres Mas La Plana 2015, Penedès, Spanien, 629 kr

Den förstaårgången av detta vin var 1970. Nu sitter vi här en lördag kväll med en årgång daterad 45 år senare. Druvsorten är cabernet sauvignon.

I doft och smak hittar vi inslag av svarta vinbär, choklad, vanilj och örter. Trots närvaro av kraft finns här en mycket fin balans och elegans med många nyanser. Tanniner och syra finns där men inget sticker ut och tar över. Ett mycket gott och välbalanserat vin!
 

Veckans vintips: Penfolds Bin 407 Cabernet Sauvignon 2018

Penfolds Bin 407 Cabernet Sauvignon 2018, South Australia, Australien, nr 93133, 499 kr

Rött vin med Penfolds som avsändare innebär ofta shiraz - men i detta vin är det cabernet sauvignon som gör arbetet.

I doft och smak hittar vi inslag av svarta vinbär, choklad, mint och lite örter. Inte så kraftfullt som man ofta tänker sig Penfolds viner. Här finns elegans och finstämda nyanser. Mycket gott!
 

Druvan och vinet 3: Pinotage; David & Nadia Pinotage 2019

Pinotage

Pinotage är en rödvinsdruva med ett ursprung i Sydafrika. Året var 1925 när  professor Abraham Perold korsade druvsorterna pinot noir och cinsaut med varandra. Cinsaut kallades under den här perioden för hermitage i Sydafrika. Pinotage blev den tydliga kombinationen av dessa båda druvnamn.

Det tog några år -  till 1943 för att precisera - tills de första kommersiella odlingarna av pinotage var på plats.

Synen på pinotage och de viner den ger upphov till är minst sagt polariserad. Antingen är pinotage en synnerligen bra representant för vad landet kan åstadkomma. Eller så är det en riktig pinsamhet - allt beroende på vem man frågar.

En anledning till de dåliga pinotageviner som gjorts är delvis en effekt av problem med virussjukdomar i vingårdarna. Men numera har man fått bukt med problemet och den där brända tonen är inte längre lika framträdande.

Dagens viner kan vara lätta och rödbäriga i sin framtoning. Men de kan lika gärna vara fylliga, strukturerade och mörka i färgen.

Går vi utanför Sydafrika hittar vi odlingar i USA, Kanada, Brasilien, Nya Zeeland, Australien, Zimbabwe och Israel.

 David & Nadia Pinotage 2019, Western Cape, Sydafrika, nr 95413, 249 kr

Röbärigt vin med inslag av jordgubbar, hallon, körsbär och kryddor. Tyvärr så var eftersmaken kort, vilket drar ned betyget något. 

Veckans vintips: Torres Grans Muralles 2015

Torres Grans Muralles Katalonien, Spanien, nr 72788, 1099 kr

Ett riktigt gott vin! Vi plockade fram det efter det att en elektriker avhjälpt vårt strömavbrott. Felet var av en sådan karaktär att vi själva enkelt skulle ha kunnat åtgärda det. Känns lite onödigt med jourinkallad elektriker. Men, men..

Ja, över till vinet. Vi möts av röda och mörka bär i en lite sötbärig inramning. Tydlig struktur och väldigt elegant. Lite kryddor. Väl balanserat och en eftersmak med många nyanser som hänger sig kvar länge. Mycket gott!
 

Elavbrott, bakning och glögg framför brasan.

Igår var det den första gången sedan jag började springa dagligdags i mars som jag verkligen frös.

Frös då jag kom ut och frös då jag kom hem.

Ja, sannolikt var väl tempot därefter.

Men jag ställde mig i duschen efteråt mer för att återfå värmen än för att duscha bort svett.

Vattnet blev bara ljummet. Så den önskade njutningen uteblev.

Poff!

Ett tu tre gick elen.

Vi försökte med att stänga av huvudströmbrytare ett antal gånger.

Ingenting hände.

Slutligen kallade vi på jourhavande elektriker....

4 900 pix senare vet vi att det där skåpet som sitter på husets utsida innehåller proppar.

Som kan behöva bytas.

Nåväl nu vet vi.

Hela huset hade blivit rejält kallt.

Medan Sigrid bakade, tände jag en välbehövd brasa i kakelugnen.

Litet varm glögg och mandlar framför brasan.

Slutet gott, allting gott.

Jag hade väl tänkt tillbringa hela kvällen med att slappa.

Det tänkte inte Arvid.

"Kom igen mamma!"

Medan han pluggade inför ett prov nästa vecka, fick jag snällt sätta mig med mina statistikstudier.

Men det ar mysigt.

På sitt sätt.

Racletter och vinprovning en fredagskväll!

Sigrid har 2 fredagsfavoriter. 

Den ena är sushi.

Den andra är racletter.

Denna fredag fick det bli racletter.

Det är gott.

Och enkelt.

Jag hade marinerat kycklingen i tacokryddor i timmar för att den skulle ha litet smak. 

Det kommer jag att göra om.

Annars är det ju bara att ta fram litet ditt och datt i skålar.

Ja och så ost.

Anders hade tagit fram 2 viner att jämföra under dagarna 2.

Vi hällde upp åt varandra så att det blev en halvblind provning.

En Mas La Plana från Torres (på cabernet sauvignon) mot en Penfold's Bin 407 (också den på druvan cabernet sauvignon).

Vi visste med andra ord vilka 2 viner som fanns i glasen - men kunde vi skilja australiensaren från spanjoren?

Båda prickade rätt.

Men satte olika viner högst!

Höstrusk och snö...

I  morse (torsdag) då regnet öste ned i SIDLED samtidigt som fönstren skallrade av vinden - då var det ljuvligt att arbeta hemifrån!

Nå runt lunch var det slut på hemmamyset.

Dags att ta sig ut och springa.

Å andra sidan hade den värsta blåsten mojnat samtidigt som regnet hade tagit lunchrast.

Lagom inne igen började stora snöflingor singla ner från himlen.

De försvann dock så snart de nådde marken.

Arvid har löst sin träning på ett bra sätt - han dansar i detta nu (torsdagskväll) framför TVn istället för att springa - det var för kallt och trist att ta sig ut resonerade han.

Smart!. 

Han och hans kompisar har annars sprungit sjukilometersspåret under några kvällar i veckan, fram tills nu.

Jag har varit imponerad, för det finns verkligen inget ljus i det spåret, hur tar de sig alls fram?

Ge mig några veckor till så står jag kanske framför TVn vid lunchtid....fast då finns det ju ingen anledning att sporta just vid lunchen. 

Tanken är ju att jag ska få frisk luft och naturligt ljus.

Jag få nog snällt harva vidare...

Första julförberedelserna...

Arvid har bett om fler böcker om Napoleon i julklapp.

Väl inne i den digitala bokhandeln skulle jag bara titta litet om det fanns några servettbrytarböcker...

Igår traskade jag till postuthämtningen för att hämta mina paket.

Affärerna kan sin sak, man måste passera ett och annat på väg till postutlämningen...

Jag kom hem med några julstjärnor, förutom mina bokpaket.

Nu ska jag bara läsa på hur man ska få dem att överleva julen...

"Julstjärnor vill ha lite vatten varannan dag under blomningen. Men växten gillar inte att bli stående i vatten, så vattna med måtta och häll ut överflödigt vatten från fatet. Glömmer du bort att vattna dina julstjärnor på ett tag och jorden torkar helt är det inte hela världen. Även om bladen gulnar och börjar trilla av återhämtar sig blomman igen när den fått lite vatten. Däremot är oddsen inte lika goda för återhämtning om du dränker blomman. Så ruttnar rötterna och risken är att blomman vissnar och dör."

Veckans vintips: Nipozzano Chianti Rúfina Riserva 2015

Nipozzano Chianti Rúfina Riserva 2015, Chianti, Toscana, Italien, nr 2969, 189 kr

Med toscanska Chianti som avsändaradress stavas druvan sangiovese. I doft och smak hittar vi inslag av körsbär, kaffe, mörk choklad och kryddor. Det är ju sangiovese vi pratar om och då är mycket riktigt syran tydlig - så även tanninerna. Vinet avslutas med en lång och trevlig eftersmak.

Sanning eller fantasi?

 Anders och jag plockade in utemöbler och studsmatta i söndagskväll.Någonstans hade jag läst att kommunen skulle byta ut våra nuvarande två soptunnor.

Istället för att behöva gå iväg med tidningar, glasflaskor och kartonger ska det finnas fler fack i de nya tunnorna.

Praktiskt absolut.

Men jag hade klurat ut att det rimligen då borde finnas mindre utrymme för organiska rester i de nya tunnorna då där ska få plats med så mycket annat.

 

Vi har VÄLDIGT många träd på tomten.

Och på de flesta har löven fallit till marken.

För att slippa stora lövhögar som drar till sig ormar tänkte jag att det vore klyftigt att få bort så mycket löv som det bara gick i den gamla tunnan....

 

Kort och gott jag började kratta där i mörkret...

Och jag tyckte att det såg ut som om jag krattade till en orm som vände sig upp och ned...

I med den i sopkärlet illa kvickt.

Om det nu var någon orm.?

Sedan blev jag litet spak och tog mig in så fort jag kunde.

 

Anders sade att jag andades hastigt och ryckigt i sömnen.

Undra på det.

Jag drömde mardrömmar om att ormen, med goda skäl, skulle ha blivit ganska förbannad över behandlingen.

Nästa gång jag skulle öppna tunnan för att kasta i någon påse skulle han ligga där, redo att hugga.

Ormen blev självfallet både större och farligare under natten.

Så i morse, hann jag bara titta ut så höll sopbilen på att samla in alla gamla soptunnor, samtidigt som de delade ut nya. 

Puh!

Men jag har tillbringat en stor del av dagen på att googla på svenska ormars undersida.

Snokars undersida tycks vara försedd med svarta plumpar.

Denna var väldigt ljus utan tillstymmelse till plumpar....

Druvan och vinet 2: Cabernet sauvignon ; Torres Mas la Plana 2013

Cabernet sauvignon

Denna rödvinsdruva måste väl ändå vara en av världens mest kända? Så är det något med namnet som jag är svag för - det har elegans och självklarhet på samma gång.

Första gången druvsorten omnämns i skrift är någon gång mellan 1763 och 1777. Ja, det var under den perioden som boken "Livre de raison d´Antoine Feuihade" skrevs.

Fram till 1800-talet fanns det en risk att man förväxlade cabernet sauvignon med cabernet franc. Cabernet franc är för övrigt tillsammans med sauvignon blanc cabernet sauvignons föräldrar - något som ju mycket tydligt hörs i namnet som har en del av vardera föräldern i sig. Föräldrarnas korsning antas vara spontan och tros ha ägt rum under första halvan av 1700-talet i Gironde i Bordeaux i Frankrike. Inom parantes kan nämnas att merlot är ett halvsyskon till cabernet sauvignon då båda druvsorterna har cabernet franc som förälder.

Druvorna hos cabernet sauvigon är små och tjockskaliga. Detta kan förklara varför vinerna blir sträva, förhållandevis syrarika och får en djup färg. Tydliga kännetecken är inslag av svarta vinbär och ceder. Druvsorten gör sig bra tillsammans med ek.

Ibland kan man tycka att lite frukt saknas - då kan merlot bidra med detta. Ja, så som man gör i Bordeaux där även cabernet franc och ibland petit verdot och malbec ingår i druvmixen.

Cabernet sauvignon har en lätt igenkännbar stil som gör att den är sig lik oavsett var i världen den odlas. Och den odlas nästan överallt - men observera här garderingen "nästan".

Torres Mas la Plana 2103, Penedès, Katalonien, Spanien, 629 kr

Det här är ett pålitligt vin som oavsett årgång uppvisar hög nivå. Det har de för cabernet sauvignon typiska inslagen av svarta vinbär och mörka bär. Lägg till, även det typiskt för druvsorten, en tydlig strävhet och struktur. Även syran är tydlig. Samtidigt märks det att avsändarlandet är Spanien - inslagen av vanilj och choklad leder åtminstone mina tankar till landet på den iberiska halvön. En stående favorit!

 

K och K på middag

Vi börjar med en liten förklaring till varför vi tyckte att vi kunde ha denna bjudning trots rådande restriktioner.

K och jag är kollegor på samma högskola. Såväl hon som jag träffar andra kollegor och åtminstone hundra olika studenter varje vecka. Därtill resor i kollektivtrafiken.

Ks man K jobbar, liksom Lena, hemifrån och träffar inte så många människor utanför Zoom och Skype.

Vi resonerade som så att risken för smittspridning är störst i vår skolmiljö eller i kollektivtrafiken.

Att vi träffas på middag hemma os oss tillför ingen risk - så såg vår bedömning ut.

Om det var värt det? Absolut! Vi har under det här året börjat umgås familjevis och märker att samtalsämnen och hur vi umgås får det att kännas vi varit kompisar i decennier. Alla är öppna och samtalen når de djup man vill ha. Det blir helt enkelt väldigt trevligt och givande.